Ipositiva föreskrifter i detta afseende, äm de, 36!
redan äre stadgade i Kyrkolag och Kongl. Påbu
Den bästa åtgärd, till förekommande af all tvek
Isamhet och allt bekymmer å ena eller andra sidar
I vore utan tvifvel den, att presten, genom den sju
kas eller dess vårdares föranstaltande, tillkallade
i tid och medan ännu den förra äger i behåll tan
keförmåga och medvetande af sig sjelf och sitt själa
tillstånd. Ut supra. In fidem.
E. M. Tegner.
Man lär icke kunna underlåta anmärka, at
Konsisterii räsonnemang i det förestående ä
ganska svagt. Det är alldeles i sin ordning, at
presten för vanliga fall underrättar sig derom
att de som vilja anamma Nattvarden, äga någo
begrepp om dess betydelse. Att presten äfve
vid en sjuksäng söker i möjligaste måtto bered:
den lidande eller döende att värdigt emottag:
detta tröste- och nådemedel, är billigt, oci
dervid är ingenting att påminna; men att gör:
prestbetygs anskaffande till ett vilkor för full
görandet af den presterliga pligten och låta er
person, som önskar undlå Nattvarden, ett hel
dygn vänta oeh slutligen dö utan densamma
allt i brist af ett sådant papper, kunna vi, in
till dess Konsistorium visar någon gällande lag
som tillerkänner presten en sådan rättighet, ickt
anse för annat än en okristlig hårdhet och el
betänkligt tecken till en äfven hos oss uppdy-
kande prest-despotism, som förtjenar att i sir
begynnelse qväsas af den allmänna oviljan. No;
har man i våra dagar fått se en mängd minu-
tiösa föreskrifter oeh försigtighetsmått för 1tje-
nare och arbetsfolk, att vid allehanda tillfällen
med skriftliga intyg legitimera sin rätt att få
vistas på eti ställe eller flytta derifrån till ett
annat; men att presterskapet ieke ens vilja
släppa dem obehindradt och utan själaångest öf-
ver till andra verlden, det är, åtminstone för
sednare tider, någonting oerhördt och upprö-
rande, äfven för den, som är fast i det vissa
hoppet, att den barmhertige Fadren i himme-
len, som ser endast till hjertat, icke fordrar
uppvisandet af några entre-biljetter från kyrko-
polisen. Vi hoppas äfven och äre ölverty-
gade, att Konsistorii ädle och värde ledamö-
ter, hvar för sig, ingalunda skulle hafva hand-
lat på det sättet, och att utlåtandet således
må få anses endast som en ouppsåtlig och ögon-
blicklig uppenbarelse af den esprit de corps och
det maktbegär, som så lätt tränga sig in i alla
korporationer; ty, skulle man bedöma de en
skilde aktningsvärde kyrkoherdarne efter kon-
sistorii opinionsyttring, så kunde man snart nog
befara, att den dag vore inne, då man å nyo
ville införa aflaten i Sverige. Hvad betyder
för öfrigt ett prestbetyg? Hela verlden känner,
att här i Stockholm utgöra dessa betyg egentli-
gen en afdelning af ordningspolisen, och att de
väl lemna reda på huru länge innehafvaren vi-
stats i den eller den församlingen och om han
nyttjat salighetsmedlen, men för öfrigt icke alls
innefatta — tillförlitligt bevis, att presterskapet
känner närmare till personens moraliska egen-
skaper eller samvetstillstånd. Också vet man,
att vid många andra tillfällen, under farsoter,
eller t. ex. i fält efter bataljer m. m., utdelas
nattvarden utan förevisande af prestbestked, och
ill och med utan föregående skriftermil, kunske
ofta till soldater, som dagen förut deltagit i en
plundring, eller våldfört oskyldiga qvinnor, och
vi hafve ej hört att presternas samveten funnit
sig besvärade deraf, då de genom nrådemedlets
utdelande kunnat skänka en döende ångerfull
någon tröst, utan att förut veta besked om hans
föregående lefnad. Eller huru skulle nattvarden
kunna kallas och vara en försonings- och tröste-
måltid, om icke den lidandes egen innerliga å-
stundan att blifva delaktig deraf, just i det ö-
sonbliek då han som bäst och för sista gången
behöfde den, vägde mer än ett prestbesked?
Det kade kanske icke skadat, om konsistorium
hade täckts erinra sig detta och flera andra
exempel litet närmare, innan det uppsatte silt
atlåtande.
RR Orm —
— NN CK ABA Arfnarincsarna hacöälte I or