förehålla Flr Beckman detta ofog, har tverto
formligen gillat det. Se här handlingen:
bUtdrag af protokollet, hållet hos Steckholm
Stads Konsistorium, den 24 Augusti i
1841.
S. D. U:i en till Konsistorium, under den
sistl. April, aflåten skrifvelse, har Hr Professor
och Risd. af Kongl. Nordstjerne- och Wasa-Orde
P. G. Ccdirschjöld, i egenskap af Föreståndare vi
Allmänna Barnbördshuset härstädes, anmält huru
som komministern vid S:t Clara Församling, J. W
Beckman, hvilker lemnar sagde Barnbördshus pre
sterligt biwräde, följer den princip, att icke meddel
H, H. Nattvard åt någon okänd person, sem ick
för tillfället är försedd med prestbetyg, hvaraf händ!
att en dödssjuk barnsängsqvinna, som önskade er
hålla del af detta sakrament, nyligen aflidit inna:
prestbetyg kunde hinna tillrättaskaffas, och sålund
utan att erhålla hvad hon tilläfventyrs ansåg, elle
åtminstone någon annan i samma belägenhet möj
ligen kunde anse såsom ett medel till sin salighet
hvilket komminister B:ckmans-förfarande Hr Pro
fessorn, i ufsigt att bereda de sjuka lättare tillgån
på andelig kugsvalelse i deras sista stunder, anset
sig böra hos Konsistorium anmäla, med anbållal
om dess utlåtande deröfver.
Konsistoriam, som i anledning af hvad sålundi
anmäldt blifvit, infordrat komminister Beckms.n
förklaring, har deraf inhemtat, att Komministern
den 30 sisil. Mars, uppå kallelse, genast inställ
sig hes ifrågavarande, för bonem belt och hållet o
kända, birnsängsqvinna, som då var ytterst sjul
och svag, och då på annat sätt icke utrönas kund
huruvida qvianan ägde nödig kunskap om Nattvar
dens värd2 och ändamål, han då, likasem alltid el
jest vid dyliza tillfällen, vidtagit den enda härtil
ledande utväg, att efterfråga hennes prestbetyg, oct
då delta på annat ställe i staden måste eftersökas
hade imedlertid Kemministern sökt meddela der
sjuka, med afseende på hennes närvarande behof
upplysning, förmaning och tröst; hvarefter han, i
anledning af andra sysselsättningar inom allmänns
Barnbördshuset, är ytterligare derstädes qvardröj!
en eller annan timma, men slutligen bortgått, se-
dan han ti:!sagt sjuksköterskan, att så snart prest
betyget, som stundeligen väntades, hunnit ankomma
derem genast underrätta Komminisiern, som var
att träffa hemma hos sig. Någon sådan underrät-
telse lärer dock icke blifvit Komministern meddelad;
och nstpåföljarde natt afled den sjuka qvinnan.
Konsistorium, som icke äger anledning betvifla
sannfärdigheten af denna uppgift, kan ock icke an-
nat än 2nse komminister Beckmans förfarande med
den sjuka qvinnan vara i full öfverensstämmelse
med hvad kyrkolag och samvete i ett sådant för-
hållande föreskrifva. De lagens stadganden, som
tillåta den H. Nattvardens anammand2s i annan för-
samling, än den, hvaruti kommunikanien är boen-
de, och af hvilken prest han vill (Kyrkoord. kap.
11, 8 11 och fl.) äfvensom de hvilka, i vissa fall,
tillstädja äfven brottslingar och sådane personer
som äro under kyrkans bann, att blifva af H. H.
Nattvard delaktige (se Kyrkoordn. kap. 10, 8 5 och
kap. 8, 8 3, jemförde med Kongl. Brefvet den 41
Febr. 1780, Kongl. Förordn. den 48 Nov. 1744, m
fl.) kunna af Konsistorium icke annorlunda tydas,
än att det dock alltid måste vara den tjenstförråt-
tande presiens första och förnämligaste åliggande.
att, före zfösningen och d. H. Nattvardens medde
lande, göra sig underrättad icke blott om kommu-
nikantens själatillstånd, bans syndaånger och bet-
färdighet, utan äfven derom, att denne äger, om
ock enfaldig, deck mnågerlunda redig och så vida
fullständig kunskap i kristendomen, att han kan
fatta betydelsen och vigten af åen heliga måltiden.
Försummar presten detta, så ådrager hen sig an-
svaret för ett gyckel med det heliga och för en sjä-
lavåda, inza!unda mindre än den Kyrkolag ech Kgl.
Författninzar åsyftat att förekomma. Oundgängli-
gen nödvändigt blifver det silunda, att den till
sjuksängen kallade presten, äfven vid de tillfällen,
då kommunikanten är ytterst svag, genom korta,
enkla, och den för handen varande förrättningen
närmast tilihörsnde frågor och samtal, söker utfor-
ska hvad som för nämnde ändamål är af nöden;
ty endast Zan, som utan frågor och samtal visste
hvad i meznniskan var, kunde dem förutan säga:
dina synder förlåtas dig! Ar nu detta förfarande
ett heligt ålggande för prestmannen vid hvarje så-
dan förrättning, äfven vid de tillfällen, då kommu-
nikanten och hans föregående lefnad äro honom
kända, så måste det ännu mera vara det, då han
är kallad till en för henom kelt och kållet obe
kant person; och sådant är väl också förhållandet
vid sjuksängskommunionerna på allmänna Barn-
bördshuset i hufvudstaden. Befinnes vid ett sådant
förhållande den sjuka qvinnan vara så -sveg, att
antingen alls intet eller ock ett endast oreäigt och
ofullständigt meddelande å hennes sida kan presten
lemnas om hennes själstil!stånd, så anser Konsi-
storium den af komminister Beekman vidtagna åt-
gärden, ett genom prestbetyget förskaffa sig någon
kännegom om hennes tillryggalagda lefnad, såsom
den enda tjenliga och möjliga, för att, der ett län-
gre uppskof icke skäligen kan äga rum, kunna åt
henne berega den andans hugsvalelse, hvaraf hon
känner sig vara i behef. — Pröfaingen af de till-
fällen, då denna åtgärd är att vidtaga såsom den
enda för ändamålet tjenliga, måste, äfvensom pröf-
ningen af det besked, sem den sjuke kan lemna om
sitt invärtes tillstånd, i Konsistorii tanka, alltid
vara öfverlemnad åt presters samvete; och torde
det för lagstiftaren blifva ett måhända nog svårlöst
problem att tillvägabringa mera ändamålsenliga och