inför domstel. Lika bedröfligt står det till med
den beskedliga karlens påstående, att Aftonbla-
det skulle ansett Flugsmällans förf. ovilkorligen
förpligtad, att sjelf uppträda såsom svarande part.
Vi hafva endast eiterat ett faktum som verkli-
gen egt rus, neml. att han icke uppträdde, och
hvem var det väl som framkallade påminnelsen
om detta prejudikat, annat än Sv. Biet, genom
sitt upptagande al den ofvan omnämnda beskyll-
ningen met det Straussiska arbetets förmodade
förläggare, bvars ifrågavarande befattning i öf-
rigt icke har det ringaste att göra med den till-
fälligheten, huruvida han tillika är utgifvare
af en tidning eller icke. Lika litet har Afton-
bladet i den ifrågavarande artikeln småsakernar
påstått, att Hr von Beskow berde hafva duel-
lerat med kspten Lindeberg. Vi hänvisade ju
uttryckligen äfven på andra utvägar, nemligen
att Hr von Beskow kunde antingen nekat för
författareskapet, eller i sin ordring stämt kapten
Lindeberg. Den lilla förundran vi yttrade angick
endast den omständigheten, att en man, som är
beprydd med så mycket lull lull af hederstitlar och
yttre utmä
e!ser, icke ansåg sin värdighet och
sin ställving i samhället erfordra något slags
åtgärd, och det var endast derföre, att han så
innerligt beskedligt smälte allt hvad Hr Linde-
berg vttrat, som vi kallade honom för filosof.
För att i öfrigt komma till närmare reda och
slut i afseende på denna Flugsmällesäken och
för att visa Jerker, hurn mycket han misstagit
sig i den tankan, att Aitonbladet genom sitt yt-
trande skulle velat inskränka friheten att skrifva
epigrammer mot en författare,, ha vi å nyo ka-
stat en blick på rättegångshandlingarna angå-
ende ofianämnda mål, och taga oss friheten att
derur framdraga en biomständighet, som sprider
mycket ljus i denna fråga och deri är ganska buf-
vudsaklig. Kapten L. uppgaf nämligen i sitt
käromål till domstolen, att han sjelf ansåg den
tryckta skriften Flugsmällan för en bisak, men
att denna skrift hade blifvit honom tillsänd i
ett handskrifvet, anonymt bref, uppfyllt med de
mest äreröriga beskyllningar; att han, Hr L.,
ansåg delta bref för hufvudsaken; att han, ge-
nom uppiiekien af dess författare, önskade göra
ett slut på de smädelser, man debiterade på
hans räkning, och att om Hr von Beskow, som
han hade åtskilliga anledningar att anse för för-
fattaren, vilie framträda och personligen med
honom afgöra tvisten, vore han villig att afsluta
hela målet. Det var ock egentligen. angående
ifrågavarande anonyma smädeskrift, som Hr L.
genom sia inlaga till Svenska Akademien be-
gärde Hr von Beskows utlåtande, huruvida den
vere af honom författad eller icke. Hen Hr von
Beskow famn sig icke föranlåten att besvara
denna förfrågan annorlunda än med tystmadens
vältalighet. Alt detta innefattar notoriska, pas-
serade händelser, som Aftonbladet endast rele-
verat, och om äfven Hr von Beskow finner det
litet tråkigt, att nu se dem figurera med anled-
ning af ett utfall i Biet, der han är hedersle-
damot, angående Hr L. J. Hjerta, så begripa vi
likväl icke, huru den goda Jerker kunnat kom-
ma i ett sådant Berserkerraseri öfver en så en-
kel sak. Vi upprepa härvid ännu en gång hvad
som sades i den förra artikeln, att Kapten L.,
efter vårt sält alt se, kanhända hade orätt både i
att stämma Flugsmällans författare ech att söka
få reda på den handskrifna smädeskriftens upp-
hofsman genom em inlaga till Svenska Akade-
mien, för det Hr von Beskow var dess ledamot.
I vår tanka hade Hr L. kommit vida säkrare
och genaro till sitt mål, om han enskilt affor-
drat Hr von Beskow den äskade förklaringen.
Hade Hr Lindeberg gjort detta, så bade Hr
von Beskows rätt naturligtvis irträdt, att fordra
redo af Hr IL. öfver de anledningar han hade
att anse Hr von B. såsom författare till smäde-
skriften. fr IL. hade fått uppgifva dessa an-
ledningar, och det hade då blifvit tillfälle att
afgöra, huruvida de gvoro nog giltiga å Hr L:s sida,
såsom skäl att vidtaa ett sådant steg. På detta
sätt hade saken efter vanligt bruk kommit att
afgöras. Men i alla fall måste man medgifva,
att. om Hr Lindeberg också icke giek den allra
rättaste vägen, så gaf han likväl Hr v. Beskow
hvad man kallar fair play i sjelfva saken, så
mycket som det stod i hans makt, då han lem-
nade i hans val, att antingen förneka smäde-
brefvet, eller bevisa dess innehåll, eller afgöra
saken efter s. k. heders-lag, och hans beskyll-
ning för föraktlig pultron, som visserligen var
förnärmande, ja, vi våga säga obehaglig, således
endast gällde den händelsen, att Hr von B. icke
—— AE
ville ingå i rågotdera alternativet. Det sistaj
ibland dessa var nu visserligen icke lagligt; men
åtminstone lade Juryns Utslag, som angick den
tryckta skriften, icke det handskrifna brefvet,
intet hinder deremot, och det synes alltså nå-
got. eget att krypa bakom detta Utslag. l
Men hvad som är gömdt är ju icke glömdt;
och eftersom saken nu kommit att blifva upp-
värmd, så tycka vi att intet hinder finnes för.
Hr v. Beskow, att ännu öppna en underhandling
härom, ilall han finner sig generad deraf att
Kapten Lindebergs anförande, deri de förnär-
mande uttrycken förekomma, råkat blifva om-
tryckt i Aftonbladet, Vi förmode också, att
Kapten Lindeberg icke skulle vara vbenägen att
ännu gå honom tillhanda med alla de upplys-
ningar, som kunna leda till en explikation och
lemna Hr von Beckow det en gång uraktlåtnar