Än samma svar, ty jag talade nämligen då endast engelska. För barn gifves intet skönare än bonbons, och nyårsdagen är derföre den skönaste dag. Så var det äfven hos oss... Pierron, kejsarens hofmästare, var en utmärkt konstnär i detta fack, och tillverkade de vackraste dosor, hvaruti i åtskilliga afdelningar alla sorter af deypperligaste bonbons af kaffe, oranger, sockerkandi ochfrukter voro inlagda. Det var ett nöje för kejsaren, att ge oss dem, och ett ännu större för oss att förtära dem. — Hvarje nyårsdag skänkte kejsaren min moder och madame Montholon en kopp eller talrik af den sköna postlins-servis, staden Paris förärat honom. En sådan kopp skänkte öfven kejsaren ett annat fruntimmer. Engelska regeringen hade utom Sir Hudson Love äfven sändt amiraral Malcolm till St. Helena såsom kommendant vid sjöstationen. Amiralen var en man af hög bildning och intagande egenskaper. Hans fru hade beleds?gadt honom. Hon egde snille och, hvad som i Longvood gällde ännu högre, en stor beundran för kejsaren. Hon var af Elphinstones familj; kejsaren hade visat sig mild och huldrik mot en medlem af denna familj, en officer, på slagtfältet vid MWeterloo. Den höge fången hade en gång bjudit ladyn och hennes man till middag och promenerade derpå tillsammans med dem genom den s. k. Longvood-skogen. Kalechen gick dervid så nära en tvärbrant, att man befarade en olycka. Då faran. var öfver sade Napoleon: Det fattades föga att Vi lågo i afgrunden; — se, min fru, hvilken olycka jag 52 nära förorsakat er!) — Tvärtom, min general, ni hade gjort mig odödlig, svarade damen. Det var denna dam Napoleon vid hennes afresa från St. Helena, skänkte en skön kopp af den dylbara servisen. Någon tid efter Amiralens bort