Än
samma svar, ty jag talade nämligen då endast
engelska.
För barn gifves intet skönare än bonbons, och
nyårsdagen är derföre den skönaste dag. Så var
det äfven hos oss... Pierron, kejsarens hofmästare,
var en utmärkt konstnär i detta fack, och tillver-
kade de vackraste dosor, hvaruti i åtskilliga af-
delningar alla sorter af deypperligaste bonbons af
kaffe, oranger, sockerkandi ochfrukter voro inlagda.
Det var ett nöje för kejsaren, att ge oss dem,
och ett ännu större för oss att förtära dem. —
Hvarje nyårsdag skänkte kejsaren min moder
och madame Montholon en kopp eller talrik af
den sköna postlins-servis, staden Paris förärat
honom. En sådan kopp skänkte öfven kejsaren
ett annat fruntimmer. Engelska regeringen ha-
de utom Sir Hudson Love äfven sändt amira-
ral Malcolm till St. Helena såsom kommen-
dant vid sjöstationen. Amiralen var en man af
hög bildning och intagande egenskaper. Hans
fru hade beleds?gadt honom. Hon egde snil-
le och, hvad som i Longvood gällde ännu högre,
en stor beundran för kejsaren. Hon var af El-
phinstones familj; kejsaren hade visat sig mild
och huldrik mot en medlem af denna familj, en
officer, på slagtfältet vid MWeterloo. Den höge
fången hade en gång bjudit ladyn och hennes
man till middag och promenerade derpå tillsam-
mans med dem genom den s. k. Longvood-sko-
gen. Kalechen gick dervid så nära en tvärbrant,
att man befarade en olycka. Då faran. var öfver
sade Napoleon: Det fattades föga att Vi lågo i
afgrunden; — se, min fru, hvilken olycka jag 52
nära förorsakat er!) — Tvärtom, min general,
ni hade gjort mig odödlig, svarade damen. Det
var denna dam Napoleon vid hennes afresa från
St. Helena, skänkte en skön kopp af den dyl-
bara servisen. Någon tid efter Amiralens bort-