4
under åf kan slumrå och kanhända försvinna för
än den bringas till utbrott.
— Tidningen National anför til svar på de till-
vitelser, man gjort henne och hennes parti om del-
aktighet i upploppen, bland annat följande: Från
första ögonblicket, då sammanskockningar bildade
sig, hafva patrioterna i Clermont på offentliga stållen
infunnit sig och gjort sig all möda att, genom upp-
maningar till massan, skydda militären från ett sten-
regn. En af dessa patriotiska män blef till och med
dödad under sina ädla bemödanden. Vid första ge-
värskottet ilade flere af Nationals vänner till stads-
huset, och uppmanade prefekten att sammankalla
nationalgardet; de erbjödo sjelfve sin tjenst, och
åtogo sig att i spetsen för borgaremilisen lugna folk
massan, men allt förgäfves. Prefekten biföll, återtog
sina ordres, och mären, som ännu mer förlorat huf-
vudet än den förre grep till harvärjan. Visäga rent
ut, att hado patrioterna velat, skulle hela Auvergn
stå i lågor. Regeringen är dem derför ingen tack
skyldig, ty hvad de gjort, hafva de icke gjort för
hennes (regeringens) skull, utan af pligtkänsla mot
fåderneslandet. Slutligen yttrar den: Manr vill
framställa oroligheterna i Clermont såsom resultat
af låga motiver, af gnideri; så är det icke; men
vore detta verkliga förhållandet, hvilken drabbade
väl skulden? Hvilka andra än dem, som oupphörligt
predikat de materiella intressena för folket, som
ständigt upprepat de lärorna, att sträfvandet till ett
ädlare mål vore den absurdaste barnslighet. Huru,
sedan tio är hafven j ouppbörligt predikat den gyllne
kalfvens tillbedjande, och nu ären j förvånade öfver
verkningarna af edra förderfliga läror?
AMERIKA.
Guatimala, en af de oafhängiga stater, som
för omkring 20 år sedan uppstodo i medlersta
Amerika, lider, liksom de andra, ännu betydligt
af den splittring, som är oundviklig-i det land,
hvars folkrace, dålig till sitt ursprung, under
sekler af en öfver all beskrifning usel styrelse
blifvit än ytterligare förderfvad. Biand parti-
erna intager Indianernas i motsats till Spanjo-
rernas i sednare tider ett utmärkt rum, och har
derföre till en stor del att tacka sin chef Car-
rera, hvilken gjort sig namnkunnig såsom en
djerf motståndare till Morzzan, chefen för det
spanska. Ryktet om denne Carrera har ofta 2f-
målat honom såsom en fullständig vilde, oförmögen
af all bättre känsla, och vi meddela derföre föl-
jande, ur Engelsmannen Stephens resebeskrifning
hemtade skildring, som betydligt modifierar den
om Carrera rådande föreställning.
Då jag,, säger Stephens, abesökte Carrera, var
han lika oinskränkt herre öfver Guatimala. som nå-
gonsin en europeisk kopung öfver sitt land, och
kallades af Indianerne blott El Hijo de Dios, Guds
son, och Nuestro Sennor, vår herre. Vid mitt in-
träde i rummet satt han vid ett bord. sysselsatt att
räkna sixpence- och skillingsstycken. Öfverste Monte
Rosa, en mörk mestiz. i lysande uniform, satt vid
hans sida, och flera andra personer voro i rummet.
Han är ungefär 5 fot 6 tum lång, har sträft, svart
hår, indiansk ansigtsbildning och uppsyn, saknar
skägg och tyckes ej vara mer än 25 år gammal:
hans klädsel bestod i en svart jacka och byxor af
bomullstyg. Han uppsteg, då viinträdde, sköt pen-
ningarna åt ena sidan af bordet, mottog mig, syn-
bart af respekt för min rock, med höfligbet och bjöd
mig en stol vid sin sida. Det första jag yttrade,
var förvåning öfver bans ungdom; han svarade, att
han blott vore 23 år gammal, och säkert var han icke
mer än 25; derpå fortfor han, såsom en man, hvil-
ken eger medvetande om sina utomordentliga bedrif-
ter, utan att vänta på frågor, att han börjat med 43
man, hvilka varit beväpnade med gamla musköter,
dem de måste antända med cigarrer; härpå visade
han 8 ställen, der han var sårad, och sade, att han hade
två kulor i sin kropp. Det var svårt att igenkänna
honom såsom cen, hvilken, knappt två år förut, be-
trädde Guatimala med en hord vilda indianer och ho
tade alla främlingar med döden. Han hade verkligen
icke heller förändrat sig, utom i sina åsigter, angå-
ende främlingar, ett lyckligt bevis på, att det per-
sonliga umgänget aflägsnar fördomar mot individer
eller hela klasser. Han hade nämligen gjort be-
kantskap med flere främlingar, hvaraf en engelsk
läkare utdragit en kula ur hans sida. Hans um-
gänge med alla var så vänskapligt, att bans tänke-
sätt om dem måste undergått en total förändring;
han förklarade, att främlingarne voro de enda men-
niskor, som icke bedragit honom. Han hade äfven,
hvilket jag anser för högst ovanligt, under sitt oro-
liga lif lärt att skrifva sitt namn, och bortkastat
den stämpel, han vid undertecknande begagnat. Eme-
dan jag ansåg Carrera såsom en mycket lofvande,
ung man, så sade jag honom, att han hade en stor
bana framför sig och att han kunde göra sitt land
mycket godt; han lade handen på hjertat och sade,
med ett utbrott af känsla, som jag icke väntat, att
han beslutat att uppoffra sitt lif för sitt fädernes-
land. Oaktadt alla hans fel och förseelser, har in-
gen kunnat förebrå honom falskhet, och måhända
trodde han sig, liksom många andra män, hvilka
bedraga sig sjelfva, vara en god patriot. Jag ansäg
att ban var bestämd att utöfva ett vigtigt, om icke
fvervägande inflytande på Centralamerikas angelä-
enheter; och i den öfvertygelsen, att hoppet om ett
frofullt och vidt utbredt rykte skulle verka något
ERAN TE ENSE SEINE ARA OVAN
Ä——5-—- — — — —Ö ÄN — — — — — —
samaeaa svar tr Jag talada nämlisen då endast