mängd snillefoster af den arten öfverflödiga
Ref. tror så med, men anser ingen derpå kom:
ma att lida, utan tvertom litteraturen vinna
ty huru mycken omogen frukt på kunskapen:
träd, som nu för tidigt plockas, skulle ej di
antingen maskstungen och ofrö falla till mar-
ken, eller ock ännu länge och till full mognac
dricka sol och ljus, utan att hindras i sin ut
veckling af vattenblommor och öfverflödiga ut
skott?
Den bok, som ej -med nytta eller nöje kar
läsas åtminstone 2:ne gånger, måste vara alltföl
andefattig och således kunna ur vetandets gebil
utan all skada: bortsopas.
Då de här ofvan omtaita långmodiga artiklar-
na kommo i Ref:s händer, gick han bums mec
dem till sin farbror, (ty Ref. har också en far
bror skall ni tro!) en hjertans förståndig karl
som kan räsonnera i allehanda ämnen, läser tid-
nigarna samt för öfrigt allt hvad dessa rekom-
mendera. Hanhade då nyss läst — Qvinnan
utan förmyndare — menar ni? — nej bevars:
tankarna, öfver samma roman. Gubben var
alldeles rosenrasande, som -man säger; han hade
vridit peruken bakfram, flyttat. ut sitt stora
skrifbord midt på golfvet, öppnat alla fönstren
i hela våningen, och ställt alla dörrar på vid
gafvel, och sprang så ut och in för fulla segel
af sin långa grönrosiga mnattrock. Dagligt Alle-
handa låg utbredt på soffan och romanen bred-
vid; jag måste smyga mig in köksvägen, ty
gubben hade läst till tamburdörren, för att i
fred få skrifva svar till vtänkaren, som han sade.
Har du någonsin sett på maken, Calle), ro-
pade farbror och störtade emot mig som en haj,
har du sett en sådan inkonseqvens, och nu
vilie han börja att föreläsa Hr —ns tankar,
hvilket jag dock lyckligen och väl afböjde ge-
nom den underrättelsen, att jag hade redån läst
dem.
Nå hvad säger du om en sådan recension ?
Det är just inte någon egentlig recension, in-
vände jag och tog på mig er snusförnuftig mine
samt vred upp mina civila mustacher litet grand.
Egentlig eller oegentlig, det angår mig inte, den
är i alla fall inkonseqvent. Att tala om vidlyftig-
heten uti egentliga recensioner och skrifva sjelf en
oegentlig på nio spalter; tala om subordination och
skrifva — Hör Calle, ropade nu farbror och af-
bröt sig sjelf i det han högtidligt skred fram till mig
och satte båda händerna i sidorna, säg mig uppen-
barligt hvem har skrifvit den der fria kärleken ?p
Det vet jag sannerligen för min gud inte, far-
bror!
Vet inte! skrek farbror och neg af lutter för-
argelse; vet inte? Om du i stället för att blanda
dig i professor Döblers hoxerier, ville följa litet med
din tid i litterär väg, så gjorde du ganska klokt;
men du är en vindböjtel.n
Jag hade aldrig sett farbror så onådig; han kuac-
kade sin turk så hårdt mot bordet, att ett stort stycke
flög ur turbanen och all tobaksaskan öfversållade
hans broderade tofflor. Men som jag från början
föresatt mig att taga saken kallt, lät jag gubben
husera bäst han ville en stund. Slutligen drack
han ett glas vatten och upplyfte sedermera några
fullskrifna ark som lågo på bordet, hvilka hade till
öfverskrift: Kritik på kritiker, som han på fullt
allvar sade sig vilja skicka till Stockholm och låta
trycka i Aftonbladet. Efter att hafva ögnat igenom
första sidan, fortsatte han på den andra och läste
högt: .
Hur i all verlden har Hr —n kommit på den
ideen, att det är fruntimren, som synnerligast för-
fåkta och sträfva för spekulationsgiftermål, eller som
Hr —n kallar det, giftermål quand meme? Huru
många bevis på motsatsen skulle ej kunna framletas
bäde i deras dikt- och handlingssätt; huru mången
moder har ej, då det vägde mellan en rik och en
mindre bemedad epusör, måst biträda kärleken mot
säta pappas mera materiella spekulationer? Jag
säger en gång för alla, att känslan är qvinnans lifs-
element. Hon kan ej förråda dess intressen — der
köpes ej med penningar, ej en gång vinnes med:
bara förnuftskäl. i
Må det nu äfven tillåtas mig att yttra ett ord
om frurtimmersromaner i allmänhet. När de hulda
föresätta sig att skrifva en roman, häkta de sig fast
vid en punkt af sitt outtömliga, outgrundliga och
öfverallt och ingenstädes varande Gefiähl (hvaraf
qvinnan till 3, består) spirna långa, långa trådar,
bomma, varpa. svepa och knyta upp, och sen heter:
det väfva vadmal och slå tillsamman., Både groft
och fint, rödt och blått inrandas, och i evig enfor-
mighet går väfskeden sitt sömngifvande duff, duff;
det ena qvarteret dialogvadmal efter det andra upp-
skrufvas; men vips kommer det en satans spole oför--
happandes, som sprutar eld och lågor, skenande kam-
par i Svinesundsbackarna eller dylikt; grefliga hjeltar
med afbrutma ben och klufna hufvudskålar, hvilka, döda
eller halfdöda, likväl hålla säkert tag, (förmodligen med
tänderna, som den grekiske ynglingen höll skeppet
TLS