mängd snillefoster af den arten öfverflödiga Ref. tror så med, men anser ingen derpå kom: ma att lida, utan tvertom litteraturen vinna ty huru mycken omogen frukt på kunskapen: träd, som nu för tidigt plockas, skulle ej di antingen maskstungen och ofrö falla till marken, eller ock ännu länge och till full mognac dricka sol och ljus, utan att hindras i sin ut veckling af vattenblommor och öfverflödiga ut skott? Den bok, som ej -med nytta eller nöje kar läsas åtminstone 2:ne gånger, måste vara alltföl andefattig och således kunna ur vetandets gebil utan all skada: bortsopas. Då de här ofvan omtaita långmodiga artiklarna kommo i Ref:s händer, gick han bums mec dem till sin farbror, (ty Ref. har också en far bror skall ni tro!) en hjertans förståndig karl som kan räsonnera i allehanda ämnen, läser tidnigarna samt för öfrigt allt hvad dessa rekommendera. Hanhade då nyss läst — Qvinnan utan förmyndare — menar ni? — nej bevars: tankarna, öfver samma roman. Gubben var alldeles rosenrasande, som -man säger; han hade vridit peruken bakfram, flyttat. ut sitt stora skrifbord midt på golfvet, öppnat alla fönstren i hela våningen, och ställt alla dörrar på vid gafvel, och sprang så ut och in för fulla segel af sin långa grönrosiga mnattrock. Dagligt Allehanda låg utbredt på soffan och romanen bredvid; jag måste smyga mig in köksvägen, ty gubben hade läst till tamburdörren, för att i fred få skrifva svar till vtänkaren, som han sade. Har du någonsin sett på maken, Calle), ropade farbror och störtade emot mig som en haj, har du sett en sådan inkonseqvens, och nu vilie han börja att föreläsa Hr —ns tankar, hvilket jag dock lyckligen och väl afböjde genom den underrättelsen, att jag hade redån läst dem. Nå hvad säger du om en sådan recension ? Det är just inte någon egentlig recension, invände jag och tog på mig er snusförnuftig mine samt vred upp mina civila mustacher litet grand. Egentlig eller oegentlig, det angår mig inte, den är i alla fall inkonseqvent. Att tala om vidlyftigheten uti egentliga recensioner och skrifva sjelf en oegentlig på nio spalter; tala om subordination och skrifva — Hör Calle, ropade nu farbror och afbröt sig sjelf i det han högtidligt skred fram till mig och satte båda händerna i sidorna, säg mig uppenbarligt hvem har skrifvit den der fria kärleken ?p Det vet jag sannerligen för min gud inte, farbror! Vet inte! skrek farbror och neg af lutter förargelse; vet inte? Om du i stället för att blanda dig i professor Döblers hoxerier, ville följa litet med din tid i litterär väg, så gjorde du ganska klokt; men du är en vindböjtel.n Jag hade aldrig sett farbror så onådig; han kuackade sin turk så hårdt mot bordet, att ett stort stycke flög ur turbanen och all tobaksaskan öfversållade hans broderade tofflor. Men som jag från början föresatt mig att taga saken kallt, lät jag gubben husera bäst han ville en stund. Slutligen drack han ett glas vatten och upplyfte sedermera några fullskrifna ark som lågo på bordet, hvilka hade till öfverskrift: Kritik på kritiker, som han på fullt allvar sade sig vilja skicka till Stockholm och låta trycka i Aftonbladet. Efter att hafva ögnat igenom första sidan, fortsatte han på den andra och läste högt: . Hur i all verlden har Hr —n kommit på den ideen, att det är fruntimren, som synnerligast förfåkta och sträfva för spekulationsgiftermål, eller som Hr —n kallar det, giftermål quand meme? Huru många bevis på motsatsen skulle ej kunna framletas bäde i deras diktoch handlingssätt; huru mången moder har ej, då det vägde mellan en rik och en mindre bemedad epusör, måst biträda kärleken mot säta pappas mera materiella spekulationer? Jag säger en gång för alla, att känslan är qvinnans lifselement. Hon kan ej förråda dess intressen — der köpes ej med penningar, ej en gång vinnes med: bara förnuftskäl. i Må det nu äfven tillåtas mig att yttra ett ord om frurtimmersromaner i allmänhet. När de hulda föresätta sig att skrifva en roman, häkta de sig fast vid en punkt af sitt outtömliga, outgrundliga och öfverallt och ingenstädes varande Gefiähl (hvaraf qvinnan till 3, består) spirna långa, långa trådar, bomma, varpa. svepa och knyta upp, och sen heter: det väfva vadmal och slå tillsamman., Både groft och fint, rödt och blått inrandas, och i evig enformighet går väfskeden sitt sömngifvande duff, duff; det ena qvarteret dialogvadmal efter det andra uppskrufvas; men vips kommer det en satans spole oför-happandes, som sprutar eld och lågor, skenande kampar i Svinesundsbackarna eller dylikt; grefliga hjeltar med afbrutma ben och klufna hufvudskålar, hvilka, döda eller halfdöda, likväl hålla säkert tag, (förmodligen med tänderna, som den grekiske ynglingen höll skeppet TLS