blifva desto mindre bäftig, ju våldsammare mot
ståndet mot det nya är, ja till och med låta dei
förhoppning påskina, att en lära, en åsigt, genon
strafftdomar skall kunna qväfvas. Så har man ni
af fruktan för föregifna skadliga nyheter i kyrkan
af omsorg för den oelärde mängdens bästa, af ni
för den rena Evangeliska läran — och bo kan upp
räkna alla dessa skäl — riktat åklagaremaktens ni
mot en öfversättning af skriften Strauss och Evan
gelierna.n
Först några ord om sjelfva boken. Utrymmet til
låter oss ej att här ingå i en närmare granskning
af dess förhållande till Strauss Leben Jesu.x Hvad
vi trott oss finna, att nemligen boken är skrifven
Jutan särdeles bemödande att göra densamma för der
olärda läsaren så gagnelig, som saken förtjenat, må
derföre gälla såsem vår enskilta åsigt. Den är min-
dre, såsom den vara bordt, en bearbetning, än en
kompilation, och vi inse ej, att den framför Strauss
eget arbete erbjuder den olärda läsaren någon an-
nan lättnad, än den att ej störa sammanhanget ge-
nom de för honom oförståndliga citationerna. Men
å andra sidan kan väl ej med skäl påstås, att bo-
ken saknar vetenskaplig hållning, då säkert hvar
och en skall finna den mångdubbelt lärdare, än hvad
han i Svensk skrift i dessa ämnen varit van att se.
Att bevisningen här och der förefaller otillräcklig,
är en bristfällighet, hvartill förf. gjort siZ skyldig
genom den utsträckning han gifvit sitt arbete. Så-
dant är för sakens skull att beklaga, men måste väl
vara dem kärkommet hvilka önska, att boken intet
måtte bevisa. Likaså kan väl ingen yrka, att ej
skrifsättet är värdigt, språket den lugna undersök-
nin ens, fritt från så väl smädelse, som från intet-
sägande exklemätioner.
vÅtalet. lyder, att denna skrift skulle förneka den
rena Evangeliska läran. En sådan förnekelse söker
man fåfängt i densamma. Den angriper ingen kri-
sten kyrka. Den söker endast att med stöd af de
insigter, seklers arbeten åt vår tid öfverlemnat, gö-
ra en bestämd åsigt af kristendomen gällande. Den
utgår dervid från reformationens princip, åberopan-
de förnuftet och Bibelns ord, och öfverensstämmer
härutinnan med Lutherska kyrkans symbueliska böc-
ker.
Frågan - skulle således blifva den, om förevaran-
de skrift i någon enskild punkt strider mot de sym-
boliska böckernas antaganden. ÅAfven något sådant
torde blifva svårt att uppvisa, då allt, hvad Förf.
anför, ingen trosbekännelse innehåller, utan ban en-
dast söker uppvisa huru den af tron omfattade lä-
ran kan af förnuftet begripas. s
Det allmänna skriket utbasunar fåkunnigt, att
Strauss förklarat hela kristendomen för en myth —
och tillägger: således för en dikt. Likasom någon
kunde gå längre i sin visshet om det historiska i
Nya Testamentet, än till den öfvertygelse, att för-
fattarena af Evanpgelierna verkligen trott och för sannt
ansett, hvad de berättat. Strauss bevisar sjelf, att
de i det väsendtliga äfven måste upplefvat de till-
dragelser, de förtälja; ehuru han härleder deras sätt
att bedömma dem från den tids bildning och de för-
hållanden, under hvilka de lefvat, äfvensom han
förklarar den del af deras berättelser, som genom
yttre motstridighet eller inre motsägelse visar sig hi-
storiskt ogrundad, just ur deras tro, deras höga be-
grepp om Kristi person. Att gamla Testamentets
lära om den kommande Messias på samtidens före-
ställningar om Kristus öfvat inflytande, är något li-
kaså enkelt, som det, att det nu lefvande slägtet
icke kan lösrycka sig ifrån sitt beroende af kristna
läran, af föregående slägters bildning o. s. v. Det
ta är nu det mythiska, Strauss söker uppvisa i den
kristna traditionen. Han säger: Kristi första be-
kännare vore menniskor, af menniskoslägtets allmän-
nå utveckling och i första rummet af sitt folks lära
och seder afhängiga. Deras sinne väcktes af Jesu
lära och lefverne till den öfvertygelse, att han var
den utlofvade Messias, och de öfverflyttade på ho-
nom allt, hvad de om Messias lärt och trott, under
det att deras begrepp om Messias tillika genom Je-
su lärdomar och lefnad renades och utvecklades.
Men hufvudfrågan är icke den, bvad Apostlarne
och de första kristna trott eller menat, utan hvad
vi vid det öfverlemnade ordet böra föreställa oss.
För det förra hafva vi ingen annan upplysning än
let döda ordet sjelft, och dess uppfattande af oss är
cke mera författarenas utan vår tro. De :chistoriska
Biet anför nu Häremot en Tysks försäkran, att
striden är utkämpad. Vore ej Biets egen för-
säkran lika god, i synnerhet i bredd med den
om den Tyska ungdomens tänkesätt? Menar Biet
att Prof. Mathies, icke denna ungdom, bestäm-
mer öfver framtiden? Mera än nämnda Prof:s för-
säkran vittna väl de skrifter för och met Strauss,
hvilka allt ännu fylla de Tyska bokkatalogerna.
Mera bevisar väl, att af hans Leben Jesu ut-
kommit en fjerde upplaga — att boken nu öfver-
sättes i England, att hans läror blifvit en dagens
angelägenhet i Sverige och Dämmark. Afven om
Strauss skulle återtagit allt, hvad han lärt, vore
sådant intet bevis för lårans sanning eller falsk-
het. Nu är likväl fallet, att Strauss i nämnrde
fjerde upplåga återgått till-den första och således
återtagit de koncessioner, ham i föregående upp-
lagor gjort siha motståndare. Hvarföre? Emedan
detrav skäl vid 6M närmare undersökning ej varit).
öfvertygande. Af Strauss Dogmatik är andra
delen utkommer för fyra månader sedan, i en
upplaga saf 3000, exemplar. (om vi ej äro falskt
-underrättade) ech mot ett honorarium af 12,000
Guld: Rhein. Och Biet tror att deh skall sakna :
läsare? Ty hvem tar väl notis om en sak, som
varit hbafver? - ;