snart afbrutet genom en lång, bleklagd; någo sammal Rickas inträde. Det är vår dotter El sa Katrinar, sade hennes nåd och en ömsesidi bugning och nighing uppstod. Elsa Katrina va grann Och putsad: Den ljusröda forssehåletten em sammanhölls al en liten guldring, tog si dock icke rätt väl ut på den. magra halsen Få vi kaffe snart, Elsa Katrinax, fortfor henne nåd, edet är fasligt hvad de pigorna äro lång samma utaf sig.. Elsa Katrina försvann. Knap hade likväl. gubben återknuit tråden af sin po litiska diskurs, förr än en fröken stod der ige: vid dörren. Jag tog för afgjordt, att det var kusir Rlsa Katrina, fastän hon neg, och steg icke opp Men hennes nåd underrättade oss nu, att dett var en annan dotter, nemligen fröken Sara Märt: och åter helsades på den nya kusinen, som had lika litet att säga som systern, och försvant i ett sidorum. ;Som jag sade fortsatte farbror Ruttenstubb sin diskurs, som jag sade måtte den de Mehemed Ali vara en stor krabat, som så de sonika tog den Turkiska. flottan och behöl henne. — Förlåt mig farbror, invände jag den är nu mera återställd och fred mellan Por ten och Mehemed Ali. — Jaså, den postei har jag inte ännu sett, sade gubben. — Nu in trädde åter ett fruntimmer. — Det är vår dotte Juliana,, presenterade gumman. — Det är vå äldsta flicka, sade gubben, och ingenting mot sade detta yttrande. Kusin Juliana var en lite; mager och mycket pretentlig person, som ste fram och neg alldeles som hon nyss kommit u pensionen, och med en viss tillförsigt börjad amtala med min hustru om det infama damme c S