snart afbrutet genom en lång, bleklagd; någo
sammal Rickas inträde. Det är vår dotter El
sa Katrinar, sade hennes nåd och en ömsesidi
bugning och nighing uppstod. Elsa Katrina va
grann Och putsad: Den ljusröda forssehåletten
em sammanhölls al en liten guldring, tog si
dock icke rätt väl ut på den. magra halsen
Få vi kaffe snart, Elsa Katrinax, fortfor henne
nåd, edet är fasligt hvad de pigorna äro lång
samma utaf sig.. Elsa Katrina försvann. Knap
hade likväl. gubben återknuit tråden af sin po
litiska diskurs, förr än en fröken stod der ige:
vid dörren. Jag tog för afgjordt, att det var kusir
Rlsa Katrina, fastän hon neg, och steg icke opp
Men hennes nåd underrättade oss nu, att dett
var en annan dotter, nemligen fröken Sara Märt:
och åter helsades på den nya kusinen, som had
lika litet att säga som systern, och försvant
i ett sidorum.
;Som jag sade fortsatte farbror Ruttenstubb
sin diskurs, som jag sade måtte den de
Mehemed Ali vara en stor krabat, som så de
sonika tog den Turkiska. flottan och behöl
henne. — Förlåt mig farbror, invände jag
den är nu mera återställd och fred mellan Por
ten och Mehemed Ali. — Jaså, den postei
har jag inte ännu sett, sade gubben. — Nu in
trädde åter ett fruntimmer. — Det är vår dotte
Juliana,, presenterade gumman. — Det är vå
äldsta flicka, sade gubben, och ingenting mot
sade detta yttrande. Kusin Juliana var en lite;
mager och mycket pretentlig person, som ste
fram och neg alldeles som hon nyss kommit u
pensionen, och med en viss tillförsigt börjad
amtala med min hustru om det infama damme
c
S