skall jäfvas af någon, som:tager närmare käl nedom af hvad Hr L:s arbete, innehåller. 0 REVY AF TIDNINGARNE. (Slutet af den under de föregående dägarna t förda arlikeln ur Freja ang. den Streussisk tvisten.) A Boken. Atalet. I det föregående hafva vi sökt visa nödvändighe ten af den vetenskapliga teologiens öfvergång ti ech förverkligande uti folktron, om ej å ena sida vetenskapen skall varaen tom lek och å den ar dra folktron sakna all förnuftig grund, upphöra a vara ett uttryck af ett folks högsta vetande. Så ir nehålla 1. ex. den Lutherska kyrkans symbola si tids theologi, Denna framställd i ett kompendiu för folket är katechesen, hvilken utvecklad och e ter tidernas kraf förändrad, utgjort folktrons när maste källa. Ja sjelfvå det Nya Testamentet ka strängt taget anses för den tids teologi, uppå hvi! ken öfriga evangelier och apostoliska bref, som fö refinnas, med stöd af de mest insigtsfulla ledamö ters af den kristna församlingen afgörande, ur Bi belns kamon uteslötos och endast nu i densamm epptagna böcker och skrifter förklarades för kri stendomens sanna källor. För dem, som vilja af stänga felket ifrån den visdom, hvaraf de ensamm tro sig mäktige, finnes också derföre ingen anna konseqvert utväg, än den i den katolska kyrka vidtagna, att förbjuda lekmännen läsningen af sjelfv Bibeln. Ty för en sådan åtgärd ligger samma ide Jigen utskrikna skäl till hands, hvarmed man öf verbufvud söker nedslå alla bemödanden att upplys massan, nemligen vådan af missbruk — hvilket äf ven utgör den Romerskt-katolska kyrkans kardinal bevis. Vi vilja ej undersöka orsakerna, hvarföre doc så mången låter sitt deltagande för den obildad mängden framlysa, då fråga är att stänga densam ma från den farliga upplysningen, medan deras an tal vanligen är ringa, hvilka med oegenyttig ifve arbeta för nyttiga kunskapers spridande bland den samma. En rik bonde, som lefver öfver sitt stånd har bland herremännen välvilliga tadlare — då tadla nemligen blott af kristlig kärlek och omsorj för hans väl — en fattig, som lefver lika med tig garen, är sällan föremål för deras välvilliga omtan ka, hvarken med råd eller dåd. Kyrkans förestån. dare, som helgat sitt lif åt den okunniges upplysande, äro vanligen de första att kringskära denn: upplysning så nära som möjligt. Ålderdomen, som lefver för att meddela ungdomen sin vishet, och som sjelf känner sig upphöjd öfver sina afdöda få. der, förtörnas. öfver insigter hos de unga, och de gamle tåla ej, att verlden må gå ett steg längre än till det, uppå hvilket de satt sin vacklande fot Så är verldens gång. Låt oss beldre fråga historien när någonsin osan. ningen segrat? Hvilkendera har kostat menniskoslägtet mera strid och oro, ja blod och tårar, san. ningen eller lögnen? Har kristendomen varit fridsammare än hedendomen? Hafva nu bestående kyr: kor fordrat mindre kamp för sitt bestånd, än som för undertryckandet af de läror, de förklarat för falska, varit af nöden? Hvarje framsteg menskligbeten gjort, har köpts med uppoffringar, och ingen stor sanning har blifvit mensklighetens allmänna egendom, utan strid för dess besittning. Hvad! tiderna härutinnan förändrat är endast ett humanare sätt att föra striden, och denna humanitet är i dess vidsträcktaste mening toleransen, erkännandet at menniskans värde äfven hos en fiende, af det allmänna förnuftet, al öfvertygelsens helgd äfven hos olika tänkande. . . ;Man måste derföre medgifva, att intoleransens kämpar väl tagit erfarenheten till råds, då de af kvarje nyväckt ide befara ero och strid. Men å andra sidan synas de icke nog hafva inträngt i erfarenhetens läror ), då de förmena, att striden skall ) Ett prof härpå lemnar Svenska Biel i dess sista Tisdagsnummer (248), då den i ett andedrag försäkrar, att ?,:delar af den vetenskapligt bildade upgdomen i Wirtemberg hyllar Strauss läror, samt att striden om desamma i Tyskland allsredan är utkämpad. Rimligtvis kan ingen dess läsare förstå saken annorlunda, än att striden i Wuärtemberg vore afgjord till dessa lärors fördel. Men så förstår icke Sv. Biet sin sak. Kanske boppas det på ett annat förhållande i det öfriga Tyskland. Vi skola ej försumma att på annat ställe lemna Biet de upplysningar. det af oss i detta hänseende äskar, ehuru litet dess sätt att gå tillväga förtjenar ett svar. Men det är vanligt nog, att i ställev för diskussion om sak, höra frågas: hvad är förf. för en man? Hvad har han för fullmakter att uppvisa? Hvar har han lärt? Hvad har bar sett? Vågar man anse detta krypande för auktoriteter för brist på eget omdöme, så heter sådant säkert inbillskhet o. s. v. För sådana! sinnen är en man alltid för ung att tänka och handla på egen hand. Känner nu Sv. Biet någor erkändt duglig vederläggning af Strauss åsigter, så vore väl bäst att bringa den till den Svenska allmänhetens kunskap. Vi halva sökt visa, att en teologisk åsigt först såsom folktro bevisat siD rätt, och yttrat, icke att Strauss läror i deras närvårande skick — ty vi öfverensslämma ej med häns åsiegter — skola öfvereå till