skall jäfvas af någon, som:tager närmare käl
nedom af hvad Hr L:s arbete, innehåller. 0
REVY AF TIDNINGARNE.
(Slutet af den under de föregående dägarna t
förda arlikeln ur Freja ang. den Streussisk
tvisten.) A
Boken. Atalet.
I det föregående hafva vi sökt visa nödvändighe
ten af den vetenskapliga teologiens öfvergång ti
ech förverkligande uti folktron, om ej å ena sida
vetenskapen skall varaen tom lek och å den ar
dra folktron sakna all förnuftig grund, upphöra a
vara ett uttryck af ett folks högsta vetande. Så ir
nehålla 1. ex. den Lutherska kyrkans symbola si
tids theologi, Denna framställd i ett kompendiu
för folket är katechesen, hvilken utvecklad och e
ter tidernas kraf förändrad, utgjort folktrons när
maste källa. Ja sjelfvå det Nya Testamentet ka
strängt taget anses för den tids teologi, uppå hvi!
ken öfriga evangelier och apostoliska bref, som fö
refinnas, med stöd af de mest insigtsfulla ledamö
ters af den kristna församlingen afgörande, ur Bi
belns kamon uteslötos och endast nu i densamm
epptagna böcker och skrifter förklarades för kri
stendomens sanna källor. För dem, som vilja af
stänga felket ifrån den visdom, hvaraf de ensamm
tro sig mäktige, finnes också derföre ingen anna
konseqvert utväg, än den i den katolska kyrka
vidtagna, att förbjuda lekmännen läsningen af sjelfv
Bibeln. Ty för en sådan åtgärd ligger samma ide
Jigen utskrikna skäl till hands, hvarmed man öf
verbufvud söker nedslå alla bemödanden att upplys
massan, nemligen vådan af missbruk — hvilket äf
ven utgör den Romerskt-katolska kyrkans kardinal
bevis.
Vi vilja ej undersöka orsakerna, hvarföre doc
så mången låter sitt - deltagande för den obildad
mängden framlysa, då fråga är att stänga densam
ma från den farliga upplysningen, medan deras an
tal vanligen är ringa, hvilka med oegenyttig ifve
arbeta för nyttiga kunskapers spridande bland den
samma. En rik bonde, som lefver öfver sitt stånd
har bland herremännen välvilliga tadlare — då
tadla nemligen blott af kristlig kärlek och omsorj
för hans väl — en fattig, som lefver lika med tig
garen, är sällan föremål för deras välvilliga omtan
ka, hvarken med råd eller dåd. Kyrkans förestån.
dare, som helgat sitt lif åt den okunniges upply-
sande, äro vanligen de första att kringskära denn:
upplysning så nära som möjligt. Ålderdomen, som
lefver för att meddela ungdomen sin vishet, och
som sjelf känner sig upphöjd öfver sina afdöda få.
der, förtörnas. öfver insigter hos de unga, och de
gamle tåla ej, att verlden må gå ett steg längre
än till det, uppå hvilket de satt sin vacklande fot
Så är verldens gång.
Låt oss beldre fråga historien när någonsin osan.
ningen segrat? Hvilkendera har kostat mennisko-
slägtet mera strid och oro, ja blod och tårar, san.
ningen eller lögnen? Har kristendomen varit frid-
sammare än hedendomen? Hafva nu bestående kyr:
kor fordrat mindre kamp för sitt bestånd, än som
för undertryckandet af de läror, de förklarat för
falska, varit af nöden? Hvarje framsteg mensklig-
beten gjort, har köpts med uppoffringar, och ingen
stor sanning har blifvit mensklighetens allmänna
egendom, utan strid för dess besittning. Hvad! ti-
derna härutinnan förändrat är endast ett humanare
sätt att föra striden, och denna humanitet är i dess
vidsträcktaste mening toleransen, erkännandet at
menniskans värde äfven hos en fiende, af det all-
männa förnuftet, al öfvertygelsens helgd äfven hos
olika tänkande. . .
;Man måste derföre medgifva, att intoleransens
kämpar väl tagit erfarenheten till råds, då de af
kvarje nyväckt ide befara ero och strid. Men å
andra sidan synas de icke nog hafva inträngt i er-
farenhetens läror ), då de förmena, att striden skall
) Ett prof härpå lemnar Svenska Biel i dess sista
Tisdagsnummer (248), då den i ett andedrag för-
säkrar, att ?,:delar af den vetenskapligt bildade
upgdomen i Wirtemberg hyllar Strauss läror,
samt att striden om desamma i Tyskland allsre-
dan är utkämpad. Rimligtvis kan ingen dess lä-
sare förstå saken annorlunda, än att striden i
Wuärtemberg vore afgjord till dessa lärors fördel.
Men så förstår icke Sv. Biet sin sak. Kanske
boppas det på ett annat förhållande i det öfriga
Tyskland. Vi skola ej försumma att på annat
ställe lemna Biet de upplysningar. det af oss i
detta hänseende äskar, ehuru litet dess sätt att
gå tillväga förtjenar ett svar. Men det är van-
ligt nog, att i ställev för diskussion om sak, höra
frågas: hvad är förf. för en man? Hvad har han
för fullmakter att uppvisa? Hvar har han lärt?
Hvad har bar sett? Vågar man anse detta kry-
pande för auktoriteter för brist på eget omdöme,
så heter sådant säkert inbillskhet o. s. v. För
sådana! sinnen är en man alltid för ung att
tänka och handla på egen hand. Känner nu Sv.
Biet någor erkändt duglig vederläggning af Strauss
åsigter, så vore väl bäst att bringa den till den
Svenska allmänhetens kunskap. Vi halva sökt
visa, att en teologisk åsigt först såsom folktro
bevisat siD rätt, och yttrat, icke att Strauss lä-
ror i deras närvårande skick — ty vi öfverens-
slämma ej med häns åsiegter — skola öfvereå till