STOCKHOLM den 28 Sept.
Mad. Taglioni kommer att afresa från hul-
vudstaden om Fredag. Om Thorsdag lårer hon
vara inviterad till den Kungliga familjen till en
middag för den mindre bofeirkeln, men kommer
dessförinnan att gifva ännu en sista representa-
tion, klockan 42 på Thorsdags middag, ett slags
dejeuner dansant, ehuru endast med ätherisk spis.
Man kan således säga, att Stockholmspubliken
och Mad. Taglioni draga all möjlig profit af hvar-
andra, ehuru den enas kassa och den andras
muskler dervid blifva bra fatigerade. Den lyck-
ligaste är theaterdirektionen eller kassan, som
får vara med om halfparten af båda delarne, utan
att behöfva det minsta anstränga sig.
— Näst före föten på Kongl. Slottet i Lör-
dags var : Madame Taglioni på enj festlig mid-
dag söder ut från staden, på Hägersten, hos Hr
Justitierådet Petterson, som varit intimt lierad
med hennes morfar, Hofsekreteraren Karsten.
H. E. Hr Grefve Brahe, Öfverste Backman oeh
Hofintendenten von Röök, kafva i dag ledsagat
benne vid beseendet af. konungagrafvarne i Rid-
darholmskyrkan.
— Allmänheten har redan från många år till-
baka ofta hört omtalas ett mål, som förevarit
vid flera riksdagar och gifvit anledning till myc-
ket veatilerande, samt äfven satt Riksrätt ifrå-
ga; nemligen om de såkallade Halländska kyrko-
hemmanen. Törhända har likväl denna sak icke
åstadkommit allt det uppseende, som den för-
tjenar, med afseende på det i flere afseenden
godtyckliga och våldsamma förfaringssätt, för
hvilket dessa hemmansåboer varit utsatta, och
den förvånande märkvärdigheten, att en på sin
tid ryktbar embetsman fanns beredvillig att ge-
nom föredragning i administratif väg afgöra om
grunden för många hundra hushålls besittningsrätt.
Vi rekommendera derföre till läsarens uppmärk-
samhet den redogörelse om detta ämnes behand-
ling vid sista riksdagen, som förekommer här
framför i dagens nummer. Det är icke blott
enskildas utan äfven statens rätt, som här är i
fråga; den högsta billighet och den strängaste
rättvisa fordra att någonting dervid måtte till-
göras; intet hinder finnes för Regeringen, att
förordna om den begärda undersökningen. Man
får då se, om alla dessa skal och Ständernas för-
ord skola förmå att göra sig gällande.