PETER DEN GRYMME ).
LEGEND AF ALEXANDER DEMAS.
IV.
Om morgonen sammankallade Juan Pasquale
sina bisittare, utan att säga dem hvilken sak det
gällde; alla voro iklädde sin stera embetsdrägt;
och Premier Assistenten tog sin plats såsom deras
ordförande med domarestafven i hand; då rätts-
betjenten tillkännagaf, att konungen anländt, stego
alla upp: ent
,Sätten er, mine herrars, sade Juan Pasquale.
De lydde, och konungen inträdde.
Nåväl, sennor assistentes, sade konungen i
det han giek fram i domsalen, shvad har ni att
äga mig? ty ni ser att jag infunnit mig på er
kallelse; ehuru den kunnat meddelas mig på ett
Ktet arligare sätt.
aSennor, svåsade Pasquale, här är ieke frågan
om artighet utan om rättvisa; ty här handlar
jag icke som konungens hofman, utan som folkets
embetsman
Ja så, min värde senvorp, sade don Pedro.
Det förekommer mig likväl, som om det icke
vore: folket, utan konungen, som satt i er hand
denna hvita staf, hvilken ni tycks taga för en
spira.x
Så är verkligen förhållandet, sade Pasquale
vördnadsfullt, men med värdighet; just emedan
konungen öfverantvardat mig denna staf, bör jag
visa mig värdig att bära den, och jag bör icke
vanhedra den genom en feg efterlåtenhet.v
Nog af med sedoläror,, afbröt den Pedro;
shvad vill du mig?
Sennor,, sade Pasquale, ett mord har blif-
vit föröfvadt natten emellan sistlidne fredag och
lördag, och ers höghet vet väl hvem som först
underrättat mig derom?
Fortfar!
I) Se-Aftonhl. N:ris 224, 222 och 226.