besöka mordplatsen, i det hopp, att derifrån nå-
gon strimma af ljus skulle sprida sig öfver saken.
Den blodfärgade stenen var det enda vittne, som
tycktes känna någonting derom. Han stannade
framför de ta stumma vittne, men hvilket äfven
tycktes börja utplånas, som om alla bevis skulle
gå honom ur händerna; här hade han stått en
stund tyst och tankfull, då han tyckte sig höra
en röst, som ropade honom; han såg sig om,
och i huset midt emot Leonora de Haros ble:
han varse en gammal qvinna, som gaf honom
ett tecken, att hon hade något att säga honom.
I domarens belägenhet var ingen vink att försmå:
han nalkades således fönstret; i detsamma föll e..
nyckel ned för hans fötter och fönstret tillstäng-
des. ilan förstod att den gamla icke ville bli
sedd; ban to. således upp nyckeln och försökte
den på porten; deane öppnades; han gick in,
och emedan han ville iakttaga samma hemlig-
hetsfuliht som gumman, så stängde han igen
porten ef:er sig.
Han befann sig nu i ea mörk och tång gång
vid hvars slut var en trappa; det öppnade fön-
stret var i andra våningen, och trappan måste
således föra till den gamlas rum. Juan Pa quak
fattade det tåg. som tjenade till ledstång, och
gick vppföre. Då han kommit upp i andra vi.
ningen, såg hin elt svagt ljus skimra genom er
halföppnad dörr; han gick till denna dörr, öpp-
nade den, och vid skenet af en liten jernlamp:
igenkärde han den gamla qvinnan, han sett
- Hon ie ett tecven åt hosom all
rren. Han tydde, gick henne närmar
stänga
och sade: