besöka mordplatsen, i det hopp, att derifrån någon strimma af ljus skulle sprida sig öfver saken. Den blodfärgade stenen var det enda vittne, som tycktes känna någonting derom. Han stannade framför de ta stumma vittne, men hvilket äfven tycktes börja utplånas, som om alla bevis skulle gå honom ur händerna; här hade han stått en stund tyst och tankfull, då han tyckte sig höra en röst, som ropade honom; han såg sig om, och i huset midt emot Leonora de Haros ble: han varse en gammal qvinna, som gaf honom ett tecken, att hon hade något att säga honom. I domarens belägenhet var ingen vink att försmå: han nalkades således fönstret; i detsamma föll e.. nyckel ned för hans fötter och fönstret tillstängdes. ilan förstod att den gamla icke ville bli sedd; ban to. således upp nyckeln och försökte den på porten; deane öppnades; han gick in, och emedan han ville iakttaga samma hemlighetsfuliht som gumman, så stängde han igen porten ef:er sig. Han befann sig nu i ea mörk och tång gång vid hvars slut var en trappa; det öppnade fönstret var i andra våningen, och trappan måste således föra till den gamlas rum. Juan Pa quak fattade det tåg. som tjenade till ledstång, och gick vppföre. Då han kommit upp i andra vi. ningen, såg hin elt svagt ljus skimra genom er halföppnad dörr; han gick till denna dörr, öppnade den, och vid skenet af en liten jernlamp: igenkärde han den gamla qvinnan, han sett Hon ie ett tecven åt hosom all rren. Han tydde, gick henne närmar stänga och sade: