förfördelande beslut af de öfriga stånden. Så-
lunda har en våldsam och illa betänkt förändring
i bränvinsbeskattningen blifvit oss påtvungen.
Sålunda har äfven vår röst blifvit undertryckt
i fråga om åtskilligt af den för grundlagen obe-
kanta s. k. extra statsregleringen. Dettasednare
har imedlertid till största delen skett genom de
båda högsta ståndens åtgärd; och vi måste med
tacksamhet erkänna, det vi i många frågor haft
stöd af det Vällofl. Borgareståndet, eller åtmin-
stone den del, som utgöres af verk!igt borgerskap
och näringsidkare. Detta synes mig bevisa, huru
oskiljaktiga de närande klassernas intressen i
det hela äro, så snart icke list oeh intrig lyc-
kas att väcka missförstånd. Egentligen ett äm-
ne finnes, hvari ett dylikt olyckligt missförstånd
kunnat tilivägabringas, nemligen tull-lagstiftnin-
gen. Härutinnan har dock BondeStåndet ingen
förebråelse att göra emot någon annan; det har
sjelf råkat in på den beklagliga afvägen. Der-
om behöfver jag dock icke vidare yttra mig;
jag har redan reserverat mig och förnyar blott
min protest.
vad fölider denna riksdag skall hafva, ärin-
gen dödlig gilfvet att inse; men en glad aning
säger mig, att vi snart nog skola upplefva en
lyckligare sakernas ställning. Visserligen sträf-
va vi nu nästan förgäfves, ty det lilla goda, som
den olycksaliga Ståndsinrättningen icke hindrar
att beslu!a i lagstiftningsväg, blifver till största
delen hindradt genom vägrade sanktioner. Men
ändock misströstar jag icke; ty öfvertygelsen om
det rätta och nyttiga blifver snart så allmän,
att den ovilkorligen gör sig gällande, och att
magtlystnaden, intrigen, sveket och egennyttan
måste blifva kraftlösa mot folkviljan. Hvad som
nu tilldrager sig under våra ögon, är blott en
förberedelse; och ju orimligare det går för ögon-
blicket desto säkrare och fortare skall det gå
sedan. I sådant afseende äro våra vedersakares
tilltag oss en verklig välgerning. Jag önskar
innerligen af varmt hjerta, att det hvilande re-
presentationsförslaget måtte till nästa riksdag
vinna framgång, det är i min tanka den säkra-
ste räddningsplanka Svenska folket kan förvän-
ta. Stockholm den 45 Juii 1844.