förfördelande beslut af de öfriga stånden. Sålunda har en våldsam och illa betänkt förändring i bränvinsbeskattningen blifvit oss påtvungen. Sålunda har äfven vår röst blifvit undertryckt i fråga om åtskilligt af den för grundlagen obekanta s. k. extra statsregleringen. Dettasednare har imedlertid till största delen skett genom de båda högsta ståndens åtgärd; och vi måste med tacksamhet erkänna, det vi i många frågor haft stöd af det Vällofl. Borgareståndet, eller åtminstone den del, som utgöres af verk!igt borgerskap och näringsidkare. Detta synes mig bevisa, huru oskiljaktiga de närande klassernas intressen i det hela äro, så snart icke list oeh intrig lyckas att väcka missförstånd. Egentligen ett ämne finnes, hvari ett dylikt olyckligt missförstånd kunnat tilivägabringas, nemligen tull-lagstiftningen. Härutinnan har dock BondeStåndet ingen förebråelse att göra emot någon annan; det har sjelf råkat in på den beklagliga afvägen. Derom behöfver jag dock icke vidare yttra mig; jag har redan reserverat mig och förnyar blott min protest. vad fölider denna riksdag skall hafva, äringen dödlig gilfvet att inse; men en glad aning säger mig, att vi snart nog skola upplefva en lyckligare sakernas ställning. Visserligen sträfva vi nu nästan förgäfves, ty det lilla goda, som den olycksaliga Ståndsinrättningen icke hindrar att beslu!a i lagstiftningsväg, blifver till största delen hindradt genom vägrade sanktioner. Men ändock misströstar jag icke; ty öfvertygelsen om det rätta och nyttiga blifver snart så allmän, att den ovilkorligen gör sig gällande, och att magtlystnaden, intrigen, sveket och egennyttan måste blifva kraftlösa mot folkviljan. Hvad som nu tilldrager sig under våra ögon, är blott en förberedelse; och ju orimligare det går för ögonblicket desto säkrare och fortare skall det gå sedan. I sådant afseende äro våra vedersakares tilltag oss en verklig välgerning. Jag önskar innerligen af varmt hjerta, att det hvilande representationsförslaget måtte till nästa riksdag vinna framgång, det är i min tanka den säkraste räddningsplanka Svenska folket kan förvänta. Stockholm den 45 Juii 1844.