nedom af bådas goda och onda anlag, söka täm ja de sednare och utveckla de förre.n Om det torde vara svårt att förneka skarp. synthet och opartiskhet åt dessa Tocqueville erinripgar, så lärer det ock vara af hög vig för Eurupas samhällen, att veta om folkvälde eller dess motsats befinner sig hos dem sjelfv: i en sådan utveckling, att några offentliga åtgär der blifva angelägna till följd deraf. Innan mar talar om folkvälde, synes man dock förut bör: vara ense om hvad man menar med ordet folk Månne man verkligen är ense härom i allmän. het? Långt derifrån; och från olikheten i sjelf. va utgångspunkterna kommer man till de mes olika resultater vid fortgången af sina undersökningar. Det är endast genom denna obestämd: het vid sjelfva utgången, som det blifvit möj ligt, att under det gemensamma uttrycket: fri stat, republik, folkvälde, omfatta så till sjelfv: sina grunder åtskilda samhällsinrättningar, som Sparta och Pensylvanien, Athen och NewYork Rom och Ohio, Venedig och Vermont, Fiorens och VWVirginien, och att såsom någonting likartadt omförmäla NordAmerikanska statsförbundet och det Schweitziska. Dylika sammanblandningar förekomma likväl dagligen och understödjas, äfven bland de bildade, genom förvända skolbegrepp; emedan man i de vanliga historiska skolkompendierna ännu qvarstår vid de ofullständiga föreställningar om staters inrättning, som under medeltiden blifvit antagna såsom tillräckliga för ungdomens upplysning, och hvilka sedan af den ene kompendieförfattaren öfverlemnats som en tradition åt den nästföljande och på dylikt sätt fortplantats ända till våra dagar. Ingenting bör likväl vara lättare än att veta hvad folket är, om man blott för ett ögonblick vill åsidosätta de lärda förklaringarne deröfver och stadna vid hvad som dermed förstås på allmänna samtalsspråket. Folket betyder på detta språk — folket — nationen i sin helhet, den öfvervägande mängden, i hvilken alla underafdelningar försvinna, likasom sjelfva individerna. Om man fasthåller detta enkla begrepp och med det till måttstock undersöker i hvad mån folkstyrelse ägt rum inom de nyssnämnda samhällena och andra, så skall man komma till helt olika föreställningar om deras inrättning än de häfdvunna. Man skall äfvenså lätt upptäcka, att dessa olika föreställningar äro de enda sanna, de enda som öfverensstämma med verkliga förhållandet. En sådan utgångspunkt är äfven Tocquevilles, och vi skola i det följande, med biträde af hans sakkunniga ledning, utan svårighet inse hvad folkväldet har att betyda i vår tid, och hvilka tillämpningar som genom den Nordamerikanska erfarenheten deraf föranledas i Europa och för vårt eget fädernesland.