nedom af bådas goda och onda anlag, söka täm
ja de sednare och utveckla de förre.n
Om det torde vara svårt att förneka skarp.
synthet och opartiskhet åt dessa Tocqueville
erinripgar, så lärer det ock vara af hög vig
för Eurupas samhällen, att veta om folkvälde
eller dess motsats befinner sig hos dem sjelfv:
i en sådan utveckling, att några offentliga åtgär
der blifva angelägna till följd deraf. Innan mar
talar om folkvälde, synes man dock förut bör:
vara ense om hvad man menar med ordet folk
Månne man verkligen är ense härom i allmän.
het? Långt derifrån; och från olikheten i sjelf.
va utgångspunkterna kommer man till de mes
olika resultater vid fortgången af sina undersök-
ningar. Det är endast genom denna obestämd:
het vid sjelfva utgången, som det blifvit möj
ligt, att under det gemensamma uttrycket: fri
stat, republik, folkvälde, omfatta så till sjelfv:
sina grunder åtskilda samhällsinrättningar, som
Sparta och Pensylvanien, Athen och NewYork
Rom och Ohio, Venedig och Vermont, Fiorens
och VWVirginien, och att såsom någonting likar-
tadt omförmäla NordAmerikanska statsförbun-
det och det Schweitziska. Dylika sammanbland-
ningar förekomma likväl dagligen och understöd-
jas, äfven bland de bildade, genom förvända
skolbegrepp; emedan man i de vanliga histo-
riska skolkompendierna ännu qvarstår vid de
ofullständiga föreställningar om staters inrätt-
ning, som under medeltiden blifvit antagna så-
som tillräckliga för ungdomens upplysning, och
hvilka sedan af den ene kompendieförfattaren
öfverlemnats som en tradition åt den nästföljan-
de och på dylikt sätt fortplantats ända till våra
dagar.
Ingenting bör likväl vara lättare än att veta
hvad folket är, om man blott för ett ögonblick
vill åsidosätta de lärda förklaringarne deröfver
och stadna vid hvad som dermed förstås på
allmänna samtalsspråket. Folket betyder på det-
ta språk — folket — nationen i sin helhet, den
öfvervägande mängden, i hvilken alla underaf-
delningar försvinna, likasom sjelfva individerna.
Om man fasthåller detta enkla begrepp och med
det till måttstock undersöker i hvad mån folk-
styrelse ägt rum inom de nyssnämnda samhäl-
lena och andra, så skall man komma till helt
olika föreställningar om deras inrättning än de
häfdvunna. Man skall äfvenså lätt upptäcka,
att dessa olika föreställningar äro de enda san-
na, de enda som öfverensstämma med verkliga
förhållandet. En sådan utgångspunkt är äfven
Tocquevilles, och vi skola i det följande, med
biträde af hans sakkunniga ledning, utan svårig-
het inse hvad folkväldet har att betyda i vår
tid, och hvilka tillämpningar som genom den
Nordamerikanska erfarenheten deraf föranledas i
Europa och för vårt eget fädernesland.