ämne, som ölverskriften på vår uppsats antyder
Tiden för denna framställning har inträdt förs!
nu, edan boken hunnit blifva känd eller till-
gänglig öfverallt, så att hvar och en har tillfälle
att kontrollera vårt förfarande vid användnin-
gen ). Vår afsigt är likväl icke, att här lemna
någon afhandling om folkväldet ur statsrättens
synpunkt; sådant tillkommer katedern, ej tid-
ningen. Vårt ändamål är helt och hållet prak-
tiskt. Under det att man hos oss stundligen
tänker och talar om förbättringar i vårt lands
representation, lagsystem, undervisningsanstalter,
0. s. v., skulle vi önska, att kunna fästa svenska
lagstiftares, statsmäns och embetsmäns uppmärk-
samhet på åtskilliga rön i samma ämnen, som
Tocqueville iakttagit i Nordamerika och jemfört
med motsvarande i Europa. Vi önskade det,
emedan vi tro, att en närmare bekantskap med
hans arbete skulle blifva af stor och redbar
nytta för dem, som sysselsätta sig med ifråga-
varande förbättringar, och genom dem för fä-
derneslandet. Vi förutsätta härvid sådana läsare,
som anse samhällets ändamål verkligen ega nå-
gon allmän vigt, och ej en vigt allenast för dem
personligen; dock de, som hysa den sednare
åsigten, taga icke kännedom af politiska upp-
satser. Huruvida åter frågan om folkväldet äger
ett allmännare intresse, tro vi ej att någon hit-
tills utvecklat tydligare än Tocqeville sjelf, vid
ett tillfälle, då han sammanställt de olikartade
verkningarne af folkväldet och dess motsats. Vi
skulle lemna läsaren något sämre i stället för
ett bättre, om vi, till besvarande af denn preli-
minärfråga, begagnade andra ord än hans. Så
här yttrar han sig derom:
I vårt tidehvarf, då den kristna verldens öde
tycks vara oafgjordt, skynda somliga att anfalla
folk väldet såsom en fiendtlig makt, medan det
likväl ännu är i sin barndom, under det att an-
dra tillbedja det som en nyfödd gudomlighet;
men hvarken de förre eller de sednare känna mer
än ofullkomligt hvad de hata eller åkalla; de
strida i mörkret och hugga omkring sig på vinst
och förlust.
cHvad fordrar man af samhället och dess sty-
relse? Derom raåste man till en början förstå
hvarannan.
Vill man förskaffa en viss lyftning åt tänke-
sätten, en storartad åsigt af verldens förhållan-
den? Vill man framkalla ett slags förakt hos
mängden för timliga egodelar? Önskar man dana
eller underhålla orubbliga öfvertygelser och för-
bereda stora uppoffringar?
cÅr frågan om att förfina sederna, förädla
sällskapslifvet, förläna glans åt konsten?
aFordrar man poesi, larm, rykte?
Tilltror man sig att skapa ett folk, mäktigt
att verka med kraft på alla andra? Skall dess be-
stämmelse blifva att våga vidtutseende idrotter
och att, hurudan än utgången må blifva af dess
ansträngningar, efterlemna ett oförgängligt spår
genom häfderna? ....
cOm man anser allt detta såsom det förnäm-
sta föremålet för samhällsinrättningen; må man
då icke taga folkväldet till ledare, det skall gan-
ska säkert icke föra till målet.
Men, om man anser nyttigt att rigta men-
niskans intellektuella och moraliska verksamhet
åt det verkliga lifvets angelägenheter och an-
vända dem att frambringa allmän trefnad; om
man anser förståndet mera gagnande för mensk-
ligheten än snillet; om afsigten ej är att skapa
hjeltedygder, men fredliga vanor; om man i
nödfall föredrager fel framför brott, och att
träffa färre storverk, med vilkor att finna färre
nidingsdåd ; om man, i stället för att lefva i ett
iysande samfund, är belåten med att lefva i ett
lyckligt; om slutligen en styrelses väsendtliga
ändamål icke är att åt nationen i massa förläna
den största möjliga styrka eller ära, men att åt
hvarenda sambhällsledamot förskaffa den största
möjliga belåtenhet och förskona honom från allt
det elände, som vwerkligen kan undgås; då bör
man söka jemna samhällsledamöternas rättighe-
ter och grundlägga folkvälde.v
,Men om tiden för ett val emellan dessa oli-
ka systemer är förfluten redan, och om en kraft,
som är menniskan öfvermäktig, rycker samhället,
i trots af individernas begär, mot ettdera al des-
sa mål; då är det åtminstone pligt att af ögon-
blickets förhållanden vinna hvad som kan vin-
nas för det gemensamma bästa, och att med kän-
) För vår uppsats begagna vi sjelfva urskriften,
hvilket anmärkes, i fall några olikheter skulle
förefalla vid de anföranden vi komma att
göra, mellan Hr Pontins tolkning och vår.