antalet år 4833 så, alt af mankön fänns en fån
6e på 322 och af qvinkön en på 2529: Hära
synes alltså, att, när man tager i betraktand
folkmängdens tillökning under perioden mellai
1814 och 1840, visar sig fångantalet proportions
vis 2 2, gånger större vid periodens slut än vi
dess början. Af förbrytelserne hade omkring 3
bestått i tjufveri eller dermed beslägtade brott
r 4828 utgjorde antalet af alla vid civila elle
militära domstolar dömda personer 1336, mel
år 4839 redan 2824.- Hvad återfallen angingo
så hade äfven de ökat sig mellan 4828 och 184
från 20 till 30 procent, och likaså hade mai
bemärkt att antalet af yngre personer, som be
gå brott, proportionsvis äfven ökat sig mellar
nyssnämnde år, så att då antalet förbrytare on
20 års ålder och derunder utgjorde 44 procen
år 4828, så hade de år 1840 stigit till 49 proc
Kommissionen har funnit, att fångvårdens oci
straffanstalternas beskaffenhet utan all fråga ut
gör en väsendtlig orsak till den nu uppgifna till:
ökningen i fångarnes antal, och kommissioner
har derfore undersökt dei Norge brukliga straff
arternas användbarhet med hänsigt till afsig
ten att väl afskräcka från brott, men ändock
icke förvärra utan heldre förbättra den straffa
de. Denna undersökning har kommissionen ut:
fört med ena utförlighet och grundlighet, son
gör den ganska läsvärd, men som dock ledei
till det allmänt bekanta resultatet, alt hvarken
den ena eller den andra af nämnde afsigter kun-
nat eller kan med de brukliga bestraffningssät-
ten uppnås.
Kommissionen anser sig väl icke tillhörig!
att ingå i undersökning om de orsaker till brot-
tens förökande, som icke äro att finna i straff-
anstalternas beskaffenhet, men tror sig dock böra
anmärka: att liksom tillökningen i brotten mot
äganderätt synes hafva en nödvändig orsak i det,
med en stigande industri och )yx följande mång-
faldigande af föremålen för äganderätten, af nöd-
vändighets- så väl som af lyx-artiklar, så bör
ock förbrytelsernas och isynnerhet brottens mot
äganderätten tilltagande hufvudsakligen tillskrif-
vas det usla tillstånd, hvari armod och närings-
Jöshet, samt saknad af uppfostran och upplys-
ning qvarhåller den lägre allmogen, under det
frestelserna alt genom olofliga medel skaffa sig
de önskvärda ting och njutningar; som belägen-
heten nekar denna allmoge, måste tillväxa i
samma grad, som de bättre lottade klasserna,
under stigande civilisation och förfining, dels
efterhand mer och mer aflägsna sig från allmo-
gen och lossa det samfundsband, som borde för-
ena båda, dels i sina yttre omständigheter fram-
visa allt fler och fler föremål för allmogens åtrå
och afund. Det är efter Kommissionens tanka, det-
ta den lägre allmogens fortfarande, eländiga och
halft öfvergifna tillstånd, under de bättre klas-
sernas fertfarand2 framgång till det bättre, detta
stora svalg mellan sambhällsklasserna, och den
allt mer förstorade skilnaden mellan deras ställ-
ning och intressen, som är sjelfva roten till en
stor del af vår tids materiella. och moraliska
samhälls-olyckor. Ar orsaken träffad, så är ock
läkmedlet gifvet. Det kan ej blifva fråga om
bortkastande af civilisationens och industriens
frukter; följaktligen böra de klasser, som hittills
icke fått njuta dessa, göras delaktiga deraf: man
miste, kort sagdt, allvarligen sörja för allt, som
kan bidraga att lyfta de lägre ech lägsta folk-
klasserna till en högre punkt af yttre och inre
välbefinnande. Främjande af mnäringarne, eller
kanske rättare uttryckt, bortrödjande af alla i
lagstiftningen och serskilda förhållande liggande,
onaturliga hinder för mnäringarnes fria utveck-
ling; förbättring af folkets uppfostran och mot-
arbetandet af dryckenskapen; uppbjelpande af
allmogens skole-väsende och af fattigvården äro
derföre med mera dylikt den enda radikala hjel-
pen mot brottens tillväxt.
Men efter grundörsakerna, säger kommissio-
nen, intaga, bland dem som verka omedelbart,
en föråldrad och opassande kriminallagstiftning,
samt usla och demoraliserande straffanstalter ett
vigtigt rum, såsom verkande till brottens förök-
ning. Såsom bevis härför anföres att då åter-
fallen vid de efter förbättrade systemer inrätta-
de straffanstalter i andra land utgjort 7,, och
högst 46,, pet af de inkomne fångarne, så hafva
de vid norska straffanstalterne utgjort 25,3, samt
sednast 4840 ända till 323;g pet. Skulle för-
hållandet af brottslingarnes antal till folkmäng-
den tilltaga i samma proportion som hittils, så
borde den inom ett sekel stiga till en förbryta-
re på 24 personer, utanatt man vid denna be-
räkning lagt till grund den: större progression,
som ägt rum mellan 1828 och 4840. Det är
väl antagligt att innan: nyssnämnde proportion
upphunnes, en fullkomlig strafflöshet skulle in-
träda, men det anförda och deribland isynnerhet
I mseasensesessesktenimse———A— AE ——A— —