eb Rev MW MAVSEef IDS MVA UA al VuUlaLtivin
serna såsom ett i alla fall heligt och vördnads-
värdt uttryck af det andeliga lifvet och bildliga
föreställningssättet, i den tiden då de öfriga, hi-
storiskt bekräftade händelserna med visshet till-
dragit sig och, om han i den allmänna yttre Guds-
tjensten gerna sluter sig till det hela, såsom
en skön form åt det Gudomliga väsendet, på
detta sätt finner ett medel att bibehålla bok-
stafven, utan att den behöfver komma i strid
med förnuftet. Och om jag serskildt, med hän-
seende till inflytandet på religiositeten i allmän-
het och på menniskohjertats förbättring, ifrån
de här ofvan angifna olika ståndpunkterna be-
traktar en af de handlingar i Jesu lefnad, i af-
seende på hvars tolkning Aktor funnit den åta-
lade skriften mest klandervärd, nemligen upp-
ståndelsen; så skola sannolikt äfven kyrkans män
medgifva, att det gudomliga i sjelfva den id om
menniskoslägtets frälsning, som dermed uttryckes,
icke kan undergå någon förändring deraf, antin-
gen Jesu ande, sedan han uppoffrat sig och li-
dit för sin lära och för mensklighetens väl, å-
ter ingått i samma kroppsliga beståndsdelar, el-
ler antagit samma form i en annan omklädnad,
eller hans åsyn varit en lefvande andlig ingif-
velse, hvarigenom Gud taiat till lärjungarna.
Behofvet att i alla händelser här taga sin till-
flykt till det outransakliga, gör striden om den
materiella omständigheten påtagligen mindre vär-
dig sjelfva föreställningen om Guds allmakt, att
kunna verka genom de sätt, som honom i sin
vishet godt synes.
Har jag nu lyckats någorlunda öfvertygande
åskådliggöra den synpunkt, hvarifrån den åtala-
de skriftens plan och innehåll rätteligen bör
uppfattas, så skall man utan tvifvel äfven finna,
att dess Författare, utan förnekande eller affall
ifrån den rena Evangeliska läran, endast ställt
sig på precist samma punkt, från hvilken Lu-
ther och pretestantismen på sin tid utgingo, då
de uppträdde mot den då rådande kyrkans sam-
vetstvång, hvaremot åklagaremakten åter genom
sitt försök att förbjuda forskningen, här intagit
den plats, som den katholska kyrkan då inne-
hade. Jag behöfver till bevis härpå blott åbe-
ropa slutet af Doktor Martin Luthers tal inför
den församlade riksdagen i Worms, år 4594,
der han yttrade: Es sey denn, dass ich mit
Zeugnissen der Heiligen Schrift, oder mit öf-
fentlichen, klaren und hellen Gränden und Ur-
saehen äberwunden und iöberbewiesen werde;
so kann und will ich nicht wiederrufen, weil
weder sicher noch gerathen ist, etwas wieder
Gewissen zu thun. Hier stehe ich, ich kann
nicht anders, Gott helfe mir,. (Det må då vara,
att jag blir öfvervunnen och öfverbevisad med
vittnesbörd af den Heliga Skrift eller med of-
fentliga, klara och tydliga grunder, så kan och
vill jag intet återkalla, emedan det hvarken är
säkert eller rådligt, att göra något emot sam-
vetet. Här står jag; jag kan icke annorledes,
Gud hjelpe mig.) — Likaså yttrade de proteste-
rande Ständerna i sin offentliga förklaring, af
den 25 April 4529, inför de församlade furstar-
ne i Speier: Dass Sie in Sachen die Gottes
Ehre und ihrer Seelen Heil betrafen, rur Gott
als den Höchsten Richter ansehen und daher
den mehren Stimmen nicht gehorchen köunten;
dass, nach der Verweisung fräher Reichstage
auf ein frei, gemeinchristlich Concilium, keinem
Theile der Stände gebähre, des andern Lehren
zu verurtheilen, und, weil es noch im Streite
liege, was die rechte heil. christliche Kirche
wäre, keine gewisse Lehre und Predigt sei, als
allein bei Gottes Wort zu bleiben, und einen
Text mit und aus dem andern zu erklären und
auszulegen,. (Att de i saker, som anginge Guds
ära och deras själars välfärd, endast kunde anse
Gud såsom den högste Domaren, oeh derföre
icke lyda de fleste rösterna, att sedan de förra
RiksStänderna hänskjutit saken till ett fritt all-
mänt christligt eoncilum, ingen del af Ständer-
na tillkomme att fördöma den andras läror, och,
som det ännu låge under tvist, hvad som vore
den rätta, heliga, christliga kyrkan, så funnes
ingen viss lära och predikan annat än att för-
blifva vid Guds ord allena, och att förklara och
utlägga den ena texten med den andra.)
Att denna grundsats af den fria pröfningens
rätt fortfarande och allt hittills förblifvit rådan-
de i protestantismens hemland Tyskland, visar
sig äfven deraf, att originalet till den nu här å-
talade skriften fått, oaktadt der befintligt censur-
tvång, fritt utgifvas; och att samma pröfnings-
rätt jemväl i vårt land hittills icke kunnat qväf-
vas, oaktadt ett och annat försök dertill skett
från den offentliga maktens sida, derpå äga vi
exempel, icke allenast uti alla föregående tryckta
utläggningsförsök af den Heliga Skrift, i hvilka
mer eller mindre vigtiga inkast och svårigheter
förekommit, och deribland af flere så kallade
rationalisters arbeten, i hvilka nästan alla de-
samma anmärkningar mot vissa bibelställens
bokstafliga uppfattning förekomma, som i den
nu åtalade skriften, utan äfven i utgången af
det bekanta tryckfrihets-målet emot Historiarum
Professorn i Upsala, Hr Geijer, för de anmärk-
ningar, han i en af honom författad skrift fram-
ställt emot Treenighets-lärans bokstafliga bemär-
kelse. Det skulle då vara en alldeles ny före-
teelse af hierarkisk intolerans hos vår kyrka,
om denna forskningsrätt just nu skulle utestän-
gas, och om denna intolerans skulle börjas emot
1. -
an ÄAfvarcättnsnn PA AA 1. Ag AL