vet Sf MTVveav MS AYMER Si, SIT PL FRR6Ry BRP ITE
svarta göra en hvit, och England måste sucka i nöd
och elände, blott han genom sin fyndighet kan hitta
på något land, som är lika olyekligt. Förtroende
eter icke förtroende äro relativa termer, och innan
någon oberoende och förståndig representation af-
gjorde huruvida den kunde eller icke kunde hafva
förtroende för Wbhigs, borde den åtminstone hafva
förvissat sig om, huruvida man kunde hysa mera
förtroende för det parti, som vid deras afgång o-
tvifvelaktigt skulle komma att intaga deras platser.
Våra finanser äro obestridligen i en förtviflad ställ-
ning, och Sir Robert har icke det ringaste att säga
oss om sättet hvarpå han tror sig kunna bota dem.
Whigs föreslogo ett sätt att förbättra dem, utan att
hvarken öka statsskulden eller pålägga nya skatter,
och som Tories icke föreslå någonting i stället för
detta, hvilket de motsatt sig, så kommer man nöd-
vändigt till den slutsatsen, att de ämna lemna fi-
nanserna i deras närvarande ställning, hvilket vill
säga detsamma som att de bliffa allt sämre och
sämre, till dess Tories antingen antaga Wbhigs för-
slag, eller gripa till det gamla Torysystemet: att:
upptaga lån och öka skatterna. Det synes oss, att
Tories ställt sig i den icke afundsvärda belägenhe-
ten, att de måste göra sig för sina personer förhat-
liga i samma mån som de handla ärligt emot all-
mänheten, och personligen aktningsvärda i samma
mån söm de skada det allmänna. Om de vidblifva
sina principer och förklaringar, så blifva de en för-
bannelse för landet, fastän man då måste hysa akt-
ning för deras konseqvens; och om de handla till
landets bästa, så blifva de enskildt och kollektift
föraktliga eller förhatliga, derföre att de öfvergifvit
alla sina gamla grundsatser, förklaringar och hand-
lingssätt, för att komma åt embeten. Sir Roberts
besoldade och köpta tidning (Times) säger, med sin
vanliga brist på takt och med:sin framfusiga obe-
I tänksamhet, att den minister, som i tider sådane
som dessa vill styra England, måste hafva en klar
och bestämd politik, stödd på grundsatser och fast
i hans eget sinne; och sedermera måste han ri 61
beslutsamhet och kraft utföra denna politik. Detta
är just raka -motsatsen till Sir Roberts politiska po-
sition; ty om han verkligen har en sådan klar och
bestämd politik, så behåller han den helt och hål-
let för sig sjelf, och visar ingenting annat än sin
sväfvande spanmålstull och sitt slippriga väsen. Vår
statsskuld är ofantlig, våra skatter likaledes, vår ban-
del i aftagande, finanserna i förfall, och det är er-
kändt, att de arbetande klasserne äro bragta till
den grad af elände, att naturen icke kan utbärda
ett större, och utan att förneka ott enda af dessa fac-
ta, nedlåter sig icke denna premier minister att un-
derrätta oss om, buruvida ban har någon politik
alls, utan undviker i stället frågan genom obestäm-
da och förnuftslösa förklaringa , att han i allt vill
bandla enligt konstitutionens anda. Man har em sä-
gen: när ni bad om bröd, så gaf han eder en sten ;p
men Sir Robert Peel har en fantom, någonting o-
kroppsligt i stället för en sten, Om svältande mil-
lioner säga till honom: Låt oss få begagna vår
skicklighet och arbetskraft, för att skaffa oss bröd,p
så svarar han: jag skall gifva eder konstitutionens
anda.3 Om de fattige önska godt. pris på socker,
timmer och lagens :skipning, så är hans svar: ni:
måsten åtnöjas med korstitutionens anda. Om natie-
nen säker: hvarföre skall det ena stora partiet drifvas
från statsrodret derföre, att det föreslagit vissa boteme-
del emot förfarliga olyckor, utan att de, som tvinga
dem att gå bert, föreslå några andra botemedel, el-
ler kunna göra någon väsentlig och grundad invänd-
ning emot dem, som blifvit föreslagna ? så svarar
denne bomulls-kung: Ser ni! det är alltsammans i
konstitutionens anda. Vi hafva icke det ringaste
att invända deremot, att Tories kommit till väldet,
ehuru smutsigt sättet må hafva varit hvarpå de er-
nått det; men om de, sedan de fått makten, icke
göra mera för folket än deras företrädare, så tro vi
att man åtminstone bar lika stor möjlighet att bli
af med dem, som med Whigs. Vid alla de sednare
ministerförändringarne i Frankrike, Spanien och Por-
tugal framställde de, som voro (kandidater till makt,
ärligt de fel, hvilka de lade styrelsen till last, och
uppgåfvo hvilken politik de ämnade följa, i fall de
kommo till väldet; men vårt fria folk behandlas ic-
ke med sådan aktning, och fastän det befinner sig i
tio gånger större svårigheter än Fransmän, Spanie-
rer och Portugiser, och fastän konstitutionen ger det
rättighet att få veta allt och att få sköta sina egna
affärer, så umbytas dess suveräne berrar och mästa-
re utan att man vårdar sig om att sägå folket bvar-
före, och sådant till på köpet vid en stor Bational-
kris. I den allramest bokstafliga mening har folket:
bos oss icke ett solgrand mera att göra med valet
af dem, som skola styra oss, eller. de grundsatser,
efter hvilka styre sen skall föras, ån soldaten och
matrosen med valet af den prufoss, som skall sarga
hans rygg. Man säger att godt och ondt beror af
förestäliningen; och Tories grundsats synes vara,
att om folket hos oss trör Big vara fritt, så är dess
usla och absoluta slafveri :detsamma i dess ögon,
som fullkomlig frihet. Men den närvarande ställ-
ningen skall om 3 månader bjuda trois åt alla id-
alistiska föreställningar, upphöra att vara en fråga
om förtroende eller icke förtrognde, och sluta med
skillnaden emellan en tom eller full mage, en till-
räckligt klädd eller en naken kropp. Alla idali-
stiska föreställningssätt och yppiga fantasi-målningar,
alla sinnrika theorier falla till intet, då millioner
bringas till svält och nöd genom köld och hunger.
Det stora föremålet för hvarje regering, i hvarje land
och i hyarje tidehvarf, bör vara, att för folket lätta
forvärfvandet af föda och lifvets öfriga beqvämlighe-
ler, i utbyte emot dess arbete med själ och kropp;
men den enda princip, efter hvilken Sir Robert
Peel handlar, är den, att icke förneka att nöd före-
innes till ytterlighet, men att söka öfvertyga na-
ionen, att hon icke äger förmåga att hjelpa sig
sjelf, och att om hon ägde den, så skulle det vara
n orättvisa att begagna den; emedan en till anta-
et ganska ringa men högt betitlad och rik klass i
an hället derpå skulle förlora.n
— Den stora enthusiasmen för M:lle Taglioni,
om ett par aftnar efter spektaklets slut stegrats
AT den AE AA RA -.