Diligencen ankommer till Götheborg Lördagar, till Hel-
singborg Tisdagar, samt till Stockholm Thorsdagar.
UTSIGTERNE FÖR FOLKET I ENGLAND UN-
DER TORIES VÄLDE.
Tories sitta nu åter vid statsrodret, efter all
sannolikhet fullkomligt desamma i åsigter, tänke-
sätt och brist på sympathi för folkets bästa,
som då de för något mer än 6 år sedan måste
lemna affärerna. Om Engelska folket icke sjelf
genom någon stor ansträngning af kraft och pa-
triotism öppnar ljusare utsigter för sin framtid,
icke må det hoppas några sådane af Tories re-
gemente. Det är possessionat-intresset och mo-
nopolierne i förening, som bragt Tories till väl-
det, och om de, emot all förmodan, ett ögon-
blick skulle glömma att de biifvit kallade till
makten, för att upprätthålla aristokratiens, kyr-
kans och monopolisternas privilegier, så skulle
man snart få se den åter halka ur deras hän-
der, Har ej redan en af partiets koryfeer i
Ofverhuset hotat de nya ministrarne, att om de
tilläto sig den ringaste modifikation 1 spannmåls-
lagarne, så skulle desamme, som upphöjt dem,
äfven största dem! Detta är rent språk, och kan
icke missförstås. Också skyndade Peel att i sitt
kabinett upptaga den så kallade landtmannens
vän, hertigen af Buckingham, den ifrigaste för-
fäktaren af spannmålsmonopolet i hela England.
Men oaktadt sin starka majoritet i de båda par-
lamentshusen, blir det dock ingen lätt sak för
Tories att föra styrelsen. Förhållanden, som icke
låta afvisa sig igenom siffertal vid parlaments-
voteringar, omgifva dem på alla sidor, och man
får väl se huru de gå i land med det problem
de åtagit sig. Det fordras mer än Peels för-
måga att göra svart till hvitt, för att tysta mil-
lioner, som svälta och ropa på bröd. Industrien
på Europas fasta land har på de sednaste 20
åren tagit en så jättelik utveckling, att Euglands
köpmän nästan öfverallt, der de förut voro en-
samme säljare, numera möta mediäflare från
kontinenten. Detta har i sin ordning haft en
förfärlig återverkan på Englands hela fabrikssy-
stem, fjettradt som det är genom det onaturligt
höga priset på lifsmedel, en verkan förnämligast
af spannmålslagarne. Alla de missförhållanden,
som härigenom uppkommit i Englands hela nä-
ringslif, hafva nu hunnit utveckla sig till den
grad, att, enligt de insigtsfullaste och redligaste
mäns omdöme, inga palliativer, inga Tory recep-
ter förslå emot det onda, endast en återgång till
mera naturenliga och okonstlade förhållanden.
Det är i denna kris, som Sir Robert Peel trä-
der fram att försöka sina gamla konstor. Huru
väl och försigtigt ock denne store mästare i det
skenfagra (Engelsmännen kalla honom the great
master of plausibilitiesn) lägger sina ord, så tror
honom dock ingen utan Tories. Det kan vara
intressant att se huru den del af pressen, som
hvarken är Whig eller Tory, utan förfäktar det
allmännas intresse, bedömer Peel, och vi med-
dela derföre här nedan en artikel ur Weckly
Dispateh, så lydande:
Sir Robert Peel har inom loppet af de sista 10
dagarne varit lyckligare än någonsin, ty han har
fått hålla ett långt tal, som säger jemt ingenting.
Vi trotsa hvem som helst att ur hans högtrafvande
tal i Underhuset, just då han stod i begrepp att
blifva minister, utfundera hvad landet har att af
honom förvänta. Som landet dock icke väntar sig
något annat af honom än tvång och utpressningar,
så vilja vi bjertligen önska och hoppas, att landet
måtte blifva bedraget i sin förväntan, 1 alla fall
är Sir Robert tio gånger mera herre öfver oss än
Mehemed Ali är öfver Egypten, eller Kejsaren af
Ryssland: öfver Polen, och hvad det faller Peel in
att hemsöka oss med, måste vi underkasta oss så-
som vasaller, så vida vi icke vilja sätta oss emot
honom med öppen rebelliop. Han säger oss, att
han vill handla enligt sin öfvertygelse, och likväl
har ban aldrig haft någon egen öfvertygelse, ty
ban har beständigt varit en väderflöjel, allt efter
omständigheterna, och vacklat än åt ena sidan än
åt den andra, just som det passat för hans sjelfyvi-
ska afsigter. Han förkunnar oss, att han vill handla
stricte efter konstitutionens anda. Hvilken konsti-
tution månne han menar? År det den, som fanns
innan katholikerne och dissenters blefvo emanci-
perade, eller den, som existerade emellan deras e-
mancipation och reformbillen? Han satte sig emöt
reformbillen, under förevänning, att den var helt
och hållet inkönstitutionell, och månne han nu vill
slingra sig ifrån refermbillen, eller 4841 handla
efter de grundsatser, som han 4831 förklarade för
högst inkonstitrutionella? Han säger at han, i be-
sittning af makten, skall bibehålla sina egna grund-
satser, och dock har han aldrig haft några grund-
satser, eller om han baft sådana, så har han alltid
öfvergifvit dem och omfattat rakt motsatta, efter
aristokratiens föreskrift; han säger oss att han will
resignera i samma stund han ej längre eger Un-
derhusets och folkets förtroeude, väl vetande, att
det är omöjligt, att tvänne saker kunna vara mera
olika än dessa, emedan folket har så ytterst litet
att göra med val till Underhuset, och dess känslor,
åsigter och intressen äro Underhusets i så hög
grad motsatta. Sir Robert är nu hvad Pitt fordom
var: i sig sjelf en siffra, men aristokratiens språk-
samma redskap. Om man antager, att han lade
sig ut för godt pris på bröd, så skulle han få allt
folket på sin sida och båda parlamentshusen nästan
helt och hållet emot sig, och huru orimligt är det
da icke att säga, att tvänne så motstridande krop-
par äro ett och detsamma. Han talar en hel hop
om föränderlighet och oföränderlighet i priserne på
spannmål, utan att täckas taga i betraktande, att
emellan de båda theorierna eller stolarna folket
faller pladask till marken, och att, enligt båda åsig-
terna, blir tillgången af spannmål otillräcklig för