tagas att med ed fästa det uppgifoa värdet och der. efter få, utan att behöfva underkasta varan anslag om inlösen, densamma förtulla och disponera. Anspråket på skyndsam tullklarering och att ägaren sjelf må anses såsom den till varans disponerande närmast berättigade, synes deremot Kollegium och Tullstyrelsen kräfva, dels att, i händelse anslag blir nödigt, tiden för inlösningen inskränkes till 2:ne söcknedagar, och dels att all fråga derom förfaller, derest värdet, enligt föreskrifna grunder och ordning, genast styrkes, i följd hvaraf Kollegium och Styrel sen, som instämma i förslaget angående öfverskottets användande, i underåånighet tillstyrka antagande oförändradt af den lydelse till ifrågavarande 2:a moment, som blifvit af Tullkommitteen uppgifven. Det, genom den under Nr 8 i Rikets Ständers förslag förekommande , angående flyttsaker och resandes effekter, intagne stadgande, anse Kollegium och Tulistyrelsen sig böra i underd. hemställa till Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall. Vid 9 , hvilken uti underrättelserna till gällande Taxa utgjorde den 8:e, hafva Rikets Ständer, genom tillägg i slutet af orden: sedan anslag derom 24 timmar förut å Packhusdörren skett, gjort den väsendtliga ändring att, emot hvad hittills varit öfligt, för alla till införsel tillåtna inkommande fabriks-, manufaktur-, hand!tverksoch slöjde-varor, utan undantag, anslag å Packhusdörren skall ske, och att förtullning och afstämpling deraf icke får äga rum förr, än efter ett dygns förlopp, såvida icke vederbörande fabriks ombudsman derförinnan tillstädeskommer och vill förrättningen öfvervara. Då i följd af de olägenheter för rörelsen, som städse inträffade den tid föreskriften att besigtningsmän, utsedde af vederbörande societeter, alltid, vid förtulining af ifrågavarande slags varor, skulle tillkallas, var gällande, samma föreskrift redan funnits böra inskränkas till den rättighet, som fabriksoch handtverks-societeterna i allmänhet äga, att genom ombud sjelfmant vaka öfver att inkommande varor, som till deras yrken höra, rätteligen varda i tullpackhusen behandlade, och då det synes böra an komma på bemälde ombud, att oafbrutet, å de van liga arbetstimmarne vara i packhusen tillstädes, lärer frågan om så beskaffadt anslag, som det nu ifrågaställda, hvilket dessutom, vid betraktande af den högst betydliga mängd varuslag, hvarå det har afseende, befinnes, åtminstone i Stockholm, med hänsigt till packhusutrymmet overkställbart och hvaraf utfärdandet derjemte skulle upptaga en persons hela tid och göra anställandet i och för detta ända mål af en särskild tjensteman nödigt, böra förfalla och förevarande oförändrad bibehållas vid dess för ra lydelse. Till den genom ändringen af 40 i Rikets Ständers förslag, motsvarande den 9 S i nu gällande taxeunderrättelser, åsyftade förbättring derutinnan, dels att det förut stadgade oftast overkställbara vilkoret af bevislig förtulinipg utaf utländsk vara, för rättigheten att densamma tuilfritt utföra, blifvit borttaget, och dels att, genom tillägget att sådane varor sko la varit till inrikes förbrukning disponerade, allt missförstånd att stadgandet vore jemväl å upplags varor tillämpligt, blifvit undanröjdt, anse sig Kollegium och Tullstyrelsen böra i underdånighet tillstyrka bifall, äfvensom att, sedan vid slutet af taxan blifvit intaget ett allmänt stadgande, rörande förtullningen af derstädes möjligen förbigångna varor, 10 S i gärlande taxeunderrättelser, som bestämmer huru i sådana fali hittills bort förfaras, må på sätt som skett, uteslutas, hvarigenom ock den rubbade nummerföljden återställes. Såvida alla förbudsbestämmelser skulle varda af Eders Kongl. Maj:t i nåder upphäfne, möter visserligen ej hinder för antagandet af Rikets Ständers förslag till förändrad lydelse af 41 S, men i annat fall torde, med godkännande af ändringarne i öfrigt, det i början förekommande uttrycket tullbarået böra bibehållas, enär anledningar hvarföre detsamma af Tullkommitterade, hvilkas förslag Rikets Ständer i denna del fö!jt, uteslöts, var den, att de förre ansågo alla förbud böra upphöra: lydelsen af skulle i sistnämnde fall blifva: Vid uppkommande tvist om en varas tullbarhet eller rätta art och benämning, må m. m. enligt Rikets Ständers förslag. De jemkningar i redaktionen, Rikets Ständer, lika med Tulikommitterade, vid 42 gjort, föreslås till nådigt bifall. Unader förutsättning, att E. K. M:t i nåder gillar den ofvan föreslagna förändringen vid kredit-upplagstariffen, lärer, på sätt Rikets Ständer hemställt, bestämmelsen minimi-qvanlilsler böra i 14 utbytas mot minimivärde, äfvensom, då på sednare tiden staden Christianstad medgifvits kreditupplagsrätt, nämnde stad torde bland de öfrige såsom dertill berättigade i S:n uppräknade städer få intagas. Understödjande Rikets Ständers åtgärd, att sedan resevagnar tillerkänts tullfrihet vid införsel, 45 i underrättelserna till 4835 års taxa bör utgå, få Kollegium och Tullstyrelsen, under åberopande af hyad ofvan blifrit i underd. hemställdt rörande intagandet i underrättelserna af ett allmänt stadgande om lindring i tull eller tullfrihet för redskap, slöjdevaror och verktyg, föreslå, att detsamma här må inflyta så lydande: Redskap, machinerier och verktyg för inhemska Näringar må, med Vårt och Rikets Kommerskollegii tillstånd, efter vederbörandes för tillfället gjorda ansökningar, införas. mot en tullafgift, beräknad till 5 proc. å värdet: — kunnande bermälde kollegium, på serskilda ansökningar, jemväl meddela tillåtelse till tullfri införsel af sådana varor i ringare qvantiteter, hvilka såsom prof eller modeller för inrikes fabrikseller handtverksslöjd införskrifvas.