Det säges, att han sjelf anhållit derom, fö
att tysta de smädande tungorna och kanhänd:
rädda sig sjelf ifrån döden. Derefter, heter det
vill kungen gifva honom Cecilias hand.
Bravo! Det är bästa sättet att göra slut på
historien. :
Några ögonblick derefter, då de samtalande
öfvergått till andra ämnen, främmande för denn:
berättelse, öppnades dörren; några drabanter in
trädde och efter dem följde gref Johan af Ost
friestand. Han var endast skuggan af hvad har
fordom varit; den vackra qvinnogunstlingen
som endast tycktes skapad för kärlekens bojor
hade undergått en grym förvandling i det hård:
fängelset. Glansen i hans öga hade slocknat
ungdomens friska färg flytt ifrån hans kinder
Det var icke mer den lätta hållningen af aer
ungersven till lekar böjd); liksom om fjettrarnt
ännu tyngde bonom, gick han igenom rumme
med nedslagen blick och vacklande steg.
Dörrarne till rikssalen upplätos nu för honom
Man såg derinne gamle kungen på hans tron
omgifven af prinsarna Johan och Magnus, riks
råden och de många tyska sändebuden, hvilk
kommit såsom medlare för gref Johan. Denn
inträdde och dörrarne tillslötos efter honom.
Ceremonien var slut. Johan återkom; han
läppar darrade ännu efter den ed de hade stam
mat; det låg ett hemskt uttryck i hans drag, d
han skyndade att lemna slottet, liksom om fu
rier hade efterjagat honom. I en mörk gång
som han hade att genomvandra, innan han åte
kom ut i den yttre svalkande luften, stod e
dörr öppen, och Cecilia framträdde der. Med et
högt utrop störtade han till hennes fötter, fat
tade krampaktigt den hand, som han fordor
tryckt så ömt och kärleksfullt, och förde de
till sin brännheta panna.
aDet är förbin, sade han och reste sig, cevig
förbi med kärlek, lycka och samvetsfrid! Ah
Cecilia, bed till himmelen, att han förlåter mif