Det säges, att han sjelf anhållit derom, fö att tysta de smädande tungorna och kanhänd: rädda sig sjelf ifrån döden. Derefter, heter det vill kungen gifva honom Cecilias hand. Bravo! Det är bästa sättet att göra slut på historien. : Några ögonblick derefter, då de samtalande öfvergått till andra ämnen, främmande för denn: berättelse, öppnades dörren; några drabanter in trädde och efter dem följde gref Johan af Ost friestand. Han var endast skuggan af hvad har fordom varit; den vackra qvinnogunstlingen som endast tycktes skapad för kärlekens bojor hade undergått en grym förvandling i det hård: fängelset. Glansen i hans öga hade slocknat ungdomens friska färg flytt ifrån hans kinder Det var icke mer den lätta hållningen af aer ungersven till lekar böjd); liksom om fjettrarnt ännu tyngde bonom, gick han igenom rumme med nedslagen blick och vacklande steg. Dörrarne till rikssalen upplätos nu för honom Man såg derinne gamle kungen på hans tron omgifven af prinsarna Johan och Magnus, riks råden och de många tyska sändebuden, hvilk kommit såsom medlare för gref Johan. Denn inträdde och dörrarne tillslötos efter honom. Ceremonien var slut. Johan återkom; han läppar darrade ännu efter den ed de hade stam mat; det låg ett hemskt uttryck i hans drag, d han skyndade att lemna slottet, liksom om fu rier hade efterjagat honom. I en mörk gång som han hade att genomvandra, innan han åte kom ut i den yttre svalkande luften, stod e dörr öppen, och Cecilia framträdde der. Med et högt utrop störtade han till hennes fötter, fat tade krampaktigt den hand, som han fordor tryckt så ömt och kärleksfullt, och förde de till sin brännheta panna. aDet är förbin, sade han och reste sig, cevig förbi med kärlek, lycka och samvetsfrid! Ah Cecilia, bed till himmelen, att han förlåter mif