till grund, men Rikets Ständer deremot stadgat tull
afgifter å dessa varor, hemställa Kollegium och Tull
styrelsen i underdånighet, att bibehållandet i ellei
uteslutandet ur kreditupplagstariffen af sagde arti
klar må bero derpå, buruvida E. K. M. i nåder bi
träder Ständernas beslut, om artiklarnas beläggandt
med tull, eller Kollegii och Styrelsens här ofvan.
gjorda framställning om tullfrihet för desamma.
För borttagandet af sidenband åter synas andra skä
hafva legat till grund, och som det må vara af min.
dre väsentligt inflytande, huruvida desse tillerkännas
kreditupplagsrätt eller ej, öfverlemna Kollegium och
Tullstyrelsen till E. K. M:ts nådiga pröfvande, att
denna del bifalla eller afslå Ständernas önskan.
hvaremot Kollegium och Styrelsen anse sig börs
specielt till E. K. M:ts nådiga godkännande hem-
ställa Rikets Etänders beslut, att i tariffen må in-
tagas hvitt och turkiskt rödt bomullsgarnp, samt der-
jemte dels tillstyrka den, i öfverensstämmelse med
vidtagne förändringar i sjelfva taxan å sill, piphuf-
vuden och socker, antagne från förra kreditupplags-
tariffen i någon mån skiljaktiga lydelse, dels ock
för egen del, i underdånigbet föreslå, att då kredit-
upplagsrätt hittills väl varit tobaksblad och knaster
men icke tobaksstjelk, medgifven, jemväl sistnämnde
artikel må, såsom hädanefter dertill berättigad, i ta-
riffen inflyta.
Genom förändringen ifrån minimi qvantitet till
minimi tullvärde och derå procentvis beräknad tran-
sitoafgift, vinnes otvifvelaktigt mera enkelhet och,
jemte det Kollegium och Styrelsen alltså å samma
förändring tillstyrka nådigt bifall, anse Kollegium
och Styrelsen, att en ytterligare förenkling skulle
beredas, om, i:stället för hela den nu föreslagna upp-
ställningen, följande allmänna stadgande här in-
fördes:
ÖREDITUPPLAGET.
Nedan uppräknade varor må till ett tullvärde af
minst 300 Rdr Bko på kredit uppläggas mot tran-
sitoafgift, beräknad till 4 Rdr för hvarje 400 Rdr
varuvärde, samt, på sätt och med vilkor i öfrigt
som i 44 af underrättelserne till tulltaxan närmare
bestämmes, nämligen
ÅAun— ————-— rr -
Och torde vid specifikationen af artiklarna iaktta
gas, att å alla dem, hvilka, till hela deras omfång,
medgifvits kreditupplagsrätt, de serskilda slagen icke
på sätt, som förut, då minimiqvatiteterna voro olika,
erfordrades, varda utförde. De, som sålunda synas
kunna till allmänna benämningar reduceras, äro
följande: aska, pott-; garn, bomulls-, hvitt; gryn,
alla slag, utom af spanmål, lin samt vin.
Af bilagan N:o 6 inhemtas de afvikelser, som i
Rikets Ständers förslag till underrättelser om hvad
vid tulltaxans verkställighet iakttagas bör, blifvit
gjorde från hvad i berörde afseende för närvarande
är gällande. Kollegium och Tullstyrelsen gå nu att
jemväl, i afseende å dessa skiljaktigbeter, afgifvya
underdånigt yttrande.
Uteslutandet af 4 samt reduktionsförändringen
i den 2:a och fördelningen af denna sednare i 2 S8,
hvarigenom nummerföljden bibehållits, äfvensom det
vid 4 8 verkställda utbytet af uttrycket tullprocent
emot tul, tillstyrkes i underdånighet.
Jemte någon jemkning i redaktionen af 6 hafva
Rikets Ständer stadgat, att den befrielse från ulgå-
ende lastpenningar, som genom denna tillerkän-
nes fartyg, hvilka under loppet af ett kalenderår
återkomma till hamn inom samma tullkammare-
distrikt, borde utsträckas till alla, som till svensk
hamn återkomma, äfvensom att, vid inkommandet,
lastpenningar skola erläggas endast, när fartyget in-
nehar last.
Förändringen synes med billighet öfverensstäm-
mande, hvadan Kollegium och Tullstyrelsen derå
föreslå nådigt bifall.
Vid 2 mom. uti 7 förekomma de olikheter: att
rättighet för Tullkammare- eller Packhus-förestån-
dare att företrädesvis få, mot tillägg af 40 procent å
det på inkomna, efter värde tullbara, varor, uppgif-
na värdet, detsamma inlösa, blifvit utesluten: att fö-
reskriften att, om denre ej vill en sådan rättighet
begagna och skäl ej förekommer att till mer än 10
proc. öka det uppgifna värdet, lösningsrätten skall,
mot summans kontanta erläggande, vara medgifven
åt hvilken annan som dertill sig först inom 3:ne
söcknedazar, efter skedt anslag å Packhusdörren,
anmäler, blifvit utbytt mot det allmänna stadgandet,
att hvar som inom 4 söcknedagar efter det sådant
anslag, som ovilkorligen genast efter varans besigt-
ning bör ske, ägt rum, är högstbjudande, äger att
varan inlösa, så vidt anbudet uppgår till minst det
angifna värdesbeloppet med tillägg af 40 proc. och
alltsammans genast i Tullkassan nedsättes: att den
varuägaren förbehållna rättighet att med ed fästa
riktigheten af det uppgifna värdet blifvit borttagen;
samt att, utöfver de förra föreskrifterna, blifvit stad-
gadt, att hvad som, i händelse af inlösning, öfver-
stege angifningsbeloppet, tillökadt med 40 procent,
skulle tillfalla Eders Kongl. Maj:t och Kronan och
hälften ingå till anslaget för manufakturernas be-
främjande, med iakttagande af föreskriften i 30 af
Kgl. Förordningen d. 42 December 1833.
Instäömmande deri, att hittills gällande vilkor för
undgåendet af offentligt anslag för varans inlösande
eller: varuvärdets ökande utöfver 40 proc., bör, så-
som, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, ofta ledan-
de till lyckade försök att kringgå och undvika den
med anslaget afsedda kontroll, upphöra, och att an-
slag således, på sätt föreslaget blifvit, bör i hvarje
fall fgr rum, tro Kollegium och Tullstyrelsen likväl
icke, hvarken att tiden för anbuds afgifvande bör