till grund, men Rikets Ständer deremot stadgat tull afgifter å dessa varor, hemställa Kollegium och Tull styrelsen i underdånighet, att bibehållandet i ellei uteslutandet ur kreditupplagstariffen af sagde arti klar må bero derpå, buruvida E. K. M. i nåder bi träder Ständernas beslut, om artiklarnas beläggandt med tull, eller Kollegii och Styrelsens här ofvan. gjorda framställning om tullfrihet för desamma. För borttagandet af sidenband åter synas andra skä hafva legat till grund, och som det må vara af min. dre väsentligt inflytande, huruvida desse tillerkännas kreditupplagsrätt eller ej, öfverlemna Kollegium och Tullstyrelsen till E. K. M:ts nådiga pröfvande, att denna del bifalla eller afslå Ständernas önskan. hvaremot Kollegium och Styrelsen anse sig börs specielt till E. K. M:ts nådiga godkännande hemställa Rikets Etänders beslut, att i tariffen må intagas hvitt och turkiskt rödt bomullsgarnp, samt derjemte dels tillstyrka den, i öfverensstämmelse med vidtagne förändringar i sjelfva taxan å sill, piphufvuden och socker, antagne från förra kreditupplagstariffen i någon mån skiljaktiga lydelse, dels ock för egen del, i underdånigbet föreslå, att då kreditupplagsrätt hittills väl varit tobaksblad och knaster men icke tobaksstjelk, medgifven, jemväl sistnämnde artikel må, såsom hädanefter dertill berättigad, i tariffen inflyta. Genom förändringen ifrån minimi qvantitet till minimi tullvärde och derå procentvis beräknad transitoafgift, vinnes otvifvelaktigt mera enkelhet och, jemte det Kollegium och Styrelsen alltså å samma förändring tillstyrka nådigt bifall, anse Kollegium och Styrelsen, att en ytterligare förenkling skulle beredas, om, i:stället för hela den nu föreslagna uppställningen, följande allmänna stadgande här infördes: ÖREDITUPPLAGET. Nedan uppräknade varor må till ett tullvärde af minst 300 Rdr Bko på kredit uppläggas mot transitoafgift, beräknad till 4 Rdr för hvarje 400 Rdr varuvärde, samt, på sätt och med vilkor i öfrigt som i 44 af underrättelserne till tulltaxan närmare bestämmes, nämligen ÅAun— ————-— rr Och torde vid specifikationen af artiklarna iaktta gas, att å alla dem, hvilka, till hela deras omfång, medgifvits kreditupplagsrätt, de serskilda slagen icke på sätt, som förut, då minimiqvatiteterna voro olika, erfordrades, varda utförde. De, som sålunda synas kunna till allmänna benämningar reduceras, äro följande: aska, pott-; garn, bomulls-, hvitt; gryn, alla slag, utom af spanmål, lin samt vin. Af bilagan N:o 6 inhemtas de afvikelser, som i Rikets Ständers förslag till underrättelser om hvad vid tulltaxans verkställighet iakttagas bör, blifvit gjorde från hvad i berörde afseende för närvarande är gällande. Kollegium och Tullstyrelsen gå nu att jemväl, i afseende å dessa skiljaktigbeter, afgifvya underdånigt yttrande. Uteslutandet af 4 samt reduktionsförändringen i den 2:a och fördelningen af denna sednare i 2 S8, hvarigenom nummerföljden bibehållits, äfvensom det vid 4 8 verkställda utbytet af uttrycket tullprocent emot tul, tillstyrkes i underdånighet. Jemte någon jemkning i redaktionen af 6 hafva Rikets Ständer stadgat, att den befrielse från ulgående lastpenningar, som genom denna tillerkännes fartyg, hvilka under loppet af ett kalenderår återkomma till hamn inom samma tullkammaredistrikt, borde utsträckas till alla, som till svensk hamn återkomma, äfvensom att, vid inkommandet, lastpenningar skola erläggas endast, när fartyget innehar last. Förändringen synes med billighet öfverensstämmande, hvadan Kollegium och Tullstyrelsen derå föreslå nådigt bifall. Vid 2 mom. uti 7 förekomma de olikheter: att rättighet för Tullkammareeller Packhus-föreståndare att företrädesvis få, mot tillägg af 40 procent å det på inkomna, efter värde tullbara, varor, uppgifna värdet, detsamma inlösa, blifvit utesluten: att föreskriften att, om denre ej vill en sådan rättighet begagna och skäl ej förekommer att till mer än 10 proc. öka det uppgifna värdet, lösningsrätten skall, mot summans kontanta erläggande, vara medgifven åt hvilken annan som dertill sig först inom 3:ne söcknedazar, efter skedt anslag å Packhusdörren, anmäler, blifvit utbytt mot det allmänna stadgandet, att hvar som inom 4 söcknedagar efter det sådant anslag, som ovilkorligen genast efter varans besigtning bör ske, ägt rum, är högstbjudande, äger att varan inlösa, så vidt anbudet uppgår till minst det angifna värdesbeloppet med tillägg af 40 proc. och alltsammans genast i Tullkassan nedsättes: att den varuägaren förbehållna rättighet att med ed fästa riktigheten af det uppgifna värdet blifvit borttagen; samt att, utöfver de förra föreskrifterna, blifvit stadgadt, att hvad som, i händelse af inlösning, öfverstege angifningsbeloppet, tillökadt med 40 procent, skulle tillfalla Eders Kongl. Maj:t och Kronan och hälften ingå till anslaget för manufakturernas befrämjande, med iakttagande af föreskriften i 30 af Kgl. Förordningen d. 42 December 1833. Instäömmande deri, att hittills gällande vilkor för undgåendet af offentligt anslag för varans inlösande eller: varuvärdets ökande utöfver 40 proc., bör, såsom, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, ofta ledande till lyckade försök att kringgå och undvika den med anslaget afsedda kontroll, upphöra, och att anslag således, på sätt föreslaget blifvit, bör i hvarje fall fgr rum, tro Kollegium och Tullstyrelsen likväl icke, hvarken att tiden för anbuds afgifvande bör