lisa Magnus, satt ieke under vägen supa me Franz af Saxen Att ett annat af hans bari just för denna färd behöfde varning emot et farligare rus, det anade icke den gamle fadren Resan företogs imedlertid, men gick gansk långsamt. De höga resande möttes ständigt a den förnäma adeln, hvaraf många voro bruden slägtingar. Dessa mottogo dem med all dei ståt och herrlighet deras Tåfänga bjöd och rike dom tillät. Öfverallt skulle de gästa på de ade liga slotten, hvilka ofta i den mörka vinterqväl len, rikt förskönade af lusteldar, framstodo fö dem såsom lysande feepalatser. Här uppehöll de sig nu flera dagar under fester och nöjen och de hade icke väl tågat ifrån det ena slot tet, i tanka att allvarligt fortsätta resan, än d: åter Måste draga in på ett annat. På allvar va icke att tänka; skämt och glädje, lust och gam man, vexlade ständigt; det såg ut som de al drig kunde lemna det gamla gästfria Sverige. Gref Johan och Cecilia lefde nu gyllene da gar; och det var oftast igenom deras tillställ ningar resan drogs ut på tiden. De aflade för ställningens slöja, den der domkyrkan ramlade och om någon gudomlighet framstod der bakom var det ingalunda den heliga madonnan, det va kärleksgudinnan sjelf, omfladdrad af skämt oc löjen. Hon var i sanning älskvärd denna Ce cilia, med hela sin lättsinnighet, och man förlä gerna detta glada och öppna sinne mycket son man skulle tadlat hos andra. Endast Erik bör jade blifva mörk i blicken; han tyckte, att Ce cilias friheter gingo för långt, och beslöt derför att bevaka det älskande paret.