lisa Magnus, satt ieke under vägen supa me
Franz af Saxen Att ett annat af hans bari
just för denna färd behöfde varning emot et
farligare rus, det anade icke den gamle fadren
Resan företogs imedlertid, men gick gansk
långsamt. De höga resande möttes ständigt a
den förnäma adeln, hvaraf många voro bruden
slägtingar. Dessa mottogo dem med all dei
ståt och herrlighet deras Tåfänga bjöd och rike
dom tillät. Öfverallt skulle de gästa på de ade
liga slotten, hvilka ofta i den mörka vinterqväl
len, rikt förskönade af lusteldar, framstodo fö
dem såsom lysande feepalatser. Här uppehöll
de sig nu flera dagar under fester och nöjen
och de hade icke väl tågat ifrån det ena slot
tet, i tanka att allvarligt fortsätta resan, än d:
åter Måste draga in på ett annat. På allvar va
icke att tänka; skämt och glädje, lust och gam
man, vexlade ständigt; det såg ut som de al
drig kunde lemna det gamla gästfria Sverige.
Gref Johan och Cecilia lefde nu gyllene da
gar; och det var oftast igenom deras tillställ
ningar resan drogs ut på tiden. De aflade för
ställningens slöja, den der domkyrkan ramlade
och om någon gudomlighet framstod der bakom
var det ingalunda den heliga madonnan, det va
kärleksgudinnan sjelf, omfladdrad af skämt oc
löjen. Hon var i sanning älskvärd denna Ce
cilia, med hela sin lättsinnighet, och man förlä
gerna detta glada och öppna sinne mycket son
man skulle tadlat hos andra. Endast Erik bör
jade blifva mörk i blicken; han tyckte, att Ce
cilias friheter gingo för långt, och beslöt derför
att bevaka det älskande paret.