AAA
söra en början dermed, tillade hon, i det hon,
vände sig bort och skådade ut igenom fönstret.
Läsaren, som endast ser de stränga orden,
skulle lätt kunna misstänka Cecilia för hårdhet
emot den vackre grefven; men denne som hörde
bennes milda röst, som såg det älskvärdt skalk-
aktiga i hennes blick och åtbörder, han dömde
helt annorlunda om henne. Han låtsade sig li-
kafullt såsom en blyg bedjare nalkas sin gudom-
lighet.
Var icke förtörnad, hulda prinsessan, sade han,
och vänd icke bort ert anlete ifrån er trogne
riddare, som lofvar och svär ....n
Att ni är kär, min grefven, hviskade någon
Johan i örat. Det var arfkonungen sjelf, som
obemärkt inkommit under Johans sista ord. Så-
ledes träffar jag dig här i en sirens bojorx, fort-
for han, sedan du likt en varsam seglare dragit
dig undan Scylla och Charyddis, såsom du kal-
lar bägaren och tärningen. Men utan skämt,
vi hafva nu för oss ett lustigt upptåg, deri vi
räkna på ditt deltagande. Du måste derföre ge-
nast följa mig. I morgon kan du svära för min
syster, men i afton skall du dricka med mig.,
Han tog nu grefven under armen och förde
honom med sig; men vid dörren lemnade han
honom och återvände till Cecilia. Din ständiga
samvaro med gref Johans, sade han tyst till
henne, ger anledning till månget skämt ibland
hofmännen. Jag vill derföre anbefalla dig mera
uppmärksamhet på dig sjelf, tills en formlig för-
iofning med honom åter kan tysta de elaka tun-
gorna. Du ser min välmening), tillade han och
tryckte en kyss på hennes panna.