— — —K L — — — —— — — ——
och om nHånsib Bentkland eller någön annan re.
dåre nekar; att. förhyra er.på sina fartyg, så kom
men till mig; I skolen få plats på mina.
Hurra! burra!s ropade fiskarena i det de
gingo. oo a
.Duldof - var den siste. : Wilkins nalkades ho-
nom och sade med samma flegma, som alltid
röjde sig hos honom:
Tack, Duldof! jag skulle gjort detsamma: för
er.n
Dessa enkla ord voro tillräckliga för dessa en-
kla menniskor som förstodo hvarandra.
Markisen och riddaren hade imedlertid lör-
blifvit stumma och orörliga åskådare vid denna
ovåktaåde upplöshing; men sedan hopen gått sin
väg, sade Rolly, som icke var så aldeles säker
på sjöfolkets sinhesståmning i anseende till ho:
nömr, med låg röst till Cavignon:
Min käre du! allt är förloradt för oss; det
bästa vi kunna göra är, att laga oss härifrån det
fortaste vi kunna.v
Gör som du vill svarade markisen, men
jag har mina skäl att bli qvar och blir qvar.
Riddaren vågade antingen icke fly, eller qvar-
hölls hån af egenkärleken: när han imedlertid
sig, att bland så många menniskor,som kunnat
förtryta hans gyckel med Wilkins, ingen enda
syntes tänka på hämnd, återtog han sin tillför-
sigt och trodde till och med snart tiden vara
inne att taga sig en hög ton, för att något upp-
resa sig efter den förödmjukelse han undergat
inför sin väns ögon. Han nalkades derföre Ar-
chibald, som talade sakta med sin dotter, och
sade till honom med fastbet:
Myn Heer, jag vet inte hvad ni tänker um