— — —K L — — — —— — — —— och om nHånsib Bentkland eller någön annan re. dåre nekar; att. förhyra er.på sina fartyg, så kom men till mig; I skolen få plats på mina. Hurra! burra!s ropade fiskarena i det de gingo. oo a .Duldof var den siste. : Wilkins nalkades honom och sade med samma flegma, som alltid röjde sig hos honom: Tack, Duldof! jag skulle gjort detsamma: för er.n Dessa enkla ord voro tillräckliga för dessa enkla menniskor som förstodo hvarandra. Markisen och riddaren hade imedlertid lörblifvit stumma och orörliga åskådare vid denna ovåktaåde upplöshing; men sedan hopen gått sin väg, sade Rolly, som icke var så aldeles säker på sjöfolkets sinhesståmning i anseende till ho: nömr, med låg röst till Cavignon: Min käre du! allt är förloradt för oss; det bästa vi kunna göra är, att laga oss härifrån det fortaste vi kunna.v Gör som du vill svarade markisen, men jag har mina skäl att bli qvar och blir qvar. Riddaren vågade antingen icke fly, eller qvarhölls hån af egenkärleken: när han imedlertid sig, att bland så många menniskor,som kunnat förtryta hans gyckel med Wilkins, ingen enda syntes tänka på hämnd, återtog han sin tillförsigt och trodde till och med snart tiden vara inne att taga sig en hög ton, för att något uppresa sig efter den förödmjukelse han undergat inför sin väns ögon. Han nalkades derföre Archibald, som talade sakta med sin dotter, och sade till honom med fastbet: Myn Heer, jag vet inte hvad ni tänker um