vattenskidorna och Hr Ludvig Johansson Boje i)
Lagkommittten en god dag, och jag befinner mig
ett, tu, tre vid Tajos eller Guadalaxaras blomstrande
stränder, njutande i inbiliningen den skönaste som-
marqvälls behag, drickande rosornas och jasminernas
vällukt,- och applåderande ett dansande par, som,
under pomerånsträdens yfviga kronor, vid kastanjet-
ternas bisarra ljud, svinga sig kring hvarandra med
de smidigaste rörelser, den mest förföriska pantomim:
Det berättas en historia om, att en gång de vör-
diga fäderna i romerska kardinalkollegium hade be-
slutat förbjuda, såsom osedlig, den bekanta fandan-
godansen i de spanska staterna, och derföre låtit
komma till Rom ett pår spanska dansare och danser
skor, för att med egna ögon taga närmare notis om
denna dans. Men då kastanjetterna börjde knäppa och
de dansande kommo i riktig fart, blefvo de heliga
fäderna deraf så uppspelta, att de kastade perukerna
i ansigtet på hvarannan och begynte sjelfva göra
stora skutt öfver golfvet. I fall detta är sannt, må-
ste man utan tvifvel ti lskrifva musiken det mesta
af underverket; säkert är, att om någonting skall
vara möjligt, att narra heligheten ur några kardina-
ler och sätta dem i verldsligt humör, då är det en
spansk dansmelodi. Sjelfva Papagenos klockspel
skulle omöjligen kunna göra bättre verkan.
Som jag nyss nämnt, cachuchan är längesedan in-
hemsk hos oss; den har vandrat Europa omkring
och funnit gästfrihet i hvarje vrå och vinkel deraf,
den håller för närvarande på, att göra sin rund
kring Amerika. De här ofvan citerade trenne dan-
sarna, La Gitana, La Jota och La Tirana, hvilka nyli-
gen i vår musikhandel utkommit, arrangerade för
fortepiano, förtjena icke mindra att introduceras till
allmänhetens bekantskap. De ega dessutom en ser-
skild å-propos för ögonblicket, såsom på flera tea-
trar utförda af Mad. Taglioni, hvilken måhända äf-
ven under sitt vistande härstädes kommer att dansa
en eller annan af desamma. (Bazaren.)