hvaraf de närvarande tillsades. afträda, under det
Rätten öfverlade till följande beslut, som
Afsades:
Som KämnersRätten, genom redan meddeldt be-
slut, förklarat Boktryckaren Hjerta skyldig att såsom
part afgifva svaromål i afseende å den utaf Hr Ad-
vokat-fiskalen emot Notarien Hjerta anställda talan,
förpligtar Rätten honom jemväl, att å förberörde a
Aktor framställda fråga svar afgifva.
Efter afkunnande häraf förklarade Notarien Hjerta,
det han icke kunde medgifva, att han till ifrågava-
rande skrift vore utgifvare, med anledning hvara
Aktor begärde, att ett sådant förhållande med vitt-
nen få styrka, och uppgaf för sådant ändamål Bok-
handlanderne Fritze, Isberg, Thomson, Öberg, Holm-
berg, Looström och Bagge; till hvilkas hörande han
sig inskränkte.
Notarien Hjerta yttrade härefter, att såvida Aktor
med den åberopade bevisningen ville ådagalägga, att
den åtalade skriften blifvit från hans boktryckeri ut-
lemnad, vore bevisnings åberopande härom öfverflö-
digt, enär Hjerta desto heldre sådant medgaf, som
något ansvar derför, enligt hans förmenande, lika li-
tet kunde drabba bonom, som Bokbindaren, hvilken
bundit boken, men derest Aktor ville söka visa, att
Hjerta och ej Strehlenert vore ansvarig utgifvare afj
den åtalade skriften, bestred han, att en sådan he-
visning må äga rum.
Sedan Aktor, i anledning häraf; förnyat sitt för-
klarande, att han med den åberopade bevisningen
ville visa, att Notarien Hjerta personligen utgifvit
ifrågavarande skrift, så utlät sig ånyo Notarien Hjerta,
att, såvida Aktor af den omständighet, att skriften
blifvit distribuerad från Hjertas tryckeri, ville härle-
da den slutsats, att Hjerta, enligt iag, för dess ut-
gifvande vore ansvarig, så fonn Hjerta sig föranlåten,
att bestrida en sådan bevisnings anställande.
At Rätten
- Resolverades:
—I det afseende Aktor uppgifvit, eller till Notarien
Hjertas öfvertygande, att vara rätter utgifvare af of-
tanämnda skrift, berättigas Aktor, att nästa Tisdag,
den 7 dennes, kl. 41 förmiddsgen, dertill åter före-
tagandet af ifrågavarande mål uppskjutes och parter-
he skola återkomma, genom de åberopade vittnena
förebringa bevisning, hvarefter AÅktor bör vara be-
redd, att sitt embets-memorial i saken agifva.
- Ifrån förestående beslut var Notarien Öhnell i så
måtto skiljaktig, som han med anledning af Kongl.
Tryckfrihets-förordningep, ansåg något vittnesförhör
i det af Aktor uppgifna afseende icke böra äga rum.
Sedan detta beslut blifvit för de närvarande, som
under öfverläggningen dertill varit till förmaket ut-
gångna, ånyo förekallade, afsagdt, anförde Notarien
Hjerta, att då Rätten icke underkänt den af honom
ingifna namnsedelns riktighet, men vidtagit åtgärder,
hvarigenom han, som en gång varit från målet skiljd,
inyo blifvit deruti inblandad, anmälde han äfven
mot sistberörjde beslut missnöje; det han förständi-
gades att i sammanhang med hufvudsaken fullfölja.
Afträdde. År och dsgar, som förr skrifne stå.
På Rättens vägnar:
B. J. W. Rundquist.
Af förestående protokoll finrer Läsaren, att
Hr Strehlenert, då han först uppkom genast er-
kände namnsedelns riktighet, och tillika, att han
bestridde aktors rättighet att företaga någon exa-
men med honom, samt att han således å sin si-
la icke gaf anledning till den besynnerliga på-
öljande proceduren. I öfrigt bör tilläggas, att
Hr Strehlenert vid justeringen anmälde, att det
förekommande uttrycket, tills vidare, vore ett
(alesätt, som han ofta plägade begagna som ord-
språk och att det undfallit honom helt och hål-
let händelsevis. Vidare torde böra nämnas, att
Hr Hjerta vid justeringen gjorde den anmärk-
ning vid protokollet, att han, Hr H., icke hade
framställt någon begäran till domstolen att få
bortgå, och så mycket mindre behöft detta, som
saken i detsamma för den dagen var slut; utan
hade Hr Ordföranden, hvad han med säkerhet vil-
le påminna sig, sjelfmant förklarat honom skild
från målet. Som likväl domstolen förklarade,
att den vitsordade sitt protokoil, så är derom
intet vidare att säga. Samma förhållande är äf-
ven med uttrycket för närvarande, som före-
kommer i resolutionen. Domstolen äger i så-
dana fall vitsord, emot hvilka ingen invändning
äger rum.
M—LLttttm
So Tfladar IlZanineg I sän vid Tilla Heccincen