under titel: aStrauss och Evangelierne eller Jest
lefnad, af D. F. Strauss. För tänkande läsare a
alla Stånd, bearbetad af en evangelisk teolog, för
klarat sig icke hafva något att andraga, i anledninj
af Aktors yrkande om fortfarande af den qvarstad
som å berörde skrift blifvit lagd, finner Kämnersrit
ten nämnde qvarstad, om hvars häfvande någon be
gäran icke blifvit framställd, än mindre skäl derfö
anförde, fortfarande böra ega bestånd; kommande
detta beslut, i öfverensstämmelse med 5 8 mom.
tryekfrihetsförordningen den 46 Juni 1842 att oför-
dröjligen till Kongl. Maj:t och rikets Svea Hofrätt
varda insändt.
Under öfverläggningen till detta beslut var Nota:
rien Öhnell af skiljaktig mening och yttrade: Som
i händelse den nu åtalade skriften anses brottslig,
densammas utspridande skulle, i visst afseende, för-
fela ändamålet med åtalet, finner jag skäligt för-
klara, det den å skriften redan lagde qvarstad bör
intill rättegångens slut fortfara.
Sedan förestående beslut blifvit för Aktor och Bok-
tryckerikonstförvandten Strehlenert afsagdt, anförde
Aktor i egna ord: aAf skäl, som jag framdeles
skall visa, fästar jag visserligen ingen vigt dervid,
att öfversättaren af ifrågavarande skrift, Boktryckeri-
konstförvandten Strehlenert, är pseudonym, jag anser
mig deremot ega största skäl till tvifvelsmål om
hans identitet. Till upplysning derom får jag af
honom begära uttydning af något ställe i boken, och
jag föreslår, i sådant afseende, en tirad, t. ex. pag.
459 i andra delen af det tyska originalet, hvilken
torde föreläggas Strehlenert till öfsersättande inför
domstolen. Och föreviste Aktor härvid tyska ori-
ginalet till ifrågavarande skrift, med tillkännagifvan-
de, att den anviste tiraden igenfinnes i den svenska
öfversättningen pag. 239.
I anledning häraf utlät sig Strehlenert, det han
icke visste, om han vore skyldig, att en sådan exa-
men för Hr Advokatfiskalen Fredholm undergå, samt
yttrade, i sammanbang dermed, det han uti tyska
språkets öfversättande icke vore så säker, att ban
tilltrodde sig kunna fullgöra Aktors begärande och
gaf derjemte tillkänna, att han vid öfversättningen
af berörde skrift endast biträdt, och äfven härtill
behöft bjelp på åtskilliga ställen, till följd hvara!
Strehlenert bestred Aktors yrkande, såsom varande
utom ämnet.
Med anledning af hvad Strehblenert sålunda yttrat
förklarade Aktor, det han afstod ifrån dess förrbe-
rörde begäran, enär han ansåg det vara uppenbart,
att Strehlenert icke vore öfversättare af den åtalade
skriften, samt påstod, att Streblenert måtte upplysa
hvilken som deraf vore rätter utgifvare, hvarpå Streh
lanert svarade: aDet är jag, åtminstone tillsvidare.
Sedan Notarien Hjerta, vid detta svars afgifvande,
blifvit bland åhörarne hos Rätten synlig, förmälde
Aktor, det ban, i enledning af hvad sålunda före-
kommit, icke kunde anse Streblenert såsom utgif-
vare af den åtalade skriften, heldst, på sätt Aktor
nu påstod cch förmente sig kunna bevisa, Notarier
Hjerta utspridt densamma och vore den rätte utgif-
varen deraf, samt, i sådant afseende, derföre vore
ansvarig, öfver hvilken framställning Aktor begärde,
att Notarien Hjerta, såsom hos Rätten tillstädes,
måtte sig förklara; till följd hvaraf, och sedan No-
tarien Hjerta framträdt, denne invände, att sedan
ha., såsom boktryckare, aflemnat namnsedel, emot
bvars riktighet Aktor icke haft något att påminna,
samt då hbans förra rättegångsdagen framställda be-
gäran, att blifva från målet skiljd, lemnats af Aktor
obestridd, Hjerta ansåg sig icke bafva något i äm
net att yttra, och att intet svar af honom således
kunde upptagas.
Aktor bestred deremot, att Notarien Hjerta förra
rättegångsdagen blifvit från målet skiljd och öfver-
lemnade frågan till Rättens bedömande, hvarefter,
sedan de närvarande afträdt, Rätten
resolverade:
Ehuru Kämnersrätten, i anledning af Notarien
Hjertes nästlidne rättegångsdag, framställde och at
Aktor då icke bestridde begäran, att från Rätten få
bortgå, enär ban, efter namnsedelns afgifvande an-
såg sig från målet skiljd, förklarat, att hinder då
icke egde rum för biall till denna begäran, likväl
och s m Aktor denna dag påstått, det Notarien
Hjerta af den åtalade skriften är rätter utgifvare
och således derföre bör ansvara; finner rätten, med
afseende derå, att Konstförvandten Strehlenert yttrat
sig endast tillsvidare vara skriftens utgifvare, Nota-
rien Hjerta vara pligtig, att, såsom part, i det a!
Aktor uppgifna bänseende svaromål afgifva.
Emot detta beslut, som för Aktor, Boktryckeri-
konstförvandten Strehlenert och Notarien Hjerta å
nyo förekallade afsades, egnmälte den sistnämnde
missnöje, det han förständigades, att, efter befogen-
het, i sammanbang med hufvudsaken, fullfölja.
Härefter anhöll Notarien Hjerta, att som han icke
bos Rätten tillstädes varit ifrån förbörets början,
underrättelse måtte varda honom meddelad om hvad
scm före hans ankomst förefallit, tillika med de skäl
som lågo till grund för Rättens nyss afsagde beslut;
i anledning hvaraf de närvarande fingo afträda,
hvarefter Rätten resolverade och för parterne å nyo
förekallade,
Afsade:
Det Boktiyckaren Hjerta äger att vid blifvande
justering af denna dags protokoll taga kännedom
om hvad före bans ankomst till Rätten ägt rum, hvar:
jemte och då de skäl, som legat till grund för Rät-
tens nyss afsagde beslut vid detsammas afkunnande
blifvit anförde, Rätten anser ett upprepande dera
öfverflödigt.
Aktor, Hr Advokat-fiskalen Fredholm, framställde
härefter till besvarande af Notarien Hjerta, huruvida
han, utan att bevisning derom behöfde förebringas
frivilligt ville erkänna, att han utgifvit ifrågavarande
skrift och densamma utspridt, så att den kommit
allmänhetens händer.
Då Notarien Hjerta härvid erinrade, att besvaran
dot af danna fråga låva tam ämnat för ifråvavaran.