inte mindre god adelsman, kanhända inte mindr(
rik än min rival; men jag har insett, att, fö
att förtjena jungfru Gudulas hand, behöfdes an.
dra anspråk än rang och förmögenhet; jag ha
derföre begagnat en omständighet, som jag. e
mer vågar kalla olycklig, för att förvärfva er
noggrann kännedom om ert yrke, och ni ve!
att nu — — —
Nu förstår ni er nästan lika bra på att fång:
och insalta sill som jag, sade den gamle artigt
och ni kan säga, att ni dragit god nytta af mir
undervisning.n
Härvid var det Rollys tur att kasta en trium
ferande blick på sin rival.
Jag har då någon rätt att återtaga mina an
språk på er tillbedda dotters hand! ropade
han, å nyo vändande sig till gubben, ach om
ni behagar fråga jungfru Gudula sjelf, så våga
jag tro, att hennes val icke skall tveka mellar
den herren och mig; min kärlek är mycket äldre
än markisens.
Cavignon och Rolly afbidade nu med lika o
tålighet fadrens svar; men denne hade för sed
att aldrig brådska med något. Han fortfor så
lunda att pusta ut rök och att i sin hustru
skumma ögon söka ett råd, som han icke fann der
Nå väl) sade han slutligen, )Gudula må af
göra mellan er båda.,
Hans föga uppfinningsrika förstånd ingaf ho
nom intet annat medel att draga sig ur spelet
Ja, Gudula må afgöra, upprepade fru Brigitta
De båda unga männen antogo en uppsyn a
tillförsigt. Ingendera tviflade på att Gudula
val skulle utfalla till hans förmån.
Tala, mamsell,, sade markisen med sin för