Försök till Nattvards-katekes af A. Almqvist. Wenersborg 4841. J. A. Dahlbergs officin. Att få en till alla delar lämplig undervisningsbok i christendomen är ingen lätt sak; och de flera försök, som i sednare tider blifvit gjorda, vittna om svårigheten att lösa denna uppgift. Författaren till närvarande arbete, ehuru ban utgår från den anspråkslösheten att låta den vanliga katekesen qvarstå med sina förklaringar, förtjenar dock uppmärksamhet och äfven bifall just derför, att: han träder sitt mål närmare, än han tilläfventyrs kunnat göra med:en hel omarbetning. Svårigheten att inskärpa christendomens läror i ungdomens bjertan har synbarligen föresväfvat författaren, och huru ofta har icke hvar och en, som i någon rimån befattat sig med den katechetiska undervisningen tröttnat och snart sagdt förtvitlat om möjligheten att så lära, som Bans pligt fordrade. Mången lärarv har derföre alldeles återgått till den vanliga utanläsningen, och dermed låtit sig nöja. Men huru ofruktbar undervisningen derigenom blifver inses lätt, när man besinnar, att det är barnaåldern som är föremål för undervisningen. Abstrakta meningar blifva oförståddå och utan frukt. Att specialisera och detaljera, att nedstiga så djupt som möjligt till barnets ståndpunkt, är nödigt vid all barnaundervisning, icke minst nödigt när frågan är om religionskunskap. Närvarande försök har sökt att fylla detta behof medelst förklaringar öfver förklaringar. Överallt der boken användes, skall den säkert medföra en märkbar lättnad och vinst. Författaren har gått ett steg längre än Gagner. Då den sednare mera upplöser än upplyser de gifna svaren, har den förra insett vigten af beggedera, och i allmänhet lyckats med en framgång, .som endast en längre erfarenhet kan bereda. Sjelfva titeln Nattvards-kateches tyckes icke vara bland det mest lyckade. Den missleder och inskränker begreppet om hvad boken verkligen är. Någon gång har författaren med för stor omständligbet sökt bana sig väg till en klar uppfattning; t. ex. i inledningen, der han begynner med Sveri;e och slutar med katekesen. Utan att här vilja ingå i någon fullständigare granskning af alla detaljer, har Ref. likväl under genomläsningen funnit åtskilligt, som kunnat vara annorlunda och bätttre, eller aldeJes burta. I uet bestämda och enkla språk, hvarom författaren i allmänhet vinlägger sig, insmyga sig stundom några obestämdare ord, t. ex. pag. 29, der det mängtydiga ordet fromt förekommer. Pag 31 säges: Afyud är ett ting, som mun dyrkar c. P. 84 säges: att den andeliga döden medför ondt samvete. Detta kan missförstås; ty i andelig död känner man icke till eller frågar icke efter samvetet. Här och der förekomma sådana och dylika inadvertenser, hvilka dock icke upphäfva arbetets värde i det hela, och som lätt kunna afhjelpas vid en ny upplaga. Önskligt hade ock varit att, dä författaren tillåtit sig att här och der förändra frågorna, han äfven bade tillåtit sig att återföra bibelspråken till sina bibliska uttryck. Det röjer sig latt, att författaren hemtat ur goda källor, såsom Schartau och Bergqvist, och glädjande är det awvt se, huru han öfvera:it hållit sig es med trons. Deruti finner Rec. den största förtjensten och han ar viss derpå, att detta arbete ej blott skall medföra mycken lättnad, utan ock mycken välsignelse vid undervisningen om det ena nödvändiga.