DEN FÖRSTA SILLEN. ) NOVELL AF ELIE BERTHET. VI. Under dessa betraktelser hade markisen kommit nära sitt hötel, då han helt öförmodadt stötte på en person just på det ställe der han två månader förut träffat Roliy. Han ville fortsätta vägen utan att bry sig om denna händelse, då ett gapskratt kom honom i en hast att se sig om. Det var riddaren som nu stod framför honom, men icke den fordne Rolly i hofdrägt och med värja vid sidan; han var ännu klädd i samma grofva drägt man ifört honom på fartyget; han hade nu hvarken puder eller spetsar och en grof matrosmössa gick honom ända ned till ögonen. Men om det yttre var förändradt, så var karakteren det likväl icke, ty den glädtige Gascognaren skrattade med full hals åt sin väns förvåning. Ack! den stackars markisen, han känner inte mer igen mig. För fan, jag lärer således vara mycket förändrad ! Markisen såg af första ögonkastet, att om än riddaren kände sammanhanget, var han likväl icke böjd att taga saken allvarsamt. Han låtsade derföre bli förvånad, under det han i sjelfva verket gladde sig åt den vändning saken tagi! och ropade med tvungen munterhet: Hur nu, hvar fan kommer du ifrån? Hvac har det blifvit af dig sedan den famösa natten! Hvem har stofferat ut dig så der? Rolly skakade på hufvudet med en hemlig ) Se Aftonbladet N:o 209, 210, 214, 212 och 215