mycket mer som skattkammaren, sedan den betalt alla sina räntor, ännu har hundra millioner i öfverskott. Franska regeringen anser således, olik åtskilliga andra styrelser, öfverskotten böra företrädesvis användas till bestridande af statens utgifter, och att man ej bör söka upptaga lån derföre att man möjligtvis kan få dem, utan först när alla andra resurser äro uttömda. Konungen ärnar på Neuilly gifva en festlig måltid åt 47:de lätta regementet, hvilket hertigen af Aumale kommenderar, hvartill 20 man af hvarje i och omkring Paris liggande regemente äro bjudne. Härvid skola icke mindre än -4000 kuvert anordnas, utom en taffel af 500 för kungliga familjen och de konstituerande auktoriteterna. Från Algier skrifves, att Abd-el-Kaders välde nu tyckes luta till fall, och att den förestående höstkampagnen troligen skulle bli afgörande. STORBRITANNIEN. Officiella bladet för den 7 innehåller flere utnämningar i sammanhang med den nya ministeruppsättningen. Skattkammarbyrån är sammansatt utom Peel och Goulbourn, af Hrr J. M. Gashill, HB. B. Baring, A. Perceval och 4. Pringle. Amiralitets-kollegium, der Grefve Haddrington är chef, består, utom honom, af amiralerne Cockburn och Gage, kaptenerne Seymour och W. Gordon samt Hr Lowry Cole. Inom hofvet fortgick äfven platsernes besättande med Tories. Lord Liverpool hade hlifvit öfverste hofmästare (Lord Steward), och Grefve Jersey öfver-stallmästare. Dessa båda utnämningar voro de enda ännu officiellt tillkännagifna. Den 6 hade de nya ministrarne för första gången i denna egenskap visat sig i parlamentet, och mtagit sina platser i de båda husen. När oppositionen och de ministerielle skulle vexla säten, hade åtskilliga löjliga scener tilldragit sig, innan ledamöterne hunno orientera sig på sina nya platser. Flere Whigs hade, utan att tänka derpå, kommit att intaga sina förra ställen, der de plötsligt funno sig omgifna af idel Tories, då de först märkte sina misstag och skyndade till de motsatta bänkarne, till sina politiska vänner. Man anmärkte att Lord Melbourne i Ofverhuset icke intog den plats, der ledaren för oppositionen vanligen plägar sitta. Den 8 skulle Underhuset låta utfärda befallning om företagande af nya val efter de ledamöter, som ingått i förvaltningen, hvarpå Huset ämnade ajournera sig till den 20. Sedermera skulle Peel låta votera åt sig de penningar, han behöfver för styrelsen, och för någon kort termin förlänga fattig-lagen, som nu snart löper till ända. Sedan detta var gjordt, skulle parlamentet prorogeras tills troligen fram i början af nästa år, under hvilken tid ministrarne imedlertid hinna öfverenskomma om de förslag, hvilka skola föreläggas representationen. Att dessa ej komma att röra förändring i spanmålsJagarne, tyckes vara säkert, att dömma af hvad Hertigen af Buckitghåm nyngen yttrat i Carltonklubher, Han hade der nemligen sagt, att Sir Robert Peel, när Hertigen inträdde i ministören, gifvit honom de mest tillfredsställande försäkringar i afseende på spanmålslagarne. De Engelska bladen innehålla mycket tänkvärdt, i afseende på nyssnämnda stora fråga, med anledning af debatterne i parlamentet om adressen. Vi välja deraf ett och annat, som synts oss företrädesvis träffa hufvudet — på spiken: d Med afseende på spannmålslagarne — säger Weekly dispateh — är det tydligt och klart, alt då en stor befolkning till tvåtredjedelar svälter, så måste sådana lagar, som hindra födoämnenas tillvext, öka folkets lidanden. Men huru orimligt är det ej, att göra en dylik appel, som throntalet innehåller, till tvenne parlaments-hus, al hvilka det ena helt och hållet och det andra nästan helt och bållet är sammansatt af possessionat-intresset — de stora monopolisterna af spanmål, hvilka i sin okunnighet tro, att de miste vinna och förkofra sig i samma mån som folke! svälter, och att hvarje godt mål, som den fatti ge arbetaren gör, är taget från den rikes kassa Drottningen öfverlemnar åt de båda parlaments husen, att dömma i egen sak och emot deras egoistiska passioner. Lika så väl kunde vi tillsätta en jury af durchdrifna tjufvar, att dömma öfver en, som begått inbrottsstöld eller stulit ur fickor. Hvad det angår, att Hennes Maj:t beklagar bristen på arbete för de fattige, huru är de väl möjligt, att de kunna erhålla arbete, då de millioner raenniskor i främmande länder, som med glädje skulle gifva dem det mest lönande arbete, icke kunna göra det, emedan de endast kunna betala med den vara, som de arbetande klasserna hos oss mest behöfva (spanmål), och jemförelse med hvilken allt annat är en smi sgak. Det bör anmärkas. att vid omröstningen :