på den som anlalles?
(Insändt.)
BOTEMEDEL MOT STRAUSS.
Ett förslag att utdrifva djefvulen med belzebut
Det ur Bikupan icke otydligt framskymtand
hufvudäxadamålet med den bekanta tryckfrihets
aktionen är förfeladt. På den försökta krokvä
gen kommer Hr Hjerta icke att blifva landsför
vist och Aftonbladet icke att blifva utrotadt
Frågan om sjelfva bokens öde är nu det end
som återstår. Med förutsättning, att juryn kom
mer att utgöras af sådane ledamöter, som grund
lagen fordrar, nemligen personer, väl kända fö
medborgerlig dygd,, eller hvad man i hvardagsta
kallar hederligt folk, lärer utgången numera kom
ma att bero egentligen derpå, huruvida juryn
ledamöter hafva och göra sig tid att genomläs:
hela den åtalade skriften, samt sålunda blifva
tillfälle att uppfatta författarens ståndpunkt full-
ständigt, och icke efter några lösryckta fragmen
ter; då de i förra fallet icke skola undgå att inse
det kanhända just denna synpunkt blir den end:
rätta, för att kunna sammanjemka den djupt re
ligiösa tron på den Gudomliga och Evangelisks
läran med förnuftets mest oafvisliga fordringar
i det sednare åter, eller om uppfattningen en
dast skulle göras efter bokstafven, och den Ev-
angeliska läran anses ligga uteslutande eller huf-
vudsakligen i ordagranna antagandet af alla de
bibliska berättelserna, så att t. ex. hvarje tvifve
om Christi nederstigande till helfvetet eller hans
frestande af djefvulen i dessa berättelsers fulla
materiella mening vore ett brott emot 4 Kap. 4
:n Missg. balken, de naturligtvis äfven skola finn:
Strauss skyldig till samma brott, för det han
ens forskat efter den historiska grunden och
framställt sina tvifvel derom - Men äfven om
boken fälles, har åtalet, med hvad dervid före
fallit och hvad derom skrifvits i Statstidningen
haft till följd, att någonting annat icke numer:
står att uppnå dermed, än förläggarens mistning
af de oförsålda exemplaren. Det ostensibla och
föregifna hufvudändamålet, bokens undandragande
från allmänhetens kunskap, är deremot så full
komligen motarbetadt genom vederbörandes kloke
åtgärder, att någon annan utväg till förekom-
mande af den förmenta skadan af en sådan kun:
skap nödvändigt måste påtänkas. Åtskilliga ex
emplar af boken hade nemligen kunnat säljas
innan seqvestern hann: bringas till verkställighet!
öfverallt; Ins. antager, att de utgjorde omkring
en fjerdedel af hela upplagan, emedan ungefä
så mycket lär varit försändt till landsorten och
nu. troligen är utsåldt derstädes, Hade nu bo
ken fått spridas ostördt, i vanlig ordning, så äl
det mycket evisst om de öfriga 3;:delarne skulle
blifvit utsålda, och ännu mindre att alla köparne
skulle gjort sig besvär med noggrann .genomläs:
ning och begrundning af innehållet... De flestö
skulle deråt egnat en och annan ledig stund,
belt flygtigt, såsom åt en vanlig läsning till tids-
fördrif, och glömt alltsammans efteråt. Nu åtel
kan man taga för afgjordt, att hvartenda exem:
plar, som undsluppit seqvestern, går i lån mer
eller mindre, vidt omkring, så att det, i medeltal
räknadt, får aldraminst 40 läsare i stället för en;
verkan, hvad. antalet af läsare beträffar, blir der-
igenom tydligen densamma, som om en hel upp:
laga af. dubbelt så många exemplar, som den
nuvarande, funnit köpare. Men verkan i hänse-
ende till uppmärksamheten blir mångfaldigt större
emedan både låntagare och köpare utan undantag
nu skola taga innehållet grandligen i betraktande
om ej af annan orsak, åtminstone för att, så vid
som möjligt, kunna utforska hvad det var som
Biets vise funnit så fördömligt, eller om frågar
vid åtalet verkligen gällde boken och ej helt och
hållet den eftergillrade boktryckaren, och för at
i anledning al det ena eller andra kunna sluta
hvad man framdeles kan haatt vänta från samm:
håll, i afseende på hierarkiens anspråk eller de
politiska intrigerna.
Den Straussiska bokens läsning är sålunda på
bästa sätt befrämjad genom vederbörandes egen
försorg. År det verkligen deras allvarsamma me-
ning, att hon kan göra skada, så måste deras
ifver nu riktas på skadans förekommande; om de
lifvas af den, skall snart visa sig. Det medel, som
härtill ligger närmast för hand, är en grundlig
vederläggning af de Straussiska åsigterna. Tro-
ligen skall det äfven försökas af en och annan
theolog, för hvilken orthodoxiens upprätthållande
är hufvudssk, men hierarkiens fördelar stå till-
baka, och hos hvilken politiska intriger icke
ingå i räkningen. Men de som tillvägabringat
åtalet, äga sannolikt litet mera politisk erfaren-
het och veta utan tvifvel, att sedan de gjort
Strauss och hans utgifvare interessanta såsom
mål för förföljelse, så komma vederläggnings-
SLR oe ag FÅ 2lrnAndaAadaelaon å AR TR