på den som anlalles? (Insändt.) BOTEMEDEL MOT STRAUSS. Ett förslag att utdrifva djefvulen med belzebut Det ur Bikupan icke otydligt framskymtand hufvudäxadamålet med den bekanta tryckfrihets aktionen är förfeladt. På den försökta krokvä gen kommer Hr Hjerta icke att blifva landsför vist och Aftonbladet icke att blifva utrotadt Frågan om sjelfva bokens öde är nu det end som återstår. Med förutsättning, att juryn kom mer att utgöras af sådane ledamöter, som grund lagen fordrar, nemligen personer, väl kända fö medborgerlig dygd,, eller hvad man i hvardagsta kallar hederligt folk, lärer utgången numera kom ma att bero egentligen derpå, huruvida juryn ledamöter hafva och göra sig tid att genomläs: hela den åtalade skriften, samt sålunda blifva tillfälle att uppfatta författarens ståndpunkt fullständigt, och icke efter några lösryckta fragmen ter; då de i förra fallet icke skola undgå att inse det kanhända just denna synpunkt blir den end: rätta, för att kunna sammanjemka den djupt re ligiösa tron på den Gudomliga och Evangelisks läran med förnuftets mest oafvisliga fordringar i det sednare åter, eller om uppfattningen en dast skulle göras efter bokstafven, och den Evangeliska läran anses ligga uteslutande eller hufvudsakligen i ordagranna antagandet af alla de bibliska berättelserna, så att t. ex. hvarje tvifve om Christi nederstigande till helfvetet eller hans frestande af djefvulen i dessa berättelsers fulla materiella mening vore ett brott emot 4 Kap. 4 :n Missg. balken, de naturligtvis äfven skola finn: Strauss skyldig till samma brott, för det han ens forskat efter den historiska grunden och framställt sina tvifvel derom Men äfven om boken fälles, har åtalet, med hvad dervid före fallit och hvad derom skrifvits i Statstidningen haft till följd, att någonting annat icke numer: står att uppnå dermed, än förläggarens mistning af de oförsålda exemplaren. Det ostensibla och föregifna hufvudändamålet, bokens undandragande från allmänhetens kunskap, är deremot så full komligen motarbetadt genom vederbörandes kloke åtgärder, att någon annan utväg till förekommande af den förmenta skadan af en sådan kun: skap nödvändigt måste påtänkas. Åtskilliga ex emplar af boken hade nemligen kunnat säljas innan seqvestern hann: bringas till verkställighet! öfverallt; Ins. antager, att de utgjorde omkring en fjerdedel af hela upplagan, emedan ungefä så mycket lär varit försändt till landsorten och nu. troligen är utsåldt derstädes, Hade nu bo ken fått spridas ostördt, i vanlig ordning, så äl det mycket evisst om de öfriga 3;:delarne skulle blifvit utsålda, och ännu mindre att alla köparne skulle gjort sig besvär med noggrann .genomläs: ning och begrundning af innehållet... De flestö skulle deråt egnat en och annan ledig stund, belt flygtigt, såsom åt en vanlig läsning till tidsfördrif, och glömt alltsammans efteråt. Nu åtel kan man taga för afgjordt, att hvartenda exem: plar, som undsluppit seqvestern, går i lån mer eller mindre, vidt omkring, så att det, i medeltal räknadt, får aldraminst 40 läsare i stället för en; verkan, hvad. antalet af läsare beträffar, blir derigenom tydligen densamma, som om en hel upp: laga af. dubbelt så många exemplar, som den nuvarande, funnit köpare. Men verkan i hänseende till uppmärksamheten blir mångfaldigt större emedan både låntagare och köpare utan undantag nu skola taga innehållet grandligen i betraktande om ej af annan orsak, åtminstone för att, så vid som möjligt, kunna utforska hvad det var som Biets vise funnit så fördömligt, eller om frågar vid åtalet verkligen gällde boken och ej helt och hållet den eftergillrade boktryckaren, och för at i anledning al det ena eller andra kunna sluta hvad man framdeles kan haatt vänta från samm: håll, i afseende på hierarkiens anspråk eller de politiska intrigerna. Den Straussiska bokens läsning är sålunda på bästa sätt befrämjad genom vederbörandes egen försorg. År det verkligen deras allvarsamma mening, att hon kan göra skada, så måste deras ifver nu riktas på skadans förekommande; om de lifvas af den, skall snart visa sig. Det medel, som härtill ligger närmast för hand, är en grundlig vederläggning af de Straussiska åsigterna. Troligen skall det äfven försökas af en och annan theolog, för hvilken orthodoxiens upprätthållande är hufvudssk, men hierarkiens fördelar stå tillbaka, och hos hvilken politiska intriger icke ingå i räkningen. Men de som tillvägabringat åtalet, äga sannolikt litet mera politisk erfarenhet och veta utan tvifvel, att sedan de gjort Strauss och hans utgifvare interessanta såsom mål för förföljelse, så komma vederläggningsSLR oe ag FÅ 2lrnAndaAadaelaon å AR TR