der, som skola synas läsaren af dessa ställen,
en helt annan dager, än den, hvari de framträ
da efter läsning af sjelfva arbetet, sedan han p
detta sätt inom det trånga utrymmet af 46 sido
ledt sig till ett resultat, svm strider uttrycklige:
emot bokens Förf:s hela syftning eller att denne
genem sin historiska kritik, skulle vilja nedrifv:
sjelfva grundvalen för det religiösa elementet
samhället, då bokens författare i stället just ve
lat finna en ny ståndpunkt för att befästa dett:
element genom väljande af en ståndpunkt, son
tillåter oss, att genom urkundernas accepterande
såsom en helig, mot folkets dåvarande föreställ
ningssätt svarande tradition, emottaga och be
hålla det gudomliga af sjelfva läran, utan at
behöfva plåga oss med nödvändigheten att ge
nom hårklyfverier och till en del omöjlighetei
sammanjemka alla svårlösta motsägelser mec
hvarandra. Sedan brochyrförfattaren på dett:
sätt försökt sätta säken i det ensidiga ljus, sor
passar för det sökta ändamålet, att förbereda de
frommas inbillning, uppdrager han den förfärli-
gaste målning af hvad som kan hända, i fal
den åtalade skriften skulle bli frikänd. -. Del
vore, välförståendes, ingenting mindre, än at
denna bok skulle utrota 4:0 de kristna dog-
merna, 2:o den kristna moralen, 3:0o edgångens
helgd, 4:0 presteembetet, 5:o kyrkorna, 6:0 jul-
ech påskhögtiderna, m. m. Brochyrförfattaren
har således icke underlåtit att göra hvad han
kan för att uppskräma. Den förfärligaste tankan
härvid är imedlertid, att dessa följder redan må-
ste efter hans slutledning vara i full fart i de
länder, hvarest religionsfrihet äger rum, och in-
tet hinder är för publicerandet hvarken af Strauss
eller andra kritiskt religiösa skrifter. Huru
mån tro de då bära sig åt, att allt sådant hos
dem icke inträffat eller kommer att inträffa?
Såsom en serdeles grannlagenhet miste del
härvid betraktas, att lösrycka vissa ställen wu
en förbjuden bok, d. v. s. att anfalla äfven bak-
ifrån och från sidan, sedan man bundit händerns
på den som anfalles!