der, som skola synas läsaren af dessa ställen, en helt annan dager, än den, hvari de framträ da efter läsning af sjelfva arbetet, sedan han p detta sätt inom det trånga utrymmet af 46 sido ledt sig till ett resultat, svm strider uttrycklige: emot bokens Förf:s hela syftning eller att denne genem sin historiska kritik, skulle vilja nedrifv: sjelfva grundvalen för det religiösa elementet samhället, då bokens författare i stället just ve lat finna en ny ståndpunkt för att befästa dett: element genom väljande af en ståndpunkt, son tillåter oss, att genom urkundernas accepterande såsom en helig, mot folkets dåvarande föreställ ningssätt svarande tradition, emottaga och be hålla det gudomliga af sjelfva läran, utan at behöfva plåga oss med nödvändigheten att ge nom hårklyfverier och till en del omöjlighetei sammanjemka alla svårlösta motsägelser mec hvarandra. Sedan brochyrförfattaren på dett: sätt försökt sätta säken i det ensidiga ljus, sor passar för det sökta ändamålet, att förbereda de frommas inbillning, uppdrager han den förfärligaste målning af hvad som kan hända, i fal den åtalade skriften skulle bli frikänd. -. Del vore, välförståendes, ingenting mindre, än at denna bok skulle utrota 4:0 de kristna dogmerna, 2:o den kristna moralen, 3:0o edgångens helgd, 4:0 presteembetet, 5:o kyrkorna, 6:0 julech påskhögtiderna, m. m. Brochyrförfattaren har således icke underlåtit att göra hvad han kan för att uppskräma. Den förfärligaste tankan härvid är imedlertid, att dessa följder redan måste efter hans slutledning vara i full fart i de länder, hvarest religionsfrihet äger rum, och intet hinder är för publicerandet hvarken af Strauss eller andra kritiskt religiösa skrifter. Huru mån tro de då bära sig åt, att allt sådant hos dem icke inträffat eller kommer att inträffa? Såsom en serdeles grannlagenhet miste del härvid betraktas, att lösrycka vissa ställen wu en förbjuden bok, d. v. s. att anfalla äfven bakifrån och från sidan, sedan man bundit händerns på den som anfalles!