igen, mera skamflat än sönderkrossad och med
harmen betydligt svalkad. Han mottog till och
med den hand, som bans.-motståndare utan den
minsta ovilja räekte honom, för att hjelpa ho-
nom resa upp sig, och när han åter satt sig,
betraktade han med stum förvåning den mar,
som med en enda rörelse slagit omkull honom.
Då Wilkins såg honom sittande bredvid sig
helt Jugn, tycktes han glömma det något bråd-
störtade sätt, hvarpå han bragt honom i denna
ställning. Han bjöd honom ett glas bränvin och
sade till honom med sin vanliga köld:
Drick, det skall återge er krafter: a.
Delta sista dag gjorde slut på all riddarens
förbittring; hans vrede lade sig på en gång, och
oaktadt sin svaghet och sin fruktan, utbrast han
i ett gapskratt, som kunde höras ända fram til
stälven.
Vet ni, herr Wilkins, att ni har spelt mig
ett spratt, som skulle göra heder åt den argaste
rou vid franska hofvet, om han, som ni, hade
matroser och skutor till sin tjenst, för att göra
sig af med sin rivaln
Holländaren svarade med ett tyst leende, som
ett par sekunder visade två tandrader, hvita
som perlor.
Då jag gjort denna rättvisa åt er skicklighet,
fortfor riddaren, som under denra nya riktning
al sina ideer likväl icke förlorade ur sigte det
mål han ville vinna, torde ni underrätta mig
om hvad ni nu ärnar företaga med mig? Hvad
betyda de här kläderna? Jag vill inte tro allt
hvad den narren Simson har sagt mig — —
Han har talat sanning, svarade fiskaren med
en bekymmerslös uppsyn; dessa kläder tillhöra
ert nya stånd.
Riddarens vrede var nära att åter vakna vid
denna bekräftelse på hans olycka; imedlertid
qväfde han den och, drifven af en hastigt på-
kommen instinkt af hämndlystnad, sade han,
temligen torrt: