vara offret för en enskild hämd, hvilken har
någon gång kunde undkomma; men då matrosen
yttrande visade honom i hvilka händer han fal
lit, öfvergaf hans med honom helt och hålle
och han började jemra sig på ett så ömklig
sätt, att Simson sjelf rördes deraf.
Nå nå, nå nå, sade han med en viss grofkor
nig hjertlighet; ni bör inte sörja så fasligt hel
ler, herr riddare; två månader gå väl öfver oc
fisket räcker aldrig längre än så. Jag medger
att det är ledsamt att så sent börja sina läroår
när man är en ädel riddare och när man buri
musköten i förmaken i Varsailles. Men, hva
vill ni göra? Vi andre matroser, edra kamrater
skola hjelpa er så gödt vi kunna för att lindr
en nybegynnares möda, och sedan får ni se oc
lära allahanda kuriösa saker på denna lilla re
san. Till en början komma vi till Orkadisk:
öarna, vackra öar, må. ni-tro, alldeles klädda
grönska och med höga berg med snö på toppar
na; ni får se hur man drar epp nät ur vattnet
fullspäckade med silfverglänsande fiskar; Ni få
se huru Holländarena bära sig åt för att förva
ra den sköna sillen, som är ryktbar i hela Eu
ropa, och ni må tro att förfarandet dervid ä
ganska artigt; det är något som man inte få
se alla dagar, och när vi sedan komma till Am
sterdam . ...
Ah, när jag kommer till Amsterdam,, ropa
de riddaren och knöt näfven med ett utbrott a
raseri, cså skall jag klaga hos regeringen, ja
skall inlemna besvärsskrifter och börja en pro
cess. Man har mot mig kränkt gästfriheten
rätt! Mig, en fransk adelsman, har man tagit fö
en matros!