DEN FÖRSTA SILLEN. )
NOVELL AF ELIE BjERTHET.
II.
Rolly saknade icke mod, när det gällde fien-
der, som han bade inför sina ögon; men emot
dessa okända väsen, som så brutalt fängslat ho-
nom, ansåg han allt motstånd fruktlöst och lydde
således. Han följde sina röfvare, utan att veta,
hvart det bar af. Snart kände han likväl på
den svala luften, att han nalkades sjön. En
stund derefter lyfte man åter upp bonom, lade
honom i en båt, utan att aftaga hans band.
och han kände på båtens vaggning, att man af-
lägsnade sig från stranden.
Hvem var väl upphofsmannen till denna mot-
gång? Var det väl Archibald eller Leopold
Wilkins, Gudula eller markisen? Båda gissnin-
garna voro väl lika troliga och den stackars
Roliy visste icke, vid hvilkendera han skulle
stanna. På en tågrulle, hvaröfver man kastat
honom, väntade han således otåligt sitt ödes
utveckling.
Under tiden hade Cavignon, såsom vi förut
nämnt, återvändt till åkdonet och gick al och
N 3 den öde gatan, hvisslande på en aria ul
tr operan. Som ban likväl ej såg sin kamrat
komma tillbaka, började han att svärja mellan
tänderna öfver honom, som han lofvade skulle
få betala det besvär, han föronsakade honom
Sedan ban sålunda väntat en half Limma, ör
gick honom till slut tålamodet och han skyn-
) Se Aftonbladet N:o 209 och 240.