danefter icke skall tala vid honom: hon har dag tagit sin sista lektion.s aJa,, sade Gudula med ett slags likgiltighel och likväl kunde man märka den blick af god förstånd, som hon kastade på Leopold Wilkins Det är någonting som vi få se, mumlade rid daren med vrede. Du sade mig inte, att man i dag kallat di för att ge dig ditt afsked! sade markisen met sitt oupphörliga smädelöje. aDen skrattar bäst som skrattar sist. Nu hördes ett kanonskott från hamnen, hvil ket förkunnade att vinden vändt sig och at flottan således skulle gå under segel. aNu måste vi resa sade den gamle Archibalc utan att röra sig från stället. Låt oss resa, sade Wilkins likaledes. De slogo helt lugnt askan ur sina pipor och båda deciderade sig slutligen att stiga upp;köpmannen tog sin hatt med de breda borden, Wilkins sin ludna mössa och båda lagade sig i ordning att gå ned till hamnen. Gudula fortsatte sin knyppling, och den gamla Brigitta sin slummer cFarväl, Gudulay sade Archibald i det han tryckte en kall kyss på sin dotters panna, hvilken endast för det ögonblicket afbröt sitt arbete och sade: aGud vare med er, min farl Modren vaknade härvid, genom det buller, som uppstod i kammaren, öppnade ögonen och såg sig omkring med en nära förskräckt uppsyn. aJesus myn God! hvad är det då å färde? frågade hon, utan att likväl röra sig, än mindre stiga upp ur sin länstol. Det är ingenting,, sade fadren lugnt; det är bara vi, som resa. Farväl Brigitta. Vakaöfver din dotter. aJag skall inte lemna henne ett enda ögonblick), svarade modren, gäspande och utsträckande armarna. som om hon hållit på att åter insomna.