så sällsynta, att man får lof och göra sig möds
och söka dem på långt afstånd; det var skäle!
hvarför jag for hit till Holland, och min väntan
har icke slagit så alldeles felt. Jag har lagt van-
tarna på den rikaste och täckaste flicka i hela
Amsterdam.
Men, chevalier, återtog markisen, icke utan
en viss bitterhet, vom jag inte mins galet, så äl
du redan en gång gift i Frankrike, och din hu-
stru, som var den fulaste menniska på jorden,
förföljde dig öfverallt, till och med i musketä-
rernes hotel, så att jag inte begriper på hvad
sätt ...n
Min hustru! ropade riddaren helt bestört,
ah, du har hört talas om henne, men du vet
inte,, forifor han i det han sökte antaga en be-
dröfvad uppsyn, som han trodde tillfället erfor-
drade, du vet då inte att den stackarn är död
för mer än ett år sedan ?
,Verkligen!, sade markisen med ett utseende
af tvifvelsmål.
Ja, svarade Rolly, något förvirrad, död och
begrafven, kära du. En vacker menniska lik-
väl, som jag gift mig med i ett ögonblick af
distraktion, men hvars knarriga väsende på ett
grymt sätt låtit mig plikta för en sådan ung-
domsförvillelse, dock, efter som hon nu är
död NM
Det är besynnerligt, återtog Cavignon, jag
skulle likväl kunnat svära på... Låtoss imed-
lertid icke mer tala derom. Hvile hon i frid!
Du sade då, att du har en amurett för dig. Du
kan åtminstone visa mig den ömma herdinna.
som intagit dilt hjerta.
Det är, min själ, ingen herdinna, och om du
vill göra dig mödan att gå några steg, så skall
du få se, herr poet, att det finns ingenting pa-
storalt hos min bjertunge.
De gingo nu båda ut i porten, från hvilken
Rolly visade sin vän några personer i fönstrel
i ett hörnhus. Den ena var en tjock Holländare
med :ödbrusiga kinder, en luden mössa på huf-