Handverkerssocieteters, påminnelser vid den af Kongl Maj:t år 4839 förordnade tullkommittås förslag til tulltaxa, i hvad datsamma rörde sökandernes yrken. 2:o Norrköpings stads Borgerskaps Äldstes ansökan, att, i händelse rikets då församlade Ständer skulle biträda nyssnämnde Tullkommittes förslag, om upphäfvande af alla förbud mot införsel af hvarje utländsk vara, åtskillige, i ansökningen uppgifne vilkor för förslagets tillämpning likväl måtte af Regeringen fastställas. 3:0 Götheborgs Handtverksborgerskaps ansökning, om, bland annat, lindring i tulloch andra afgifter vid införsel af råämnen, samt tullfrihet för export af bandtverksoch slöjdealster. 4:0, 5:0, 6:0 och 7:o Westerås stads Handtverksoch Slöjdeidkares, Nyköpings Fabriksoch Handtverkssocieteters, Arboga och Köpings Handtverksoch Slöjdeidkeres erinringar och påminnelser vid de grunder som, vid då förehafd behandling hos Rikets Ständer af Tullkoremittens taxeförslag, syntes vilja göra sig gällande. 8:o Ägarne till oljeslagerier i Götbeborg, G. F. Hennig, P. Melin och M. E. Delbancos ansökan, att, utan afseende å Tullkommitteens förslag af 40 procents utförselstull å oljekakor, den tullfrihet nämnde artikel, enligt 48335 års taxa, vid utförsel åtnjutit, jemväl hädanefter måtte fortfara. 9:0 Åtskillige inbyggares i de sju häraderne, uti Elfsborgs Län, ansökan, att bittills gällande förbud mot inf:rsel af sådane linne-, ylleoch bomullsväf nader, kvilka utgöra ämnen för dessa häraders husflit och binäring, måtte fortfarande bibehållas, samt 40:0 S. Mendelsons och Matilda Marcus, å egne och öfrige tillverkares af Eau de Cologne vägnar, om bibehållande af den, i förra tulltaxor medgifna rättighet, att, mot nedsatt tull af 8 sk. kannan, få införa de, för tillverkning af Eau de Cologne och andra iuktvatten erforderlige qvantiteter fransk sprit. Dessutom har Regeringen sednare till ifrågavarande auktoriteter remitterat: handelshusets i Götheborg, James Dickson Komp:s ansökningar, om ett allmänt nådigt stadgande, att tullfrihet må medgifvas för skeppsinventarier till fartyg, som härstädes byggas för utländsk räkning, och åtskillige Sockerbruksidkares i hufvudstaden ansökan, om förhöjning i den, af Rikets Ständer uti underrättelserna till nya tulltaxan föreslagne tullrestitution vid export af raffineradt socker. Kolleginm och Tullstyrelsen resumerar häraf: 4) att Regeringen den 24 Februari 4840 till Rikets Ständer öfverlemnpat den år 1829 nedsatta Tullkommit:eens utlåtande, m. m., med det förklarande, att Regeringen, i öfverensstämmelse med de, af Kommitterade uppgifne hufvudgrunder för tulltaxeregle ringen, för dess del ej vidare ansåge hinder böra möta fr det, sedan år 4823 allt mer och mer fråntracda, så kallade förbudssystemets d:finitiva Uuppkörar de, samt att Regeringen sålunda önskade, att Rikets Ständer vid pröfningenaf ärendets detaljer, mtåte af grunderna i bemälde utlåtande göra den möjligast noggranna och följdriktiga tillämp ning, under aktgifvande tillika på de i Kommitterades underdåntga betänkande antydda serskilda förhållanden. 2:0) Att Reg. nyssnämnde 24 Februari 1840 likaledes till R. St. aflåtit en proposition med förklarande: att, ehuru Regeringen icke kunnat till verkställighet befordra Rikets Ständers 1835 anbå:lan om bestämmende af en fix tull å spanmål för fem ir, ville Regeringen likväl nu, till Rikets Ständers ompröfvarde öfverlemna denna fråga, så att de beslut, som derom blefve fattade, kunde erhålla tillämpning liktidigt med nya tulltaxan, och gälla under derpå följande fem år; att, Reg. väl ansåge hälften af den år 4855 föreslagna tullen innebära tillräckligt skydd för inhemska jordbruket, men likväl ville fästa afseende å de upplysningar Rikets Ständer voro itillfälle att meddela, dock att Regeriugen ej vore be: nägen samtycka till högre tull, än högst de af Tullkommitteen äsatte bestämmelser; samt slutligen, att Regerincen, derest ettdera af dessa alternativer utaf Rikets Ständer antages och tullfrihet vid utförsel at spanmil! tillika bestämdes, vore sinnad, att i hvad på Regeringen kunde ankomma, afböja sådana förändringar i de ekon:miska författningarna, som på landtbrul snäringens utöning, jemte förbrukningen af och prisen på spanmål äga inflytande. 3:0) Att R. St. den 7 Juni innev. år, i afseende på berörde propositioner meddelat: att, ehuru Rikets Ständer i sllmänhet delade den af Tullkommitten yttrade, af Reg. godkända åsigt om antagande af en onskränkt bandelsfrihet, så att förbud mot någon varas ineller utförsel icke vidare skulle äga rum, hvilken åsigt redan vid 1823 års Riksdag gillades, och vid bägge nästderpåföljde riksmötena ytterligare tillämpades, ensågo R. St. likväl betänkligheter möta för tillämpningen af denna åsigt i så vidsträckt mån, som kommitterade föreslagit; att R. St. derföre, ehuru de borttagit de för flere artiklar hittills cällande förbudsbestämmelser, trott desamma böra bibehållas i afseende å andra, hvilka funnits fortfarande i behof af förbudsskyddet, hvarvid R. St. likväl, med erkännande af Regeringens rätt i afseende på förbuds utfärdande emot inoch utförsel af varor, ansett sig böra, uti tulltaxeförslaget, äfven å de ertiklar, för hvilka förbud blifvit föreslagne. utsätta tullafgifter, för att icke, genom bristande tullbestämmelse, lägga något band på Reg:s rätt att förbuden upphäfva; att R. St. anhållit, att, på det industriidkare ej måtte sakna behörigt rådrum, de i tulltaxeförslaget förbudne varor icke förr än från och med den 4 Januari 1843 måtte få till riket införas eller från riket utföras; att ehuru R. St