En liten kunskap farlig är, min vän. Drick grundligt, eller rör ej vishets-källan. Att läppja der, berusar icke sällan; Drick djupt, och du skall nykter bli igen! Brita Hade icke läst Pope; hon hade icke re flekterat öfver verldsordningen: hon tänkte blott det blir väl med Guds hjelp någon råd, och hor bedrog sig aldrig. Jag har kanske längesedan tröttat mina läsart med denna långa, innehållslösa historia, utan äf ventyr, utan den minsta anstrykning af roma nen och fruktar, att deras tålamod är slut lång före historien. Lyckligtvis står jag nu vid des gräns, ty jag har om Brita blott några ord at tillägga. Hennes man dog, efter ett mer är tjuguårigt äktenskap, lemnande henne ingen an nan egendom än sitt ärliga namn, en egendom som ehuru lyckligtvis förbisedd vid taxeringen ändå har sitt värde, oeh den ofvannämnda sjuk: dottern. Denna, som ej var endast sjuklig, uta verkligen så sjuk, att hon blott få dagår af åre kunde oledd gå omkring i rummet, var henne visserligen mycket till last, hindrade henne frår att flytta till någon af sina anförvandter, hvara flera erbjödo henne sitt hus och tvang henn att sjelf hålla ett; men — förunderligt! — de blef ändå alltid någon råd. Jag sade ju, at hennes man lemnat henne sitt ärliga namn ocl denna egendom kastade också verkligen någo af sig. Hans ädla sjelfförsakelse vid eldsvådar förskaffode hans enka en pension; den sjuk: dottern fick äfven häraf det lilla hennes flämtande lif behöfde till sitt underhåll; de öfrig: Barnen blefvo hvar på sitt håll tarfligt försörjda ty de hade i sin faders hus lärt sig flit och be låtenhet, och deras tårar flöto, hvars och ers den vrå af verlden, dit händelserna fört dem vid underrättelsen om deras stjufmoders död Hon hade för dem ej varit någon stjufmor. Men, frågar läsaren slutligen: hvad var de då för en talisman hon ägde? eller rättare: son ägdes af Hräket i Leopolds saga, ty hvem orka gå och slå efter i hans skrifter? Nå väl då, kär: läsare, för att bespara dig denna möda, vill jar