En liten kunskap farlig är, min vän.
Drick grundligt, eller rör ej vishets-källan.
Att läppja der, berusar icke sällan;
Drick djupt, och du skall nykter bli igen!
Brita Hade icke läst Pope; hon hade icke re
flekterat öfver verldsordningen: hon tänkte blott
det blir väl med Guds hjelp någon råd, och hor
bedrog sig aldrig.
Jag har kanske längesedan tröttat mina läsart
med denna långa, innehållslösa historia, utan äf
ventyr, utan den minsta anstrykning af roma
nen och fruktar, att deras tålamod är slut lång
före historien. Lyckligtvis står jag nu vid des
gräns, ty jag har om Brita blott några ord at
tillägga. Hennes man dog, efter ett mer är
tjuguårigt äktenskap, lemnande henne ingen an
nan egendom än sitt ärliga namn, en egendom
som ehuru lyckligtvis förbisedd vid taxeringen
ändå har sitt värde, oeh den ofvannämnda sjuk:
dottern. Denna, som ej var endast sjuklig, uta
verkligen så sjuk, att hon blott få dagår af åre
kunde oledd gå omkring i rummet, var henne
visserligen mycket till last, hindrade henne frår
att flytta till någon af sina anförvandter, hvara
flera erbjödo henne sitt hus och tvang henn
att sjelf hålla ett; men — förunderligt! — de
blef ändå alltid någon råd. Jag sade ju, at
hennes man lemnat henne sitt ärliga namn ocl
denna egendom kastade också verkligen någo
af sig. Hans ädla sjelfförsakelse vid eldsvådar
förskaffode hans enka en pension; den sjuk:
dottern fick äfven häraf det lilla hennes fläm-
tande lif behöfde till sitt underhåll; de öfrig:
Barnen blefvo hvar på sitt håll tarfligt försörjda
ty de hade i sin faders hus lärt sig flit och be
låtenhet, och deras tårar flöto, hvars och ers
den vrå af verlden, dit händelserna fört dem
vid underrättelsen om deras stjufmoders död
Hon hade för dem ej varit någon stjufmor.
Men, frågar läsaren slutligen: hvad var de
då för en talisman hon ägde? eller rättare: son
ägdes af Hräket i Leopolds saga, ty hvem orka
gå och slå efter i hans skrifter? Nå väl då, kär:
läsare, för att bespara dig denna möda, vill jar