central-institut på statens egendom och bekostna vidkommer, torde dervid en annan åsigt till sak kunniges bedömmande få framläggas. Att det ieke kan motsvara bebofvet i ett så vid sträckt land, då ingen täflan med ett annat lika be skaffadt kan uppkomma, och intet val för elevern uppstå, till hvilketdera de skola vända sig, tord medgifvas — äfvensom svårigheten att finna en lo kal, der alla slags cirkulationer skulle kunna infö ras, eller der möjligen föreståndaren kunde envisa med någon fix idee eller förkärlek för någon vis method, samt i följd deraf vigtigare saker åsidosät tas m. m. Likaledes torde inses, att en lärare hjelpvetenskaperne för bildade elever är allt för li tet; han kan blifva sjuklig, vara trög, och på mån ga sätt mindre passande, huru vore det då möjlig! att med någon framgång kunna undervisa 20 å 3 elever uti så mångfalldiga ämnen, som kemi, fysik tecknologi, mathematik, geometri, veterinär, boskaps skötsel, skogsbushållning m. m., dervid icke förgä tande en högst nödig öfning i allmänt behöflig språk kunskap; allt detta öfverstiger äfven den ovanliga ste förmåga och hvar finna en sådan, eller tillbör ligen kunna aflöna den, och hvilken snillrik ma) vill, på ett aflägse ställe, i oupphörlig sträfvan åre om, nedgräfva sig med 20 å 30 elever, och hva utsigt för ålderdomen kan en sådan befattning gif va, då endast den kraftfullaste delen af en lefnac är lämplig för denna sysselsättning; af alla sådan skäl måste läraren väl lönas, om skicklighet bö kunna påräknas. . Föreståndaren, som fullt upp är sysselsatt mec korrespondens (hvarmed han öfverhopas från all delar af riket), institutets allmänna vård, derunde: inbegripet, sann hushållning och utmärkt ordning, den yttre agronomiska undervisningen, resor, m. m har ingen tid till annat öfrig, utan måste biträda: af minst 2:ne om icke 3 å 4 lärare i hjelpvetenska. perne, som här, då praktik och theori gå hand : hand, fullt ut, äro lika vigtiga som det praktiska a institutets verksamhet, hvars vigtigaste de! är et grundlist omdöme om jordens beståndsdelar oct produktionsförmåga, åkerns anläggning och beredning samt framför allt — rätta och tjenligaste så ningstiden för hvarje jordart, lokal och säde; kännedomen om dess duglighet och fröbarhet, samt slut: ligen all redskaps tillverkning, handtering och vård hvilket ingen elev, det må vara så godt hufvud som häldst, på 9:ne år tillförlitligt inhemtar, utan for: drar en flerårig erfarenhet; lycklig imedlertid den som lärt sig inse den stora vigten häraf, till framtida uppöning med biträde af hvad ban i öfrigt in. hemtat. Att således instituten böra vara minst 2:ne med tillräckligt antal lärare, som icke äro statens tjenstemän, torde vara en bland hufvudsakerne. Under dessa central-instituts tillsyn ställas rättareskolorne i länen. På Uituna vid Upsala tror Ins., att aldrig någonsin ett dugligt institut kan bildas, hvilket framtiden nogsamt skall bevisa. Först dess läge och jordmån äro alldeles motsatte; ängen en sank sidvall, dermed ingen ändring eller förbättring står att erbålla, åkern slät, vidsträckt som Skånska slättlandet, af bördigaste beskaffenhet, och som -man i många år sett gifva vackra grödor både med och utan omvårdnad. Dess närhet intill Upsala Akademi är af flere orsaker mera skadlig än nyttig, den vidtbekante Thaer har 40 år före sin död härom yttrat sig, och så utredt denna fråga, att derom icke vidare är att säga, det skulle äfven för en kort tidningsartikel vara för vidlyftigt, men med någon eftertanka torde hvarje sakkunnig inse dem, ehuru många finnas, som just tro motsatsen. Institutet vid Eldenau, nära Greifswald, anlades på helt andra än agronomiska grunder; här är icke stället att utreda dessa, men den stora anläggningskostnaden derför såg man icke på, blott det politiska resultatet vanns. Svårigheten, att få en skicklig föreståndare, har äfven der visat sig, och den nuvarande Hr Pabst har en årlig inkomst af omkring 5000 Rdr Bko. — Hvad skulle man säga här, om något motsvarande föreslogs? Att instituten äro på enskilta personers egendomar, torde också vara det fördelaktigaste både för eleverne och staten, såsom minst kostsamt; enär jordbrukets ändamål är det egna intressets utveckling, så måste alltid ordning, enkelket, omtanka, flit och påpasslighet i högre grad finnas vid enskild mans egendom, än den som skötes för kronans räkning, man har lysande exempel härpå och aldrabäst å Kongl. Landtbruksakademiens experimentalfält. Institoterne skulle, i motsatt fall, kosta minst dubbelt så mycket, och då man anser det statsanslag, 40,000 Rdr Bkö, som nu lemnas för Institutet på Degeberg, för högt (ehuru den enda direkta utgift till läroanstalt för rikets hufvudnäring, jordbruket, och knappt motsvarande en af de flere alldeles obehöflige biskopslönerne), huru ville man då få medel, att bilda något jemförligt med Eldenau? Institutet på Degeberg är icke någon, bildning af Landtbruksakademiens president), utan helt och bållet en anläggning af nuvarande föreståndaren af egendomen, Hr Nonnen, som, efter hemkomsten utifrån, besökte flere landtbruksinstitut, samt af nit och välvilja för saken, dermed gjorde försök ; men sedan ) Akademien bar ingen president, utan blott en direktör eller föredragande, sedan den i stadgarne föreskrifne kansleren icke blifvit vald, äfvensom mycket annat, som stadgarne föreskrifva, blifvit förhand anat allan äm dande