central-institut på statens egendom och bekostna
vidkommer, torde dervid en annan åsigt till sak
kunniges bedömmande få framläggas.
Att det ieke kan motsvara bebofvet i ett så vid
sträckt land, då ingen täflan med ett annat lika be
skaffadt kan uppkomma, och intet val för elevern
uppstå, till hvilketdera de skola vända sig, tord
medgifvas — äfvensom svårigheten att finna en lo
kal, der alla slags cirkulationer skulle kunna infö
ras, eller der möjligen föreståndaren kunde envisa
med någon fix idee eller förkärlek för någon vis
method, samt i följd deraf vigtigare saker åsidosät
tas m. m. Likaledes torde inses, att en lärare
hjelpvetenskaperne för bildade elever är allt för li
tet; han kan blifva sjuklig, vara trög, och på mån
ga sätt mindre passande, huru vore det då möjlig!
att med någon framgång kunna undervisa 20 å 3
elever uti så mångfalldiga ämnen, som kemi, fysik
tecknologi, mathematik, geometri, veterinär, boskaps
skötsel, skogsbushållning m. m., dervid icke förgä
tande en högst nödig öfning i allmänt behöflig språk
kunskap; allt detta öfverstiger äfven den ovanliga
ste förmåga och hvar finna en sådan, eller tillbör
ligen kunna aflöna den, och hvilken snillrik ma)
vill, på ett aflägse ställe, i oupphörlig sträfvan åre
om, nedgräfva sig med 20 å 30 elever, och hva
utsigt för ålderdomen kan en sådan befattning gif
va, då endast den kraftfullaste delen af en lefnac
är lämplig för denna sysselsättning; af alla sådan
skäl måste läraren väl lönas, om skicklighet bö
kunna påräknas. .
Föreståndaren, som fullt upp är sysselsatt mec
korrespondens (hvarmed han öfverhopas från all
delar af riket), institutets allmänna vård, derunde:
inbegripet, sann hushållning och utmärkt ordning,
den yttre agronomiska undervisningen, resor, m. m
har ingen tid till annat öfrig, utan måste biträda:
af minst 2:ne om icke 3 å 4 lärare i hjelpvetenska.
perne, som här, då praktik och theori gå hand :
hand, fullt ut, äro lika vigtiga som det praktiska a
institutets verksamhet, hvars vigtigaste de! är et
grundlist omdöme om jordens beståndsdelar oct
produktionsförmåga, åkerns anläggning och bered-
ning samt framför allt — rätta och tjenligaste så
ningstiden för hvarje jordart, lokal och säde; kän-
nedomen om dess duglighet och fröbarhet, samt slut:
ligen all redskaps tillverkning, handtering och vård
hvilket ingen elev, det må vara så godt hufvud som
häldst, på 9:ne år tillförlitligt inhemtar, utan for:
drar en flerårig erfarenhet; lycklig imedlertid den
som lärt sig inse den stora vigten häraf, till framti-
da uppöning med biträde af hvad ban i öfrigt in.
hemtat.
Att således instituten böra vara minst 2:ne med
tillräckligt antal lärare, som icke äro statens tjen-
stemän, torde vara en bland hufvudsakerne.
Under dessa central-instituts tillsyn ställas rättare-
skolorne i länen.
På Uituna vid Upsala tror Ins., att aldrig någon-
sin ett dugligt institut kan bildas, hvilket framti-
den nogsamt skall bevisa. Först dess läge och jord-
mån äro alldeles motsatte; ängen en sank sidvall,
dermed ingen ändring eller förbättring står att er-
bålla, åkern slät, vidsträckt som Skånska slättlan-
det, af bördigaste beskaffenhet, och som -man i mån-
ga år sett gifva vackra grödor både med och utan
omvårdnad. Dess närhet intill Upsala Akademi är
af flere orsaker mera skadlig än nyttig, den vidt-
bekante Thaer har 40 år före sin död härom yttrat
sig, och så utredt denna fråga, att derom icke vi-
dare är att säga, det skulle äfven för en kort tid-
ningsartikel vara för vidlyftigt, men med någon ef-
tertanka torde hvarje sakkunnig inse dem, ehuru
många finnas, som just tro motsatsen.
Institutet vid Eldenau, nära Greifswald, anlades
på helt andra än agronomiska grunder; här är icke
stället att utreda dessa, men den stora anlägg-
ningskostnaden derför såg man icke på, blott det
politiska resultatet vanns. Svårigheten, att få en
skicklig föreståndare, har äfven der visat sig, och
den nuvarande Hr Pabst har en årlig inkomst af
omkring 5000 Rdr Bko. — Hvad skulle man säga
här, om något motsvarande föreslogs?
Att instituten äro på enskilta personers egendo-
mar, torde också vara det fördelaktigaste både för
eleverne och staten, såsom minst kostsamt; enär
jordbrukets ändamål är det egna intressets utveck-
ling, så måste alltid ordning, enkelket, omtanka,
flit och påpasslighet i högre grad finnas vid enskild
mans egendom, än den som skötes för kronans räk-
ning, man har lysande exempel härpå och aldrabäst
å Kongl. Landtbruksakademiens experimentalfält.
Institoterne skulle, i motsatt fall, kosta minst
dubbelt så mycket, och då man anser det statsan-
slag, 40,000 Rdr Bkö, som nu lemnas för Institutet
på Degeberg, för högt (ehuru den enda direkta ut-
gift till läroanstalt för rikets hufvudnäring, jordbru-
ket, och knappt motsvarande en af de flere alldeles
obehöflige biskopslönerne), huru ville man då få me-
del, att bilda något jemförligt med Eldenau?
Institutet på Degeberg är icke någon, bildning af
Landtbruksakademiens president), utan helt och
bållet en anläggning af nuvarande föreståndaren af
egendomen, Hr Nonnen, som, efter hemkomsten uti-
från, besökte flere landtbruksinstitut, samt af nit och
välvilja för saken, dermed gjorde försök ; men sedan
) Akademien bar ingen president, utan blott en di-
rektör eller föredragande, sedan den i stadgarne
föreskrifne kansleren icke blifvit vald, äfvensom
mycket annat, som stadgarne föreskrifva, blifvit
förhand anat allan äm dande