dl HU SUV IIVAU AI FVRITINULSIaUCIH SARI HAL UR
Hvem är enligt Tryckfrihetslagen ansvarig för-
fattare eller utgifvare. Den som lemnat bok-j
tryckarn förseglad och af tvänne vittnen påteck-:
nad namnsedel; ty så säger Tryckfrihetslagens 4
S, 6 mom.: Ehvad författare okänd vara villl
eller ej, åligge honom att tillställa boktryckaren
en förseglad sedel, innehållande hans namn och
hemvist, med påskrifvet betyg om dessa uppgif-
ters riktighet, af tvänne på orten väl kände, in-
om Sverige boende Svenske medborgare, hvilka
åligge författare-ansvar, i händelse skriften inom
laga tid åtalas skulle, och författarens namn och
hemvist befunnes oriktigt uppgifne, eller i se-l
deln saknades, eller ock författaren, utan lagal:
förfall, ifrån svaromålet uteblefve; och i 4 , 8
mom. ,Vid rättegångens början vare boktryc-
kare skyldig, att författarens namnsedel till dom-!
stolen ingifva. I annat fall stånde han förfat-
tare-ansvar, så framt icke författaren sig hos
domaren sjellmant tillkännagifver.
Gör Svenska Tryckfrihetslagen något afseende
derpå, om den i namnsedeln teckna e personen
är den verklige författaren eller ej? Nej; ty
först och främst tar hon, om ingen namnsedel
finnes, boktryckaren för hufvudet, utan afseen-
de derpå om hela verlden ville edeligen intyga
att han aldrig författat den ifrågavarande skriften,
eller deraf förstår en stafvelse; för det andra
tar hon vittnena, derest författarens namn och
hemvist äro i namnsedeln orätt uppgifne eller
alldeles saknas, och för det tredje har hon med
nttryckliga ord erkänt att den ene kan ut-
gifva den andres arbete; hon säger nemligen:
den, som utgifver Inländsk Mans arbete, som
sitt namn ej angifvit, eger enahanda rättighe-:
ter, pligter och ansvarighet som författare.
Angående tidningar stadgar hon att ansvarige
utgifvaren anses som författare till allt hvad i
tidningen står, och slutligen går hon så långt,
att om en boktryckare glömt att taga mnamnse-
del, och på den grund blir tagen för författare,
så äger han icke något medel att tvinga denne
till ansvarighet, om än det gällde hufvudet, om
n den verklige författaren stode vid hans sida
inför rätta, och hundra vittnen kunde intyga att
denne vore den sannskyldige, ja att han bett bok-
tryckaren trycka arbetet och lofvat lemna namnse- I
del. Domaren eger ej att fråga den kände för-
fattaren ett enda ord, än mindre att tillåta be-
visning emot honom, ty ingen kan här rädda
om icke författaren sjelfmant gilver sig tillkän-
na, så läste vi här ofvan, och grundlagen följes
bokstafligt.
Om namnsedel är till domstol ingifven och af
den namngifne personen erkänd, men den verk-
lige författaren sjelf kommer till domstolen och
säger : jag har skrifvit arbetet och vill sjelf an-
svara, fär domstolen då hålla sig till honom?
Nej; ty utom det att grundlagen måste följas
ordagrannt , så står ju uttryckligen, att den
som utger annan mans arbete, eger enahanda
ansvarigbet, som författare. Här kan alltså in-
gen af domstolen tvingas och ingen sjelf truga:
sig till att vara ansvarig för en skrift, utan den,
som satt sitt namn i namnsedeln. Den verklige
författaren, om han infinner sig, måste afvisas
och eger ieke rätt att inför domstolen försvara
sitt arbete, så snart han tillåtit en annan gifva
namnsedel derför. Så har lagen äfven förut
alltid varit tilämpad.
Hvarföre har domstol ålagt författare, att
tillställa boktryckarn namansedel, men ålagt bok-
tnyckarn ansvaret, om författarn försummar det ?
För att dess kraftigare uttrycka, att lagen icke
erkänner någon annan författare, än den, hvars
namn står i en riktigt inrättad namnsedeln, och
att allt tvistande derom efteråt kommer för sent.
Ty annars skulle väl äfven en undersökning ef-
ter utgifvaren kunna anställas, för den händelse,
att namnsedel saknas. Häri går lagen till och
med, på sätt nyss anfördes, så långt, att, änskönt
en författares namn vore utsatt å skriften, så
får dock denne icke ansvara för henne så snart
namnsedel finnes.
Gör tryckfrihetslagen någon skilnad emellan
utgifvare af en inländsk: mans skrift och af öfver-
sättning? Nej; hon säger tvertom: 4 7 mom.
Den hvilken utgifver utländsk mans arbete el-
ler öfversättning deraf, eller inländsk mans, som
sitt namn ej angifvit, .ege enahanda rättigheter,
pligter och ansvarighet, som författare, i alla de
fall, der, ej i denna lag annorlunda stadgadt är.,
Nå hvad är detta för enahanda rättigheter,
pligter,.. ansvarighet? De stå i..momentet näst!
ofvanför, d. v. s., han skall, ehvad. han okänd!
vara vill eller ej, lemna boktryckaren förseglad
namnsedel;; den somjär tecknad deri skall an-!
svara, och hvarken Herrar Harlingson, Fred-!
holm eller Törneblad kunnha med verkliga skäl
visa, att tryckfrihetslägen medett enda ord stad-
gat något annorlunda, .d. V. s., någon skilnad,
hvad namasedel och författareansvaret. angår.
Hvarföre står då ordet cannorlunda? Der-
före, att andra stadgar äro gifne för de rättig-
heter, utgifvare eller egare till öfversättning hafva
anspråk på.
1 huru många fall ånsvarar boktryckare för
er hos honom tryckt skrift? Blott i ett enda,
nämligen (se:8 mom,) att boktryckare ej vid
rättegångens början företer namnsedel.
Än om namnsedel är oriktig? Då ansvarade
två personer, som påskrifvit den. Om domsto-
len förklarar namnsedeln för oriktig, så blir det
alltså icke Hr Hierta, utan påteknarne, som få
anegvara.