dl HU SUV IIVAU AI FVRITINULSIaUCIH SARI HAL UR Hvem är enligt Tryckfrihetslagen ansvarig författare eller utgifvare. Den som lemnat bok-j tryckarn förseglad och af tvänne vittnen påteck-: nad namnsedel; ty så säger Tryckfrihetslagens 4 S, 6 mom.: Ehvad författare okänd vara villl eller ej, åligge honom att tillställa boktryckaren en förseglad sedel, innehållande hans namn och hemvist, med påskrifvet betyg om dessa uppgifters riktighet, af tvänne på orten väl kände, inom Sverige boende Svenske medborgare, hvilka åligge författare-ansvar, i händelse skriften inom laga tid åtalas skulle, och författarens namn och hemvist befunnes oriktigt uppgifne, eller i se-l deln saknades, eller ock författaren, utan lagal: förfall, ifrån svaromålet uteblefve; och i 4 , 8 mom. ,Vid rättegångens början vare boktryckare skyldig, att författarens namnsedel till dom-! stolen ingifva. I annat fall stånde han författare-ansvar, så framt icke författaren sig hos domaren sjellmant tillkännagifver. Gör Svenska Tryckfrihetslagen något afseende derpå, om den i namnsedeln teckna e personen är den verklige författaren eller ej? Nej; ty först och främst tar hon, om ingen namnsedel finnes, boktryckaren för hufvudet, utan afseende derpå om hela verlden ville edeligen intyga att han aldrig författat den ifrågavarande skriften, eller deraf förstår en stafvelse; för det andra tar hon vittnena, derest författarens namn och hemvist äro i namnsedeln orätt uppgifne eller alldeles saknas, och för det tredje har hon med nttryckliga ord erkänt att den ene kan utgifva den andres arbete; hon säger nemligen: den, som utgifver Inländsk Mans arbete, som sitt namn ej angifvit, eger enahanda rättighe-: ter, pligter och ansvarighet som författare. Angående tidningar stadgar hon att ansvarige utgifvaren anses som författare till allt hvad i tidningen står, och slutligen går hon så långt, att om en boktryckare glömt att taga mnamnsedel, och på den grund blir tagen för författare, så äger han icke något medel att tvinga denne till ansvarighet, om än det gällde hufvudet, om n den verklige författaren stode vid hans sida inför rätta, och hundra vittnen kunde intyga att denne vore den sannskyldige, ja att han bett boktryckaren trycka arbetet och lofvat lemna namnseI del. Domaren eger ej att fråga den kände författaren ett enda ord, än mindre att tillåta bevisning emot honom, ty ingen kan här rädda om icke författaren sjelfmant gilver sig tillkänna, så läste vi här ofvan, och grundlagen följes bokstafligt. Om namnsedel är till domstol ingifven och af den namngifne personen erkänd, men den verklige författaren sjelf kommer till domstolen och säger : jag har skrifvit arbetet och vill sjelf ansvara, fär domstolen då hålla sig till honom? Nej; ty utom det att grundlagen måste följas ordagrannt , så står ju uttryckligen, att den som utger annan mans arbete, eger enahanda ansvarigbet, som författare. Här kan alltså ingen af domstolen tvingas och ingen sjelf truga: sig till att vara ansvarig för en skrift, utan den, som satt sitt namn i namnsedeln. Den verklige författaren, om han infinner sig, måste afvisas och eger ieke rätt att inför domstolen försvara sitt arbete, så snart han tillåtit en annan gifva namnsedel derför. Så har lagen äfven förut alltid varit tilämpad. Hvarföre har domstol ålagt författare, att tillställa boktryckarn namansedel, men ålagt boktnyckarn ansvaret, om författarn försummar det ? För att dess kraftigare uttrycka, att lagen icke erkänner någon annan författare, än den, hvars namn står i en riktigt inrättad namnsedeln, och att allt tvistande derom efteråt kommer för sent. Ty annars skulle väl äfven en undersökning efter utgifvaren kunna anställas, för den händelse, att namnsedel saknas. Häri går lagen till och med, på sätt nyss anfördes, så långt, att, änskönt en författares namn vore utsatt å skriften, så får dock denne icke ansvara för henne så snart namnsedel finnes. Gör tryckfrihetslagen någon skilnad emellan utgifvare af en inländsk: mans skrift och af öfversättning? Nej; hon säger tvertom: 4 7 mom. Den hvilken utgifver utländsk mans arbete eller öfversättning deraf, eller inländsk mans, som sitt namn ej angifvit, .ege enahanda rättigheter, pligter och ansvarighet, som författare, i alla de fall, der, ej i denna lag annorlunda stadgadt är., Nå hvad är detta för enahanda rättigheter, pligter,.. ansvarighet? De stå i..momentet näst! ofvanför, d. v. s., han skall, ehvad. han okänd! vara vill eller ej, lemna boktryckaren förseglad namnsedel;; den somjär tecknad deri skall an-! svara, och hvarken Herrar Harlingson, Fred-! holm eller Törneblad kunnha med verkliga skäl visa, att tryckfrihetslägen medett enda ord stadgat något annorlunda, .d. V. s., någon skilnad, hvad namasedel och författareansvaret. angår. Hvarföre står då ordet cannorlunda? Derföre, att andra stadgar äro gifne för de rättigheter, utgifvare eller egare till öfversättning hafva anspråk på. 1 huru många fall ånsvarar boktryckare för er hos honom tryckt skrift? Blott i ett enda, nämligen (se:8 mom,) att boktryckare ej vid rättegångens början företer namnsedel. Än om namnsedel är oriktig? Då ansvarade två personer, som påskrifvit den. Om domstolen förklarar namnsedeln för oriktig, så blir det alltså icke Hr Hierta, utan påteknarne, som få anegvara.