har lösts; endast när den frågande sjelf ej hade
reda på hvarom han ville upplysas, blef han
utan svar. — Det är således klart, att handt-
verkaren, fysiologen m. fl. måste hafva åtmin-
stone så mycken insigt i kemien, att ban förstår
hvad som föregår vid hans tillverkning, hvad
som sönderdelas och hvad som bildas. Han kan
ju eljest icke fråga. Att han sedan måste hafva
nog praktisk färdighet, för att kunna använda
de svar han af vetenskapsmannen får, är en
naturlig följd af det förra. — Om han sedan
sjelf är både frågande och svarande, är det så
mycket bättre: det beror på hans egen andes
högre förmåga. (Slutet följer.)
ata VN