den republikanska stlatsförfaltningen är en jemlik.
hets-anstat, der äfventyraren kan vinna alit och
förlora intet. Det vore i sanning roligt att veta
hvad recensenten menar med en politisk ,äfventy.
rarex, och om det ej öfverensstämmer med vår of.
vertygelse derom, som är, att en sådan person är
en väderhane, som visar föreskrifven vind, en offent-
lighet, som låter bruka sig — tills han är förbru.
kad, en menedare och sjelfspilling i stort, som, ge-
nom sin moraliska bankerutt, förlorat hoppet om
medborgarrätt i hvarje bederligt samhälle.
Aro vi ense bärom mir recensent, så lätom oss
icke mera tvista om politiska åsigter, utan vädja til
allmänna opinionen om, hvilket arbete är värdigast
att arbeta för den stora massan, som trälar — eller
att strida för dem — som endast äro till för att njuta.
Förf:n till Dante Alighieri,
Rör
(Införes på begäran.)
En husägare i Stockholm berättade i Lördags
den otroliga händelsen, att han fått tillstånd att låta
sin utdömda gata synas af ojäfvija mär, och att
derpå följt den märkvärdiga tillåtelsen att få laga,
utan att helt och hållet upprifra och omlägga den-
samma. Förmodligen var denne husägare en förmö-
gen man, som lyckligtvis bade råd och lust att kla-
ga öfver Embets- och Byggnings-Kollegii beslut,
men ty värr är detta icke händelsen med alla, och
de fleste gå derföre miste om en sädan förmän.
Tvertom har jag hört, att mången fått sätta sig i
skuld, för att bekosta gatuomläggningen, så att en
stackars enka nyligen måst gå ifrån både gård och
grund, endast för gatans skull.
Men efter nu lyckan varit så blid, anhåller jag
att få smida medan jernet är varmt och försöka, om
icke en diversion vore möjlig i vederbörandes gatu-
läggnings nit, genom att rikta det åt ett håll, som
icke vore farligt för husägarne, men kunde vara nyt-
tigt för det allmänna.
Ingen stad torde kunna uppvisa så många osten-
lagda torgjoch öppna platser, som Stockholm, t. ex. Ny-
torget, Träsktorget, Carl XIII:s torg, Arsevalstorget,
Riddarholmstorget, Kungsholmstorget, Adolf Fredriks
torg, Johannis plan, Planen kring Operahusets stall-
gård, Planen vid så kallade Flugmötet och Planen
nedanför Lejonstedts gränd, och torde hända flere,
som jag icke minnes; dessutom äro tullgårdarne,
gatorna vid tullarne. Humlegårasgatan, med flere o-
stenlagda, och alltid märker man att de gator, som
stöta intill allmänna hus, äre illa eller icke alls sten-
satta.
Ofver Riddarholmstorget är stark rörelse ned till
ångbåtshamnen; först insvepes man der i dam, och
sedan har man att passera en backe, så brant, att
det räknas till balsbrytande företag att färdas upp-
eller nedför densamma. Den kunde likväl utan svå-
righet betydligt sänkas. Icke säger jag, att veder-
börande derföre böra lägga sina hufvun ihop, det
vore visst utan ändamål; men om de blott ville til-
jåta att stadens pengar finge användas till ett godt
ändamål, så skulle hnfvun icke saknas. Nyboda
backe och backen vid Ålkistan hafva blifvit sänkta.
ändock att Landshöfdingen i Stockholms län, som
efter mångas begäran, anstaltade derom, icke hade
någon rik publik kassa att taga ur, utan samlade
medlen genom sammanskott.
Kornhamnstorget, en af stadens vackraste allmän-
na platser, är det ej en vacker minnesvård öfver
Stadsstyrelsens sinne för det beqvämliga, och än mer
för det sköna, som gör intryck genom ögat eller nä-
san? Det förra fägnas af stora smuts- och grushögar,
för den sednare är sörjdt med en svampdosa, som
i storlek och styrka knappt äger sin like.
Skulle nu vederbörande finna för godt, att först
sopa rent för sin egen dörr, d. v. s. först sörja för
stadens allmänna platsers planering och utjemnande.
så skulle derigenom möjligen vinnas, att stadens Hus:
ägare någon tid förskonades från gatuläggnings-spe-
kulanternas enträgenhet att göra sig pengar på de-
ras bekostnad. Deraf torde ock härflyta den andra
stora förmånen, att man betänkte sig, innan man åter
började att förderfva hufvudstadens gator. Att detta
sker genom den beständiga rifningen, måste något
hvar begripa. Ty det är väl klart, att när en gam-
mal, under många år fast hoppackad . gata uppbry-
tes, och gruset derunder med långa backor upprif-
ves, så blir grunden lös och den nya stensättningen
sjunker. När nu tillika inträffar, att gatuomlägg-
ningen med stor hast skall öfvergå hela staden, och
när stenläggning blifvit en högst indrägtig närings-
gren för någon pådrifvare, som utan vetenskaplig
underbyggnad, endast beräknar sin vinst efter mäng-
den af qvadratfamnar, hvadan han måste hafva till
ögnamärke att rafsa ihop mycket arbetsmanskap och
åta djupt upprifva gatorne, på det mycket sten i
stor hast kan nedsättas och sedan med dockan el-
er kärringen för ögonblicket utjemnas; så kan ej
innat väntas, än att gatorne på allt kortare och kor-
are tider måste omläggas, och att husägarne blifva
ult mer och mer ovillige och oförmögne att på dem
nedlägga någon större kostnad. Till vittne för ga-
ornas försämring, åberopar jag nästan alla gator,
som inom 2 eller 3 är blifvit omsatta, nemligen med
vanlig gatsten. Det heter väl, att den nya stensätt-
ningen sker på Tyska viset, och våra högst besked-
iga Stockholmsbor tro ock att så är, och säga all-
id för sig sjelfva då de vandra omkring mellan
sten- och grushögarne: se här ska gatan läggas om på
Tyska viset; men om de behaga undersöka litet, d.
v. 8 se efter om stenarne ligga i snörräta linier snedt
ifver gatan och om denna har en jemn kuller, skola
le snart förnimma. att, om någon tyska bär är med
spelet, så är det bara plattyska. Några gator t.
x. öfver Carl XII:s torg, nedanför Köpmansgatan
um för den olyckliga gamla; hon afkastade bår-
OM oo KA PR ME