den republikanska stlatsförfaltningen är en jemlik. hets-anstat, der äfventyraren kan vinna alit och förlora intet. Det vore i sanning roligt att veta hvad recensenten menar med en politisk ,äfventy. rarex, och om det ej öfverensstämmer med vår of. vertygelse derom, som är, att en sådan person är en väderhane, som visar föreskrifven vind, en offentlighet, som låter bruka sig — tills han är förbru. kad, en menedare och sjelfspilling i stort, som, genom sin moraliska bankerutt, förlorat hoppet om medborgarrätt i hvarje bederligt samhälle. Aro vi ense bärom mir recensent, så lätom oss icke mera tvista om politiska åsigter, utan vädja til allmänna opinionen om, hvilket arbete är värdigast att arbeta för den stora massan, som trälar — eller att strida för dem — som endast äro till för att njuta. Förf:n till Dante Alighieri, Rör (Införes på begäran.) En husägare i Stockholm berättade i Lördags den otroliga händelsen, att han fått tillstånd att låta sin utdömda gata synas af ojäfvija mär, och att derpå följt den märkvärdiga tillåtelsen att få laga, utan att helt och hållet upprifra och omlägga densamma. Förmodligen var denne husägare en förmögen man, som lyckligtvis bade råd och lust att klaga öfver Embetsoch Byggnings-Kollegii beslut, men ty värr är detta icke händelsen med alla, och de fleste gå derföre miste om en sädan förmän. Tvertom har jag hört, att mången fått sätta sig i skuld, för att bekosta gatuomläggningen, så att en stackars enka nyligen måst gå ifrån både gård och grund, endast för gatans skull. Men efter nu lyckan varit så blid, anhåller jag att få smida medan jernet är varmt och försöka, om icke en diversion vore möjlig i vederbörandes gatuläggnings nit, genom att rikta det åt ett håll, som icke vore farligt för husägarne, men kunde vara nyttigt för det allmänna. Ingen stad torde kunna uppvisa så många ostenlagda torgjoch öppna platser, som Stockholm, t. ex. Nytorget, Träsktorget, Carl XIII:s torg, Arsevalstorget, Riddarholmstorget, Kungsholmstorget, Adolf Fredriks torg, Johannis plan, Planen kring Operahusets stallgård, Planen vid så kallade Flugmötet och Planen nedanför Lejonstedts gränd, och torde hända flere, som jag icke minnes; dessutom äro tullgårdarne, gatorna vid tullarne. Humlegårasgatan, med flere ostenlagda, och alltid märker man att de gator, som stöta intill allmänna hus, äre illa eller icke alls stensatta. Ofver Riddarholmstorget är stark rörelse ned till ångbåtshamnen; först insvepes man der i dam, och sedan har man att passera en backe, så brant, att det räknas till balsbrytande företag att färdas uppeller nedför densamma. Den kunde likväl utan svårighet betydligt sänkas. Icke säger jag, att vederbörande derföre böra lägga sina hufvun ihop, det vore visst utan ändamål; men om de blott ville tiljåta att stadens pengar finge användas till ett godt ändamål, så skulle hnfvun icke saknas. Nyboda backe och backen vid Ålkistan hafva blifvit sänkta. ändock att Landshöfdingen i Stockholms län, som efter mångas begäran, anstaltade derom, icke hade någon rik publik kassa att taga ur, utan samlade medlen genom sammanskott. Kornhamnstorget, en af stadens vackraste allmänna platser, är det ej en vacker minnesvård öfver Stadsstyrelsens sinne för det beqvämliga, och än mer för det sköna, som gör intryck genom ögat eller näsan? Det förra fägnas af stora smutsoch grushögar, för den sednare är sörjdt med en svampdosa, som i storlek och styrka knappt äger sin like. Skulle nu vederbörande finna för godt, att först sopa rent för sin egen dörr, d. v. s. först sörja för stadens allmänna platsers planering och utjemnande. så skulle derigenom möjligen vinnas, att stadens Hus: ägare någon tid förskonades från gatuläggnings-spekulanternas enträgenhet att göra sig pengar på deras bekostnad. Deraf torde ock härflyta den andra stora förmånen, att man betänkte sig, innan man åter började att förderfva hufvudstadens gator. Att detta sker genom den beständiga rifningen, måste något hvar begripa. Ty det är väl klart, att när en gammal, under många år fast hoppackad . gata uppbrytes, och gruset derunder med långa backor upprifves, så blir grunden lös och den nya stensättningen sjunker. När nu tillika inträffar, att gatuomläggningen med stor hast skall öfvergå hela staden, och när stenläggning blifvit en högst indrägtig näringsgren för någon pådrifvare, som utan vetenskaplig underbyggnad, endast beräknar sin vinst efter mängden af qvadratfamnar, hvadan han måste hafva till ögnamärke att rafsa ihop mycket arbetsmanskap och åta djupt upprifva gatorne, på det mycket sten i stor hast kan nedsättas och sedan med dockan eler kärringen för ögonblicket utjemnas; så kan ej innat väntas, än att gatorne på allt kortare och korare tider måste omläggas, och att husägarne blifva ult mer och mer ovillige och oförmögne att på dem nedlägga någon större kostnad. Till vittne för gaornas försämring, åberopar jag nästan alla gator, som inom 2 eller 3 är blifvit omsatta, nemligen med vanlig gatsten. Det heter väl, att den nya stensättningen sker på Tyska viset, och våra högst beskediga Stockholmsbor tro ock att så är, och säga allid för sig sjelfva då de vandra omkring mellan stenoch grushögarne: se här ska gatan läggas om på Tyska viset; men om de behaga undersöka litet, d. v. 8 se efter om stenarne ligga i snörräta linier snedt ifver gatan och om denna har en jemn kuller, skola le snart förnimma. att, om någon tyska bär är med spelet, så är det bara plattyska. Några gator t. x. öfver Carl XII:s torg, nedanför Köpmansgatan um för den olyckliga gamla; hon afkastade bårOM oo KA PR ME