mängden kommer henne allt närmare; men solen skiner henne i ansigtet, så att hon icke kan tydligt urskilja. ... Nå, min Gud, hvart vill allt det folket? De bära, tror jag, en bår med täcke öfver. Det var bra, de komma hitåt! Hvad kan det väl vara?x En af gruppen skyndar förut fram till henne. Se, god morgon, kusin. Kära herr kusin, hvad ni är blek? stig in då och sätt er litet.x Madame Dyw! arma madame Dow! suckade mannen, sedan han gifvit tåget en vink att icke komma närmare. Utan att veta hvarföre, ville en inre oro liksom spränga sönder den gamla fruns hjerta, fastän bon inom sig var öfvertygad, att ingen olycka botade henne. Hvad har då händt? Tala, kusin! hvad har bändt er? . Mig, ingenting, goda madame ..-.Men er! sov MD Migl!v.... ,Tyst, vi måste förbereda er svärdotter på den förskräckliga nyheten. Hon har nyligen kommit ur barnsäng, och det kunde bli hennes död. Haf derföre mod och fattning för er båda; er sonl....n vÄr det, som vi fört hit., Min son! sårad! kanske farligt? O min Gud! min Gud! Låt mig genast. ... Stanna, hålll.... Ni hindrar mig, han år då död? Likblek, men beslutsam, gjorde hon sig lös från den deltagande mannen och hastade fram ill båren. Gruppen af menniskor gaf vördsamt