mängden kommer henne allt närmare; men so-
len skiner henne i ansigtet, så att hon icke kan
tydligt urskilja. ... Nå, min Gud, hvart vill allt
det folket? De bära, tror jag, en bår med täcke
öfver. Det var bra, de komma hitåt! Hvad kan
det väl vara?x
En af gruppen skyndar förut fram till henne.
Se, god morgon, kusin. Kära herr kusin, hvad
ni är blek? stig in då och sätt er litet.x
Madame Dyw! arma madame Dow! suckade
mannen, sedan han gifvit tåget en vink att icke
komma närmare.
Utan att veta hvarföre, ville en inre oro lik-
som spränga sönder den gamla fruns hjerta, fast-
än bon inom sig var öfvertygad, att ingen olycka
botade henne.
Hvad har då händt? Tala, kusin! hvad har
bändt er? .
Mig, ingenting, goda madame ..-.- Men er!
sov MD
Migl!v....
,Tyst, vi måste förbereda er svärdotter på den
förskräckliga nyheten. Hon har nyligen kommit
ur barnsäng, och det kunde bli hennes död.
Haf derföre mod och fattning för er båda; er
sonl....n
vÄr det, som vi fört hit.,
Min son! sårad! kanske farligt? O min Gud!
min Gud! Låt mig genast. ...
Stanna, hålll....
Ni hindrar mig, han år då död?
Likblek, men beslutsam, gjorde hon sig lös
från den deltagande mannen och hastade fram
ill båren. Gruppen af menniskor gaf vördsamt