En
(Införes på begäran.)
Helsning från Fru Carolina Widströms skugga
till Herr Revisor J. M. TÖRNER.
Skiljd från lifvets pröfningsr och skiften,
Förd till evig vår från ålderns höst,
Tystaade på jorden väl min röst —
Tacksamheten göms dock ej i grif:en.
Skyddande, som genius, skall jag srväfra
Kring din bana, bedja än för dig,
Minnas, att du blommor bröt åt mig,
Vid den gräns, der menskans fibrer bäfvar.
Minnas, att du vänligt räckt mig banden,
Ledde mildt de sista tunga steg;
Och då hvarje jordisk önskan teg,
Mot välgörarn !og den frälsta anden.
O! ifrån en rymd, der sångmöas vingar j
1 dess bättre lifsluft vecklas ut,
Sänkes bon en dröjaade minut,
Och sin känsla till ditt hjerta klingar. i
. Ser, hur än din ädla vård da skänker
Åt de älskade, hon lemnat här
Huru stöd och vän och tröst du är,
För de öfvergifna handlar, tänker.
Hör välsignelsen, hvaraf du hinnes,
I
Hviskningen från dolda urnans rand;
Den förkunnar: att i högre land,
Af Allfader dygdens mödor minnes!