pannan på sig, då det är olyckligt. Det svaga könet har en tär för lyckan och en bön för olyckan, och ingendera delen ger sig tillkänna genom buller. Det starka könet glömmer lätt och förlåter sent; det svaga förlåter lätt och glömmer sent. Då ni, min herre, förbittrar lifvet för er älskarinna, så är sjelfviskheten orsaken till er vrede; men då er älskarinna slutligen en gång blir vred, så är källan till hennes vrede icke kärleken till sig sjelf, utan till eder, ovärdige! och sjelfva hennes vrede är idel sorg öfver er. Då ni träffas af en stor olycka, så står ni alldeles förkrossad, handfallen och rådlös; då det svagare könet träffas al en sådan, höjer det sig ännu mera af den ödeläggande böljan. Olyckan kan tillintetgöra qvinnans jord, men ej dess himmel. Ni är despot emot qvinna och barn, men en kujon, då ni råkar ut för en större despot än ni sjelf: qvinnan är ödmjuk emot sin man; men hon är alltid en man emot despoter. Mannen grälar när qvinran gråter; svär, då hon visar sig missnöjd; rasar, då hon grälar; är feg, då hon är rädd, och dumdristig, då hon är modig; koketterar, då hon älskar; är fadd, då hon är öm, känslolös, då hon smälter i tårar; gör beräkningar, då hon svärmar; snarkar då hon drömmer, och är på sin höjd fri från brott, då hon är oskyldig. Får åter någon af dessa svaga det infallet att spela den grymma, huru kryper och slingrar sig icke då mannen, blott för att vinna ett smålöje, en nådig blick. — ÖCKSÅ EN HÄMND. cl brist på rådjur, skjuter man harar, i brist på harar knäpper man en katt, säger ordspråket, — så tänkte Hr G. för sig sjelf, och — pang! gick bössan af, och den stackars amissan, låg der i sitt blod. Stackars missan! Aldrig skulle hon mer med sin trefliga spinning roa sin matmor, aldrig skulle hon slicka gräddan, som den goda fru D. slog ut på det svarta, bonade ebenholtz